Stäng fönster BORÅS TOARP 3:1 - husnr 1, TOARPS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| TOARPS KYRKA (akt.) | |
| 1997-03-13 |
| Historik |
|---|
|
Toarps kyrka uppfördes mellan 5 maj och 5 september 1783 på samma plats som en medeltida föregångare. Den gamla kyrkan var först 7 x 6 meter, men utökades år 1722 till 15 x 7 av en byggmästare från Gökhem. Läktaren var indelad i en manlig och en kvinnlig halva. Om predikstolen finns en skröna om att kejsarinnan Katarina den stora av Ryssland skulle ha varit född i Toarp och därför skickade en praktfull predikstol till sin födelsesocken. Men den skulle man ha behållit i Stockholm och till Toarp skickades en enklare ersättare. En klockstapel fanns från åtminstone 1600-talets slut. 1781 revs denna kyrka och den nya uppfördes. Från den gamla kyrkan överfördes bland annat predikstolen, medan dopfuntens medeltida cuppa låg i cirka 100 år i kyrkogårdens vallmur innan den åter placerades inne i kyrkan. Dopfuntens status var generellt inte lika hög då eftersom dop ofta förrättades i hemmen. Basen hittades splittrad 1942 i en mosse väster om kyrkan, men kunde sammanfogas och komma i bruk på nytt. 1856 försågs kyrkan med orgel och 1862 målades altartavlan. Kamin installerades 1885. Efter 120 år togs 1903 initiativ till den första större renoveringen invändigt, men resultatet besiktigades inte förrän 1914. Bänkarna byggdes om, nya sattes in, takpanelen byttes liksom fönsterinredningen och väggarna kalkades om. Predikstolen skulle flyttas från väster till öster om sakristians dörr, men syns på en ritning från 1925 vara kvar. Enligt en ritning från 1951 är den flyttad. Troligen är ritningen från 1925 felaktig, eller så genomfördes inte intentionerna förrän efter detta år. 1924-25 genomfördes en genomgripande inre renovering då bänkar togs bort, korgolvet utökades, bänkryggarna fick fyllningar, predikstolen nytt trappräcke och fönstren nya innanbågar med antikglas. Antalet platser minskades från 380 till 324. Hela interiören målades om (bänkarna var då bruna), inredningen marmorerades och taket dekorerades. Elektricitet installerades liksom varmluftsuppvärmning med eldrum under sakristian. Vapenhuset fick ett vindfång med dörrar lika kyrksalens, samt en kopparslagen ytterport. Detta var de större förändringarna. 1937 hade Toarp den största folkmängden i pastoratet då den blev moderförsamling. Tidigare hade det varit Rångedala. Under 1950-talets första halva gjordes nästa stora renovering och en tillbyggnad. Sakristian byggdes då till åt öster för toaletter, kapprum och skrudskåp. Västra ytterdörren gjordes inåtgående och en ny sattes i yttre fasadlivet så ett vindfång skapades. Elvärme installerades. I vapenhuset togs båda de gamla läktartrapporna bort och ersattes med en ny, så nytt bjälklag och tak fick göras. Cementgolvet stenbelades. Västra vindfånget byggdes ut och försågs med elcentral och förråd och södra entrén fick ett vindfång och fönstret byttes däröver. Den gamla innerdörren flyttades ut och ersatte gamla bräddörrar och nya innerdörrar gjordes. Bänkarna stod ojämnt och tätt så de glesades ut och några togs bort. Allt i interiören målades om, även takspegeln som gavs en "jämnare" färg, utom den dekorerade hålkälen och takrosetterna. Äldre inventarier konserverades och ursprungliga färger restaurerades. Vilket färglager på predikstolen som skulle återställas var inte självklart. Riksantikvarieämbetet menade att det som bäst anslöt till övriga kyrkorummet var det rätta. När predikstolen sattes in i den nya kyrkan 1783, eller något senare, fick den troligen målningen med tro, hopp och kärlek, som var ett av lagren. Valet blev dock det tredje lagret, som var en 1700-talspolykromering i mättade varma färger med blommotiv, vilken var bra bevarad. Altartavlans omfattning hade ett originallager med en blågrön nyans och förgyllningar, till vilket utseende den återställdes. Ny yttertrappa anlades i söder och övriga förbättrades. 1958 ersattes takets järnplåt av kopparplåt. Orgeln byggdes om vid renoveringen på 1920-talet och så skedde också kring 1976, med bibehållen fasad. Renoveringarna hade hållit 30-års intervall, så i mitten av 1980-talet var det åter aktuellt. Denna gång ändrades läktaren för körens behov och en spiraltrappa installerades i sydväst för utrymning. Ytterligare bänkrader togs bort i väster för denna åtgärd och bokbrädorna byttes. Interiören målades ånyo om i ljusare toner, då det gamla upplevdes som för mörk. Bibelord i koret som kalkats över 1925 målades dit med modernare stavning och gamla takmålningar togs fram. Altarringens grindar togs bort och förgyllningar utfördes på den fasta inredningen. Kalkstensgolv ersatte Fjäråsgnejsen i vapenhuset. Senaste kända förändringen är att man avlägsnade fem bänkrader i väster på södra sidan utan lov 1995, för att göra plats för större, väntande sällskap, barnvagnar etc. Önskan var att ta bort lika många bänkrader på andra sidan. Man anmodades att återföra tre dito, vilket ännu inte verkar ha skett, och gavs tillstånd att ta bort två även på norra sidan, för att tomrummet ska vara i väl avvägd och balanserad symmetri. |
