Stäng fönster VADSTENA STRÅ 4:1 - husnr 1, STRÅ KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| STRÅ KYRKA (akt.) | |
| 1997-02-17 |
| Historik |
|---|
|
Historik kompletterad vid inventeringen 2004: KYRKOBYGGNADEN Strå kyrka uppfördes av kalksten under 1100-talet med ett rektangulärt långhus, smalare kor med absid och sannolikt västtorn. Kyrkan är känd bl a genom avbildningar av Elias Brenner på 1670-talet. Brenner var konstnär och vandrade genom Östergötland och tecknade av kyrkor på uppdrag av det nyinrättade Antiqvitetskollegium. Teckningen visar att kyrkan vid det tillfället även hade ett tillbyggt vapenhus på södra sidan och att tornet hade en pyramidformad stenhuv. Ann Catherine Bonnier vid Sveriges kyrkor har forskat kring kyrkorna i Dals härad och har tolkat det som att tornet är byggt senare än långhuset. Vilket, menar hon, framgår av att tornet är byggt ovanpå långhusets västgavel. Vid den omfattande exteriöra renovering som genomfördes 1991 utfördes även en murverksdokumentation. Arbetet med efterföljande rapport utfördes av antikvarie Göran Tagesson vid Östergötlands länsmuseum. Hans tolkning, som grundar sig på iakttagelserna vid murverksdokumentationen, är att tornet och långhuset är samtida. Långhusets och tornets murar ligger i förband med varandra och mur- och putsbehandling överensstämmer. Arkitekten, konsthistorikern, museimannen och den blivande riksantikvarien Sigurd Curman besökte kyrkan 1911. Han skriver därefter i ett inspektionsprotokoll att tornet har haft en utvändig ingång till första våningen från norra sidan; "Denna öppning förde rätt ut i luften och en yttre trätrappa förde på senare tider dit upp. Det var således en af dessa för vissa äldre tornbyggnader karakteristiska anordningar, hvilka sammanhänga med Tornens egenskap af försvarsverk." Fler detaljer i murverket från den äldsta perioden framkom vid murverksdokumentationen 1991, som t ex sydportalen, ett romanskt fönster i södra muren samt ett fönster i tornets södra mur. En sakristia hade sannolikt tillbyggts under senmedeltiden eller eventuellt på 1600-talet, men ersattes 1703 av en ny. Vid murverksdokumentationen 1991 konstaterades att kyrkan hade utvidgats åt norr på 1640-50-talen och ett äldre romanskt fönster flyttats till den nya nordväggen. År 1703 revs det gamla koret och absiden och det nuvarande rakslutna koret tillbyggdes. Samtidigt höjdes den norra muren och taket borde då ha erhållit sin nuvarande utformning. Kyrkans fasader avfärgades med en tunn rosa kalkputs. Tornets överbyggnad fick sin nuvarande utformning vid en ombyggnad 1771 av byggmästare Mårten Beurling. I samband med ombyggnaderna vid mitten av 1600-talet försågs kyrkan med ny fast inredning och inventarier. En ny dopfunt av kalksten införskaffades år 1663. Den är sannolikt utförd i Michael Hackes verkstad i Skänninge eller i Vadstena, där man tog upp och kopierade hans modeller och motiv. Några år senare tillkom predikstolen, som är ett ovanligt arbete i ek med svarta iläggningar. En liknade predikstol finns i Vreta klosterkyrka och arkitekt Erik Fant uppger i sina restaureringshandlingar 1926 att den är tillverkad av Lars Gabrielsson. Altaruppsatsen, som är tillverkad av Bengt Wedulin i Hjo, beställdes till kyrkan 1743. Två år senare fick målaremästare Sven Gustavsson Stoltz i Vadstena i uppdrag att måla predikstolen, så att "han må någorlunda svara emot den nya altartavlan." Orgeln tillkom på 1860-talet och orgelfasaden ritades av arkitekt Ludvig Hawerman vid Överintendentsämbetet. Ritningen återger en något mer dekorerad fasad än den befintliga. Sannolikt ombyggdes eller nybyggdes även orgelläktaren vid samma tillfälle. Kyrkans interiör präglas idag i hög grad av de renoveringar och ombyggnader som utförts under 1900-talet. I början av 1900-talet påbörjades diskussioner om att renovera kyrkan. Dessa pågick i stort sett under ett halvt sekel och ledde till en omfångsrik brevväxling. År 1908 utfördes en renovering efter ritningar delvis utförda av arkitekt Charles Lindholm. Församlingen lät bl a måla om predikstolen, utföra en del dekoreringsarbeten i kyrkorummet samt uppföra ett brädskjul vid tornets norra sida utan att de var godkända av Kungl Majt. Sigurd Curman inspekterade ombyggnaden i oktober 1911 och han var mycket upprörd och skrädde inte orden i sitt inspektionsprotokoll; "Hela arbetet vittnar om bristande förståelse för den hänsyn man är skyldig iakttaga vid behandlingen af en gammal kyrka samt dessutom om bristande konstnärlig smak. " Enligt församlingen berodde misstagen på missförstånd och bristande samarbetsförmåga hos arkitekt Charles Lindholm. Han hade lovat att inkomma med ritningsunderlag till bl a dekorationsmålning. Dessa levererades aldrig och församlingen tröttnade på att vänta och tog sakerna i egna händer. Efter prövning av Kungl Majt fann man det för gott att låta hela saken bero, men med vissa villkor. Dekoreringen av väggar och tak skulle före utgången av år 1917 målas över, de nya dörrarna skulle få en annan utformning samt brädskjulet vid tornet skulle tas bort. De länsanknutna arkitekterna Sven Torgersruud och Henning Möller fick 1918 i uppdrag att se över de utförda arbetena samt utarbeta förslag till förändringar. De föreslog att dekorationsmålningarna borde knackas ner och murpartiet omputsas, dörrarna skulle få ny beklädnad och brädskjulet som ett avträde ute på den från sin lummiga vegetation numera befriade kyrkogården." Året därpå, i november 1919, fick arkitekt Anders Roland vid Överintendentsämbetet i uppdrag att utarbeta nya förslag till ändringsarbeten. Han utgick i stort sett från Möllers ritningar och föreslog även efter önskemål från församlingen att brädskjulet skulle ersättas av ett murat förråd. "Dörrar tages från fattiggårdens vedbod, där de gamla dörrarna från kyrkans västdörr äro insatta." Han ansåg vidare att målningarna borde få sitta kvar tills en mer genomtänkt restaurering av kyrkorummet utfördes. Arkitekt Erik Fant, som hade samarbetat med Sigurd Curman vid ett flertal kyrkorestaureringar fick 1926 i uppdrag att utarbeta ett restaureringsprogram. Det är lite oklart om något av Fants förslag genomfördes. Det dröjde dock till 1948 innan en större renovering kom till stånd och då efter ritningar av arkitekten och professorn Erik Lundberg. Lundberg (1895-1969) var arkitekt och antikvarie vid Riksantikvarieämbetet samt professor i arkitekturhistoria vid Kungliga Tekniska Högskolan. Han var en av förgrundsgestalterna inom kyrkorestaureringskonsten under några decennier innan och runt 1950-talet. Kyrkan fick då i stort sett det utseende och färgsättning som den har idag. |
