Stäng fönster VÄSTERVIK VÄSTERVIK 4:14 - husnr 1, SANKTA GERTRUDS KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| SANKTA GERTRUDS KYRKA (akt.) | |
| 1999-01-15 |
| Historik |
|---|
|
Exakt tidpunkt för S:ta Gertruds kyrkas uppförande är inte känt, men sannolik sammanfaller det med Västerviks stads grundande på 1430-talet. Den byggnad som då uppfördes bestående av ett brett långhus, ett smalare, rakavslutat kor samt sakristia i norr är till sin kärna bevarad. Kyrkan uppfördes av gråsten och tegel och hade ett plant innertak trätak, troligen uppburet av träpelare. Det är oklart när kyrkan färdigställdes med de slagna valven, men troligen utfördes detta vid 1400-talets slut eller 1500-talets början. Då tillkom de sex pelarna i kyrkorummet. Koret hade troligen stenvalv redan då det uppfördes vid 1400-talets mitt. Långhusvalven försågs med kalkmålningar av vilka fragment av Yttersta Domen finns bevarad över triumfbågen. Kyrkan hade ett brant gotiskt tak och gavelröstet mot väster pryddes av blinderingar. I västra kyrkorummets norra pelare fanns en trappa som ledde upp till vinden och i södra pelaren fanns ett utrymme som under 1600-talet och senare användes som benhus. Dessa är nu igenmurade. År 1517 drabbas staden av en storbrand, men det är oklart om kyrkan skadades. På 1540-talet återuppbyggdes staden för att åter brännas 1612, denna gång av danskarna. Vid detta tillfälle skadades kyrkan. Korvalvet störtade in, men långhusvalven tycks ha klarat sig. Det östra gavelröstet återuppfördes av tegel och koret fick ett plant inre trätak. År 1622 tillkom en ny altartavla och 1626 en ny predikstol och 1656 reparerades sakristian. Tornet i väster tillkom 1669-72. Detta försågs i bottenvåningen av ett målat tak, utfört i en svepande barockstil. År 1682 upptogs i tornet en ingång från väster. År 1687 vitmenades hela kyrkan och dekorerades med rött och blått på valvribborna och med draperimålningar i brösthöjd. Denna dekoration framtogs och kompletterades vid restaureringen 1932-33. I början av 1700-talet förändrades fönstren i kyrkan. I koret murades mittfönstret igen i samband med att en ny altaruppsats tillkom 1696, utförd av Burchardt Precht. Nya fönster togs dock upp vid sidan om den 1747. År 1737-39 tillbyggdes kyrkan med en norra korsarm som uppfördes av tegel. Brädtaket försågs med målning troligen utförd av västerviksmålaren Anders Brodin. Några år senare, 1743, förärades kyrkan en ny predikstol tillverkad av Niclas Österbom i Norrköping. Den stod ursprungligen omålad på grund av brist på pengar, men år 1761 fick den en vit kredering som förberedelse inför målningsarbeten. Dessa kom aldrig till stånd och krederingen avlägsnades vid renoveringen 1932-33. Den tidigare predikstolen från 1620-talet såldes till Frödinge kyrka, där den ännu finns bevarad. År 1744 tillkom på orgelläktaren i väster en orgel tillverkad av Johan Wistenius och med fasad av Österbom. Den nya orgeln ersatte ett mindre orgelverk från 1600-talet som stod på en läktare i norr, som numera är borta. En ny bänkinredning ska ha tillkommit 1748, men andra uppgifter visar att återkommande arbeten gällande bänkarna utfördes under 1700-talet. I koret finns längs väggarna i norr och söder bänkar som brukar kallas kungsbänkarna. Bänkinredningen fernissades 1894. År 1763-67 uppfördes en korsarm i söder. Läktarbröstningen dekorerades med målningar från nya och gamla testamentet utförda av västerviksmålaren, Magnus Wicander. År 1762 slog åskan ned i tornet under pågående gudstjänst. Orgeltramparen dog och tornspiran och orgeln skadades svårt. Den höga tornspiran fick tas ner och tornet lagades provisoriskt fram till 1782 då ny tornhuv byggdes efter ritning av Carl Fredrik Adelcrantz. När biskopen i Linköping besökte Västervik 1805 menade han att kyrkan borde rivas och en ny uppföras. Församlingen höll dock inte med utan 1821-22 utfördes reparationer på kyrkan. Vid dessa sänktes långhusets höga takresning till korsarmarnas nivå. Under 1800-talets senare del finns inga uppgifter om utförda reparationer, utan man kan anta att kyrkan stod relativt orörd. Vid något tillfälle kalkades dock dekorationsmålningarna i tak och på väggar över och altaruppsatsen gavs också delvis en vit kulör. Vid denna tid var också predikstolen vit. Bänkinredningen verkar dock aldrig ha varit täckmålad. Diskussioner pågick under lång tid om uppförande av en ny kyrka. Först 1903 hade man löst både den ekonomiska frågan och frågan om den nya kyrkans placering. S:t Petri kyrka stod färdig 1905. Några inventarier från S:ta Gertruds kyrka flyttades då till nya kyrkan. Bland annat gällde det porträtt och epitafier samt en större ljuskrona. Även kyrkklockorna flyttades till den nya kyrkan. Under 1900-talets första decennier pågick i lokalpressen en debatt kring "den gamla kyrkans öde". Folkopinionen värnade om kyrkan som utsatts för vandalisering och som inte tillräckligt vårdats av staden. Många protesterade också när kyrkan under kriget 1914-15 användes som lager för ett parti mjöl. År 1918 upprördes ärkebiskopen, Nathan Söderblom på besök över att kyrkan används som magasin. Under 1910- och 20-tal genomfördes också vissa vård- och underhållsarbeten främst exteriört. År 1930 fanns förslag på att kyrkan skulle göras om till krematorium med omgivande urnlund. Inför Västerviks stads 500-årsjubileum 1933 genomfördes så en mycket omfattade renovering som ännu präglar kyrkan interiört. Underhållsarbete utfördes också exteriört. Restaureringsprogrammet upprättades av arkitekten Sven Brandel och arbetet utfördes under ledning av arkitekt Johannes Dahl. Korväggarnas övermålning togs bort och den underliggande dekoren i form av draperimålningar och kartuscher från 1600-talet konserverades och retuscherades. Draperimålning kring altaruppsatsen fanns dock före renoveringen, men skiljer sig i utförande från den som är synlig idag. Även långhusets valv, väggar samt pelare befriades från tidigare senare tiders kalklager och de underliggande dekorationsmålningarna konserverades och retuscherats. Rester av senmedeltida målningar framkom över triumfbågen. I valvstrålar och valvhjässor framkom målning i rött och blått från 1600-talets slut. På väggarna i läktarkvadraten, alltså den västra delen av långhuset, och fragmentariskt på långskeppets övriga väggar fanns en draperimålning strax ovan bänkhöjd vilken kompletterades för att löpa runt hela långhuset. Orgelfasadens vita färg avlägsnades och ytan slipades och fernissades. På samma sätt behandlades läktarbarriären, som var målad i ljuskulör och med ramverk i mörkare kulör. Bänkinredningen var vid denna tid laserad med en mörkbrun oljelasyr vilken invändigt bättrades. På bänkdörrarnas utsida samt på bänkskärmar togs dock lasyren bort, varefter de slipades och fernissades med tunn färglös spritfernissa. Altaruppställningen var vid tiden delvis vitmålad. Kristusfiguren var vit och omgivande arkitektoniska element försedda med en ljus marmorering och delvis förgyllning. Nischen hade en mörkare kulör. Kors, puttofigurer, sidovoluter samt urnor var förgyllda. Vid restaureringen togs övermålning bort och de ursprungliga färgerna och förgyllning konserverades och bättrades. Altarringens ursprungliga marmorering konserverades och bättrades. Predikstolens vita kredering togs bort och träet fernissades med färglös spritfernissa. Solen i ljudtaket, stålar och treenighetens symbol i bakstycket förgylldes. Två puttofigurer som tidigare varit undanlagda konserverades och återuppsattes på sina platser på dörröverstycket till predikstoluppgången. Timglasstället restaurerades med tillskott av ny fotställning. Ursprunglig förgyllning togs fram på två nummertavlor, en från 1728 och en från 1766. Fyra nummertavlor från 1800-talet omförgylldes och patinerades. I sakristian framtogs ursprunglig puts i tak och på väggar. Skåpen i sakristian var målade med ekfärg vilken avlägsnades och träet slipades och fernissades. Kyrkobyggnadens samtliga dörrar rengjordes från fernissa, varefter utsidan oljebrändes och fernissades. Under 1940-talet utfördes en del mindre arbeten i kyrkan. Bland annat togs den senmedeltida dopfunten åter i bruk genom att ny fot och nytt skaft tillverkades. Cuppan hade tidigare förvarats under torntrappan. Nästa större arbeten på kyrkan utfördes exteriört 1962. Putsen på fasaderna knackades ned varvid viss murverksdokumentation utfördes. Denna visade bland annat att långhus, kor och sakristia är uppförda i förband. Man kunde också påvisa långhusets tidigare takhöjd. Fasaderna putsades om och avfärgades med Aktivan. Tornhuvens tak lades om med tryckimpregnerat furuspån. År 1964 inreddes väntrum i norra delen av västra läktarunderbyggnaden. Toalett installerades samma år i den östra delen av södra läktarunderbyggnaden. Sannolikt togs det tidigare glasade partiet mellan trappa och kyrkorum bort vid samma tillfälle. I den västra delen under södra läktaren har också en läktarunderbyggnad tillkommit, när är dock oklart. År 1969 förändrades bänkinredningen något söder om predikstolen utan att det berörde bänkskärmar och dörrar. År 1983 installerades en ny storklocka i tornet. År 1989-90 utfördes exteriöra arbeten under ledning av Atrio arkitekter i Västervik. Bland annat lades taket om med nytt enkupigt tegel, övriga takytor sågs över och takavvattningen förbättrades. Fasaderna avfärgades och fönstren sågs över. Snickerier och smidda detaljer målades. Den kyrktupp som 1970 hittats på vinden förgylldes och återuppsattes på taket 1989. År 2000 återställdes orgelläktaren till ursprungligt läge. Läktaren hade byggts ut två gånger under 1800-talets senare del. Vid detta tillfälle plockades också Wisteniusorgeln ned bit för bit, dokumenterades, kompletterades och återuppsattes. Historiken kompletterad i samband med inventering utförd av Kalmar läns museum på uppdrag av Linköpings stift. |
