Stäng fönster TRANÅS ADELÖVS KYRKA 1:1 - husnr 1, ADELÖVS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ADELÖVS KYRKA (akt.) | |
| 1992-03-08 |
| Historik |
|---|
|
Den äldst kända kyrkan i Adelöv var en timrad träkyrka, uppförd strax söder om den nuvarande kyrkan men norr om det Hummelhielmska gravkoret. Obekräftade äldre uppgifter gör gällande att den uppfördes 1427 och om så är fallet borde det även ha funnits en ännu äldre föregångare, även den troligen av trä. Den medeltida kyrkan som vi känner till var ca 23 meter lång och 10 meter bred, stommen var spånklädd och saknade torn men hade istället takryttare och en fristående klockstapel. I nordost fanns en sakristia av sten som gick nära den norra kyrkogårdsmuren. Under 1600-talet och 1700-talet blev kyrkan alltmer trångbodd och 1776 uppfördes en läktare på norra sidan i träkyrkan. Kyrkan dömdes dock ut som bristfällig och 1799 fanns långt framskridna planer på ett nybygge, efter ritningar av stiftsbyggmästaren Casper Seurling. På grund av olika stridigheter avstannade dock bygget innan det i egentlig mening hade påbörjats och det framkörda byggmaterialet fick vila i trettio år innan man kunde påbörja bygget igen. 1826 beslöt man att påbörja bygget igen och 1830 uppför man murarna upp till fönsterkarmarnas läge, i gråsten. Därefter fortsätter man med den övre delen som uppförs av rött tegel. De nya ritningarna gjordes av Överintendentsämbetets arkitekt Fredrik Blom. Det berättas om stora svårigheter under bygget på grund av dåligt väder och om byggmästare som byttes ut under tiden, vilket skulle kunna förklara senare tiders problem med bland annat murarnas stabilitet. Kyrkan fick tidigt en orgel, byggd av Nils Ahlstrand, som dock inte höll längre än att man redan på 1840-talet tvangs reparera den. Den tjänstgjorde fram till 1878 då en ny orgel byggdes och installerades, byggd av Carl Elfström i Ljungby. Samtidigt togs det rappade putsskiktet i taket bort och det kläddes istället med pärlspontspanel som fortfarande sitter kvar. En anledning till att taket byttes var läckage som hade skadat putsskiktet. Kyrkan hade tidigt flera problem förutom läckande tak; tornet visade sprickor, puts föll ner och murarna lutade och hotade falla. 1876 beslutades att utreda kyrkans stabilitet och troligen efter det anordnades stagjärn mellan södra och norra muren, dragna genom kyrkorummet. Tidpunkten för när dessa monterades är dock osäker, men troligen gjordes det i samband med den nya orgeln och ändringen av innertaket 1878-79. Andra muntliga uppgifter gör gällande att stagjärnen monterades 1903 efter en mindre jordbävning. Det kan också ha skett 1880 då fönstren byttes ut mot nuvarande gjutjärnsfönster med nygotiskt inspirerade bågverk upptill. Efter detta verkar kyrkan fram till 1927 främst ha varit föremål för olika underhållsåtgärder. Vid denna tid börjar däremot tiden komma ikapp och behovet av en större ombyggnad och modernisering gör sig gällande. Under ledning av arkitekt Göran Pauli genomfördes under 1927 och 1928 en omfattande inre renovering då man även byggde in utrymmet under orgelläktaren. Norra delen inreddes för redskaps- och bränsleförråd och i söder inredde man ett museirum för att kunna visa upp föremål från gamla kyrkan. Främsta anledningen till renoveringen var dock att man ville mura in vedkaminernas rökrör i muren bakom, dittills hade de gått fritt från kamin upp till taket genom kyrkorummet och därmed orsakat större nedsotning. För bättre värmehushållning isolerades golvet och ingångarna på långsidorna försågs med vindfång. Väggarna och inredning målades också om i samband med detta och det är från denna renovering som dagens grönmarmorerade färgsättning kommer ifrån. Bänkinredningen byggdes också om till bekvämare sittkomfort. Som en följd av det nyinredda museirummet under läktaren med äldre inventarier från gamla kyrkan, ökade också intresset för dessa föremål. På 1930-talet konserveras flera föremål som farit illa under sin förvaring på tornvinden och 1938 sätter man upp den nykonserverade altaruppsatsen på norra långhusväggen samt två vapensköldar från 1600-talet. 1951 sätts även det medeltida krucifixet upp samt den gamla predikstolen. Den gamla barockpredikstolen på södra långhusväggen ersatte nu vid predikningar den ursprungliga, centralt placerade altarpredikstolen i mitten av koret, vilket innebar att prästen på ett tidsenligt sätt hamnade närmare församlingen. Samtidigt togs vedkaminerna bort och ersattes av elvärme. 1960 renoveras ytterfasaderna, bland annat med cementhaltig puts. Följande års åtgärder berör inte några större förändringar utan handlar mest om vård- och underhållsåtgärder. Den cementhaltiga putsen från 1960 rivs ner igen 2001 och kyrkan putsas om på nytt och får samtidigt en äldre färgsättning med en gultonad avfärgning på kyrkans nedre del och spritputsade partier, medan torn, portaler, hörnkedjor och omfattningar på slätputsade delar hålls vita. |
