Stäng fönster MJÖLBY MAGISTRATEN 1 - husnr 1, VÅRFRUKYRKAN
Byggnad - Beskrivning
| VÅRFRUKYRKAN (akt.) | |
| 1997-05-05 |
| Historik |
|---|
|
Historiken kompletterad vid inventeringen 2005: KYRKOBYGGNADEN Vårfrukyrkan uppfördes av tegel i slutet av 1200-talet eller omkring år 1300 som en treskeppig hallkyrka med rakslutet kor i öster och indraget torn i väster. Kyrkan är ovanligt stor och påkostad och är en av få kyrkor i Östergötland som under medeltiden uppfördes helt av tegel. Kyrkan helgades åt jungfru Maria - Vår Fru - och lades vid stadens stora torg. Dess uppförande har satts i samband med de tyska köpmän som inflyttade till Skänninge vid den här tiden. Flera tyska stadsbor donerade ansenliga summor till Vårfrukyrkan och många fick också sin gravplats där. I kyrkans golv, som är av kalksten, finns ett stort antal gravhällar. Flertalet av gravhällarna i kyrkans mittgång och kor härstammar från 1600- och 1700-talen, men det finns även några medeltida gravhällar bevarade. Vissa av gravarna var förr omgivna av ett skrank av trä eller smide. De flesta stenarna har blivit omplacerade vid senare tiders restaureringar, framför allt vid den stora renoveringen 1874-76. Under 1600-talet tillkom även altartavlan, som är målad 1631 av Per Brahe d:y hovmålare Johan Werner d:ä, och består av en något förenklad kopia av Marten van Heemskerks stora altartavla från omkring 1540 i Linköpings domkyrka. Sannolikt försågs kyrkan ursprungligen med en sakristia på nordsidan. Samtidigt eller senare tillbyggdes även ett kapell och vapenhus intill sakristian. Ett vapenhus av okänd ålder har även funnits i söder. År 1718 drabbades kyrkan av en förödande brand, då taket och tornspiran skadades. När taket återuppbyggdes fick det säteritakets form, d v s ett tak i två fall med ett lodrätt väggparti mellan de två fallen, och den tidigare spånbeklädnaden ersattes med plåt. Idag är det belagt med kopparplåt. Mittskeppets kryssvalv ersattes av ett provisoriskt trätak. Tornavslutningen förändrades ett flertal gånger efter branden. År 1776 uppförde byggmästaren M O Beurling den nuvarande tornhuven efter förebild av det intilliggande rådhuset, som uppförts 1770 efter ritningar av arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz. Under 1770-talet försågs även kyrkan med en ny orgel, tillverkad av orgelbyggaren Lars Wahlberg i Kalmar. Wahlberg var utbildad hos den kände orgelbyggaren Jonas Wistenius i Linköping och startade egen verksamhet på 1750-talet. När han kontaktades av Skänninge församling hade han byggt elva orglar, däribland de stora verken i Kalmar domkyrka och Fredrikskyrkan i Karlskrona. Orgelverket och till viss del fasaden förändrades framför allt vid en ombyggnad 1939 av den danska firman Marcussen & Son. Orgeln blev tidigt internationellt känd, inte minst genom de grammofoninspelningar av alla Bachs och Buxtehudes orgelverk som gjordes på 1950-talet. Runt sekelskiftet 1800 revs byggnaderna på norra sidan. Det har tydligen rört sig om tre olika rum. Det östra rummet, som sannolikt varit sakristia, var troligen samtida med kyrkobyggnaden. De två andras ålder och funktion är oklar. En tolkning är att de ursprungligen varit kapell och vapenhus för att under tiden före rivningen fungerat som magasin och förvaringsbodar. Det är troligt att man i samband med detta inredde utrymmet under läktarens norra del för en ny sakristia. Kyrkans interiöra karaktär härstammar i stort sett från de två större ombyggnaderna 1874-76 och 1927. Vid den förra tillkom de nuvarande gjutjärnsfönstren och mittskeppets provisoriska trätak ersattes av nya tegelvalv. Den slutna bänkinredningen i åtta kvarter, ersattes efter tidens ideal, av ny öppna bänkar. Predikstolen från 1630-talet försågs med en ny trappa. Altarringen fick en utformning i nygotik och altaret försågs med en ny prydnad; en kopia av Thorvaldsens Kristusgestalt. Det är oklart vem som var restaureringsarkitekt. Möjligen var det arkitekten Adrian Peterson, som 1865 upprättade en uppmätningsritning över kyrkan. Den senare renoveringen 1927 ansvarade arkitekt Erik Fant för. Erik Fant (1889-1954) var kontrollant vid restaureringen av Vreta Klosterkyrka 1915-17 och kompanjon med den blivande riksantikvarien Sigurd Curman. Fant kom senare att utföra ett stort antal restaureringsuppdrag för såväl kyrkor som profan bebyggelse i Östergötland, som t ex Linköpings slott och nya slottet på Bjärka Säby. Mycket av tilläggen från 1870 års renovering togs bort eller förändrades för att återskapa ett, som man då tolkade det, utseende som kyrkan hade på 1700-talet. Bänkarna gjordes ånyo slutna och fick en för tiden typisk färgsättning med marmorering i ljust brunrött med mörkare pilastrar. Altarringens nygotiska fyllningar med utskurna fyrpass sattes igen med hela skivor. Altartavlan från 1600-talet försågs med ett nytt listverk och återfick sin placering på östra väggen. Fant ritade även bl a armaturer. I kyrkans västra parti gjordes en del ändringar, bl a iordninggjordes ett "kyrkomuseum" på läktarens södra sida. Där förvaras bl a delar till ett korskrank, som ursprungligen uppsattes 1651, av trä med målningar i fyllningarna förställande apostlar och profeter. I kyrkomuseet förvaras även delar till ett skrank som omgärdat det s k Funtkoret, som haft funktionen av ett dopkapell. De förändringar som har skett under 1900-talets andra hälft som har påverkat kyrkans utformning är framför allt ombyggnad av vapenhuset 1964 och inredning av ett väntrum under läktaren 1968. På korets nordöstra vägg påträffades i samband med renoveringarna på 1960-talet delar av kalkmålningar från 1400-talet. |
