Stäng fönster BORÅS TÄRBY 27:1 - husnr 1, TÄRBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| TÄRBY KYRKA (akt.) | |
| 1995-11-06 |
| Historik |
|---|
|
Tärby kyrkas äldsta del uppfördes under medeltiden, troligen under 1200-talet, i romansk stil med rektangulärt långhus och smalare kor. Nuvarande altaruppsats tillverkades 1684 och predikstolens korg antagligen någon gång under tiden 1675-1724 med röd och svart marmorering i blå ram. 1690 befarade man att västra gaveln skulle rasa. Hur det åtgärdades är inte utrett, men möjligen förlängdes långhuset då eller vid annan tidpunkt västerut, vilket man antog vid en undersökning i mitten av 1990-talet. Södra fasadens inbuktning längst i väster kan bero på det. Det gamla koret revs och ett nytt byggdes 1753 och sakristian tillkom 1755. Stommen i kyrkan är en skalmur, troligen med gjuten kalkbetongkärna, av fältsten med inslag av grovbruten sten. Västmuren har svagt lerbruk och nordvästhörnan har ett särskilt svagt förband och hela gavelns murar ansluter dåligt till långhusväggarna, enligt nämnda undersökning. Under 1770-talet förstorades fönstren och invändigt målades draperidekorer runt dem. Predikstolens ljudtak tillverkades 1779 och färgades blå. Kyrkan dekormålades även 1801. Taket fick motiv med tro, hopp och kärlek medan en hand med svärd avbildades över läktare och koret fick språkband. Då målades predikstolen med de apostlafigurer som idag finns framtagna. Åtta av tio fält hade figurer och två blommor. 1850 och 1871 togs fönster upp av okänt omfång. Sannolikt fick norrväggen sina fönster vi något av dessa tillfällen, om inte redan på 1770-talet. 1873 restaurerades kyrkan och målades om. Kamin sattes in 1895 i sydvästra hörnet och 1903 fick kyrkan ett pedalharmonium. 1913 gjordes ännu en ommålning och ytterligare en tio år senare, då även altartavlan renoverades. Vid en inventering 1918 beskrevs att kyrkan hade grått, oljemålat tak så vid någon av nämnda tidpunkter har takmålningarna målats över. Bänkarna var öppna och "klumpigt utförda" med "snusbrun" färg. Predikstol och altarring var vitmålade. Till Borås Museum hade en madonnaskulptur från 1200-talet och två andra skulpturer, samt två krucifix från 16-1700-talen lämnats. Solvisaren från 1633 stod i sakristian. 1927 vidgades koret genom att första bänkraden togs bort. Korfönstrens glasmosaik tillkom 1933. En stor renovering genomfördes i mitten på 1950-talet. Bänkinredningen byggdes om helt och de gamla gavlarna med rundade former ersattes med de nuvarande. Mittgången breddades och bänkvärmare installerades. Takstolarna sågs över och rötskadade delar byttes. Södra läktartrappan i vapenhuset togs bort. Färglager på altaruppsats och predikstol undersöktes och under tre lager gråvit färg hittades de kinesiserande, barfota apostlafigurerna, som bedömdes som naiva med yviga armgester, gentemot de sedvanligen strängt framställda avbildningarna. Den underliggande röda färgen lyste dock igenom och konservatorn ville ta bort dem helt, men valde att täcka dem med röda plattor i stället. Altaruppsatsen återfick en äldre färgsättning med svart stomme, blågrå mitt och fläckmarmorerad list. De upptäckta dekorerna runt fönstren lämnades orörda. Allt målades om och en elcentral byggdes. Under 1980-talet lades taket om och en ny orgel installerades. En större utvändig renovering gjordes 1995. Då erhöll kyrkan ett mer traditionellt utseende eftersom betongpannor på taket byttes till lertegel, spritputsen byttes mot slevdragen slätputs av hydraulisk kalk och snickerierna linoljemålades. En utvändig betongsockel avlägsnades också. Västgaveln lutade och man var åter orolig för rasrisk, liksom 400 år tidigare. Efter en byggnadsarkeologisk undersökning konstaterades att det inte var så allvarligt, även om gaveln var dåligt förankrad till långhusmurarna, som nämnts ovan. Konsulten föreslog att "sy ihop" väggarna med klena dragstag av stål. Om så skedde är inte utrett här. I samband med putslagningarna blottades en igensatt dörr i söder vid koret. |
