Stäng fönster HJO KORSBERGA 3:1 - husnr 1, KORSBERGA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| KORSBERGA KYRKA (akt.) | |
| 1995-11-06 |
| Historik |
|---|
|
Om den första kyrkan på platsen kan föga mer sägas än att den troligen uppfördes under 1200-talet i trä och någon gång under medeltiden försågs med den murade sakristia som ännu står. 1664 byggdes ett nytt kor. I vilket fall var den gamla kyrkan uttjänt vid seklets slut och ersattes av dagens timrade salkyrka som stod klar 1696. Kyrkan var ursprungligen rödfärgad och hade sin ingång med vapenhus mitt på den södra långsidan. Den nuvarande läktaren härrör troligen från byggnadsåret. Bänkinredningen var sluten med dörrar. Även i koret fanns bänkar för adel och andra ståndspersoner i socknen. Sannolikt i samband med byggandet av den nya kyrkan tillkom de olika adelssläkternas murade gravkor under kyrkgolvet. Korsberga har liksom de övriga kyrkorna längs västra Vättern präglats av den under 1600- och 1700-talen mycket dominerande adeln. År 1754 fanns på väggarna hela 14 adliga begravningsvapen. Predikstolen skänktes 1712 av Sten Tranhielm och hans maka Christina Papegoja. Altaruppsatsen skänktes 1716 av Brita Hård. Under 1730-talet gjordes en del förändringar. Väggarna, det då platta taket, bänkarna och läktaren dekorerades av målarmästare Laurell från Kinnekulle. Ett dörrförsett skrank uppsattes mellan kor och långhus, liksom en herrskapsläktare över södra ingången, bekostad av familjerna Feltstierna och Ridderfelt. På sockenstämma 1808 började den nya tidens klassicistiska smak att göra sig gällande. Beslut togs om rivande av vapenhus, korskrank och herrskapsläktare såsom varandes "gammalmodiga och vanställande". Dock fanns ännu stora reparationsbehov att åtgärda. Golvet byttes emedan det var risk att ramla ner i gravkoren. 1823 togs beslut om uppförande av ett vapenhus i väster varvid gavelns fönster skulle ändras. I övrigt hände ingenting eftersom besluten hela tiden revs upp. Det saknades såväl pengar som handlingskraft i socknen. Av den nye kyrkoherdens stora planer på nybyggnation blev till slut bara en reparation som genomfördes 1853-55. I tidens anda skulle interiören målas vit för att bli ljusare. Begravningsvapnen som motverkade detta togs bort och hamnade på vind och i stapel. De dekorerade timmerväggarna reveterades invändigt med puts till en slät yta som sedan vitmålades. Nya moderna rundbågiga fönster upptogs i väggarna. Även sakristians medeltidsmålningar doldes. Ytterväggarna fick en ny brädfodring - samma "som på nya skolhuset" - och vitmålades. En orgel införskaffades vid denna tid. Kyrkan miste med denna renovering mycket av sin karolinska karaktär, såväl exteriört som interiört. Åren 1895 och 1896 skedde nästa stora ingrepp som ytterliggare kom att förta det lilla som fanns kvar av interiörens karolinska karaktär. Behoven av reparation var ansenliga, men man nöjde sig icke med detta. Golvet lades om och det platta brädtaket ersattes av ett tunnvalv. De slutna bänkarna togs bort såsom varandes "högst obeqväma och otidsenliga". De ersattes av en öppen bänkinredning som var mer i enlighet med tidens "nystilar". Denna hade en brun ådermålning som även applicerades på predikstol och altaruppsats. Väggarna förseddes med en kvadermålning. 1925 tillkom en ny orgel, varvid fasaden anpassades till den nya takhöjden. Det nya utseendet var dock ej helt till fyllest för församlingen. Således togs beslut om en restaurering när nya reparationer stod för dörren 1946. Den i Västsverige flitige kyrkoarkitekten och restaureraren Axel Forssén anlitades för att man skulle återfå något av den ursprungliga interiören. Under restaureringen 1949-51 så slängdes sålunda de sena 1800-talsbänkarna ut och ersattes av en ny sluten bänkinredning som hade framställts med de ursprungliga bänkgavlarna som förlaga. Dagens golv lades in och gravhällen över Markus Börjesson Papegoja flyttades från sakristians yttervägg till korgolvet. Sydporten igensattes eftersom den var vanprydande och ändå bara nyttjades för att bära in ved till den sotande kamin som nu ersattes av elvärme. Forssén ritade nytt altare och altarring samt nya dörrar i vapenhuset. Läktarbröstet fick nya speglar. De olika gravkoren iordningställdes och fick nya luckor i golvet. Konservator Olle Hellström, Skara, återställde predikstol och altaruppsats till sina ursprungliga färger, tog fram sakristians målningar och konserverade de fram till dess undanstoppade begravningsvapnen och träskulpturerna, vilka nu åter fick en framträdande placering i kyrkorummet. År 1964 tillkom en ny orgel från Nordfors & Co. med ett ryggpositiv ritat av arkitekt Adolf Niklasson i Skara. 1989-90 genomgick kyrkan nya förändringar. I vapenhuset inreddes handikapptoalett och långhusets bakre bänkrader togs bort för att ge plats åt textilförvaring. Hela kyrkan genomgick målningsarbeten och predikstol samt altaruppsats konserverades ånyo av konservator Alf Hedman. År 2000 anordnades utrymningsväg i kyrkrummet. |
