Stäng fönster SÄFFLE ESKILSÄTERS KYRKA 1:1 - husnr 1, ESKILSÄTERS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ESKILSÄTERS KYRKA (akt.) | |
| 1995-03-26 |
| Historik |
|---|
|
Komplettering vid inventering 2002: Eskilsäters kyrka är murad av sten, vitputsad under valmat sadeltak med skiffer och består av ett rektangulärt långhus med tresidigt avslutat korparti, ett gravkor på sydsidan som nu fungerar som sakristia, samt ett efter 1867 tillkommet torn i väster med kopparplåtinklädd karnischsvängd huv och åttkantig öppen lanternin avslutat i en spira med kula och kors. Väggarna bryts upp av rundbågiga port- och fönsteröppningar med brunmålade bågar och i putsen är flera av den medeltida kyrkans muröppningar markerade. Ingång sker i väster via tornets bottenvåning. Kyrkomurarna vilar på en stensockel som karakteristiskt ligger utanför vägglivet och bildar vot mot väggen. Väggarna är slätputsade med kalkbruk och stensockeln med kalkcementbruk, tornets övre del har mittfält markerade i spritputs. Långhusets fasadmurarna avslutas mot takfot med en 60 cm bred vitmålad bård av träpanel. Tornet har lucköppningar i samtliga väderstreck, luckorna är av tjärad trä. På tornets västfasad står årtalet 1896. Långhusets tak med reaktangulärt skiffer har kopparplåtintäckningar i taknock och vinkelrännor. Hängrännor är även de av kopparplåt och rören har skarpa krökar. Runt fasaden finns en 30-50 cm bred grusad kant. Kyrkans långsmala enskeppiga kyrkorum täcks av ett relativt resligt ljusblått trätunnvalv med tandsnittsmönstrad taklist. Koret med tresidig avslutning är förhöjt ett steg från långhuset. Golvet i koret och mittgång är lagt med kalksten medan bänkkvarteren har golv av trä. Väggarna är putsade och avfärgade vita, fönsterbågarna gråvita. Fönstren sitter oregelbundet placerade. Västläktare som bärs upp av kolonner och med barriär figurativt målad av Hans Georg Schüffner. Orgeln är byggd 1820 av orgelbyggeridirektören Johan Eberhardt, Stockholm och en av få av dennes produktion bevarade. Den byggdes ursprungligen för Södra Ny kyrka, men där skaffades en annan på 1860-talet, varefter den kom att bli uppsatt i Eskilsäter 1877. Två slutna bänkkvarter med dörrar mot mittgången följer ända fram till västväggen. Altaruppsats och predikstol i koret härstammar från 1683 och är utförda av okänd bildhuggare i för länet tidig barockstil. Altaruppsatsen har en från 1763 tillkommen altartavla målad av kyrkomålaren Hans Georg Schüffner. Altarringen är tät, kantigt u-formad och tillkom 1952. I korets södra del står dopfunten är av täljsten på ett upphöjt podium. Funten är möjligtvis huggen i Norge under senare delen av 1200-talet. Spetsflikmönster runt övre kanten tyder på engelskt inflytande. Bredvid dopfunten finns öppning till sakristian med textilförvaring, arbetsbord och den sk Roostavlan från 1700-talet. I tornrummet, som nås via vapenhuset och läktaren, finns sedan år 1952 inrättat ett museirum med äldre föremål från kyrkan. Här kan man se resterna av ett krucifix från 1300-talet, en timvisare från 1700-talet i täljsten, en gammal kyrkport samt åtskilliga begravningsvapen. Den västra delen av den nuvarande kyrkans långhus innefattar murar efter den äldsta stenkyrkan, sannolikt uppförd under 1100- eller tidigt 1200-tal. Den äldre kyrkobyggnaden var längre och kortare än nu nuvarande och bestod av långhus, kvadratiskt kor med en halvrund absid. På sydsidans västra del fanns en portal och på nordsidan ett mindre fönster. Den medeltida kyrkan byggdes om under 1600-talets andra hälft (eventuellt omkring 1680) varvid långhuset förlängdes åt öster och det tresidiga korpartiet tillkom. Väggarna till det gamla långhuset höjdes med sten och timmer. Ett gravkor byggdes i två våningar. I underdelen inreddes ett gravkor för adelsätten Silfverswärd, medan överdelen tjänstgjorde som läktare, dit man kunde komma med tillhjälp av en trappa mot väster. Genom ett mot kyrkorummet öppet valv kunde man från herrskapsläktaren följa med i gudstjänsten. Vid mitten av 1700-talet skänktes gravkoret till församlingen för att användas som sakristia. Gravarna flyttades till ett benhus vid södra väggen. Det mellanliggande golvet revs ut och de nuvarande ingångarna togs upp. En äldre dörr direkt in till koret murades igen 1762. Tornet, vars undre del är av gråsten men övre, 1896 färdigbyggda parti är av tegel. Västtornet är inte byggt i förband med långhuset och innehåller även det delar från medeltiden. Före 1896 hängde kyrkklockorna i en fristående, öppen klockstapel av trä, vilken flera gånger ombyggts. Efter 1896 revs klockstapeln. Såväl i inventering från 1830 som i Djuklous beskrivning 1867 anges kyrkan sakna torn, men i protokoll från 1794 och 1807 omtalas ett torn varför kyrkan sannolikt haft ett äldre torn, som i så fall delvis borttagits före år 1830. Kyrkans tak tunnvälvdes och fick schablonmålningar 1896. 1830 hade kyrkan flattak med målningar av Hans Georg Schüffner (1760-tal), över altaret en sol, nedöver läktaren yttersta domen. År 1713, 1818 och 1842 beslöts att nya fönster skulle upptas i södra väggen, vilket torde betyda att fönstren skulle göras större. År 1825 var det åter på tal om reparation av kyrkan och då kom också förslag om att riva kyrkan och bygga ny tillsammans med Millesvik. Rivningen blev inte av. 1818 lades skiffertak på kyrkan. Innan det hade taket spåntäckning. På 1830-talet tog man bort det platta innertaket, och välvde det. Fler invändiga ombyggnads- och renoveringsarbeten utfördes 1854 då golvet sänktes i sakristian och en ny dörr dit togs upp på dess östsida. Samtidigt murades en dörr i korets sydsida igen. Trappa till läktaren anbringades i vapenhusets södra sida. Korbänkar tas bort, en ny tillkommer vid sakristieutgången. En omfattande renovering skedde åren 1895-96 då gravkoret definitivt togs i bruk som sakristia, golvet mellan våningarna togs bort, valvet in mot kyrkan igenmurades, gravarna i bottenvåningen forslades ur koret och reser av kistor och skelett jordades i särskild bengrav. Dörr upptogs från sakristian till kyrkan. Klockstapeln revs. Kyrkan limmålas invändigt och får schablondekorerade fält på väggar och tak. Text ovan altaruppsatsen "Ära vare Gud". Nytt altarbord och altardisk. Ny altarmålning. Nya psalmnummertavlor. Kamin placeras framme i koret. Man insätter nya öppna bänkar. Även år 1943 uppges kyrkorummet få nya bänkar. Vid en restaureringen 1950-52 enligt program från arkitekt Erik Fant, Stockholm var avsikten att framhäva kyrkans äldre stilkaraktär, varför flera tillskott från sent 1800-tal avlägsnades. Den ursprungliga färgsättningen av altaruppsats, predikstol, bänkdörrar och läktarbarriär framtogs. Altaruppsatsen, senare kompletterad med altartavla av Hans Georg Schüffner, tillkom 1683, den övriga nämnda inredningen under 1600- eller 1700-talet. Man arbetade med grunden och golvet, dränerade samt utförde in- och utvändig rappning. Koret förstorades. Nytt golv inlades och nya bänkar med dörrar. För dopfunten gjordes ett upphöjt podium. Inventarier restaurerades av konservator Olle. Läktaren återfick sitt ursprungliga utseende. Museirum inrättas i tornrummet. Stödkolonn tillkommer på predikstolen. En ny altarring byggs och innanför denna läggs trägolv. Två nya psalmnummertavlor placeras i korens fönsternischer. Vägglampetter tillkommer. Två nya stolar placeras i koret. Lösa stolar inköps till läktaren. Textilskåp inrättas i sakristian. Ny gångmatta, nya dörrar, nya fönster och innanfönster installeras. Tidigare var fönstren spetsbågeformade, nu blir de rundbågiga. Elarbeten utförs och taket isoleras med glasullsmatta. I samband med arbetena gjordes byggnadshistoriska undersökningar av Gilbert Svensson vid Värmlands Museum. Äldre byggnadsdelar markerades genom ristning i putsen. År 2000 inlades ett nytt trägolv i sakristian och påbörjades en exteriör renovering av fasaden. Långhustaket renoverades, skiffern rengjordes och omlades på ny panel, rötsakadade takstolar lagades, diverse plåtarbeten, dränerningsarbeten samt ventilering av sakristian och långhustaket. Invändig upplagning och avfärgning av putsade väggytor. Restaureringsprogrammet upprättades av arkitekt Karl Karlsen. |
