Stäng fönster STOCKHOLM LANTMÄTAREN 2 - husnr 1, JAKOBS KYRKA (SANKT JACOBS KYRKA)
Byggnad - Beskrivning
| JAKOBS KYRKA (SANKT JACOBS KYRKA) (akt.) | |
| 2005-10-18 |
| Historik |
|---|
|
Grundläggningen till S:t Jacobs kyrka påbörjades år 1580 men kyrkan invigdes först 1643. De första ritningarna stod Willem Boy för men murmästaren Hans Ferster var den som avslutade arbetena på 1630–40-talen. Willem Boy (sannolikt född 1520, död 1592) var av nederländsk börd, känd bl a för att ha utfört gravvården för Gustav Vasa i Uppsala domkyrka. Från 1575 kom han att som byggmästare på Stockholms slott leda omdaningen av den gamla medeltidsborgen till en renässansborg. Boy var även involverad i uppförandet av S:ta Clara kyrka och Riddarholmskyrkan i Stockholm. Hans Ferster (död 1653), sannolikt av tysk börd, var också ledande murmästare vid Stockholms slott och stod för ritningarna till flera andra profana byggnader i Stockholm. Exempel på hans kyrkobyggande är hans egen församlingskyrka Tyska kyrkan, också i Stockholm, Tyresö och Österåkers kyrkor samt Kristine kyrka i Falun. Restaureringen av S:t Jacobs kyrka ledd av arkitekten Ove Leijonhufvud (1883–1962) på 1930-talet präglar dagens kyrkorum. Leijonhufvud var slottsarkitekt för Rosersbergs och Ulriksdals slott men höll även i restaureringen av flera mindre kyrkor, i Stockholms stift bl a Häringe kapell och Muskö kyrka. S:t Jacobs kyrka är skyddad enligt 4 kapitlet lagen om kulturminnen. HISTORIK Redan 1311 omnämns i ett gåvobrev för första gången S:t Jacobs kapell eller kyrka. Kulten av den äldre aposteln Jacob, S Jacob di Compostela som gett kyrkan dess namn, var mycket utbredd under 1300-talet. S:t Jacob var de resandes skyddshelgon med pilgrimens olika attribut, bl a musslan, som återfinns som dekorativ form på flera ställen i dagens kyrka. Sannolikt revs det lilla träkapellet omkring 1430 och ersattes av en treskeppig kyrka av tegel, som dock inte hann bli mer än knappt hundra år gammal. Efter Västerås riksdag 1527 revs även denna kyrka i enlighet med Gustav Vasas beslut. 1575 års kyrkoförordning föreskrev att varje ”malm” i Stockholm skulle ha en egen kyrka så att ”menigheten skulle slippa trängas.” Under det sena 1500-talet bildades därför Norrmalms församling, i vilken både den sedan år 1590 invigda S:ta Clara kyrka och sedan Jacobs kyrka kom att ingå. Vid denna tid hade bebyggelsen på Norrmalm brett ut sig alltmer. Grundläggningsarbetena för dagens Jacobs kyrka påbörjades på Johan III:s initiativ 1580, då enligt en korsformig plan. 1588 ändrades emellertid byggnadsplanerna och efter Willem Boys ritningar uppfördes en kvadratisk salkyrka med endast fyra pelare, ett stort utbyggt kor i öster och vapenhus i väster. 1593 avstannade arbetena. Då var murarna av tegel uppmurade, valvet var slaget över kvadraten mellan tornkolonnerna och tornet var påbörjat. Omkring år 1600 fortsatte bygget efter en på nytt förändrad plan. Nu förlängdes kyrkorummet med två travéer västerut varvid långhusets kolonner fördubblades. Då påbörjades också de två västtornen. Efter ytterligare några uppehåll i byggnadsarbetena byggdes kyrkan färdig 1633–43 under ledning av murmästaren Hans Ferster och kunde invigas den 26 november 1643. I samband därmed kom också Jacobs församling till. 1723 slog blixten ned i tornet som brandhärjades svårt. Ett nytt centraltorn uppfördes enligt G J Adelcrantz´ (1668–1739) ritningar. Lanterninens eleganta utformning stod dock C F Hårleman (1700–53) för. Tornet stod klart 1739. Kyrkans exteriör var rödfärgad fram till på 1770-talet, då den gråmålades under ledning av arkitekten Erik Palmstedt. 1814–16 avlägsnades vid en omfattande renovering 1600-talsinredningen och ersattes av en ny i tidens smak under ledning av arkitekten C F Sundvall. Allmänheten lär ha varit mycket missnöjd med de genomförda förändringarna. Möjligen som ett resultat därav skedde ytterligare förändringar redan på 1820-talet. Bland annat tillkom en altaruppsats ritad av arkitekten C G Blom-Carlsson med en stor altartavla av Fredrik Westin liksom en ny predikstol i empirestil. 1892–94 förändrades kyrkorummet på nytt. Arkitekt var då Carl Möller. En ny bänkinredning med gavlar av barockkaraktär sattes in medan väggar, valv och valvbågar dekorerades av konstnären Agi Lindegren. Altaruppsatsen från början av seklet ersattes med en lägre varigenom ljuset kunde strömma in i koret genom det östra korfönstret. Samtidigt förminskades emellertid de fem fönstren i koret något och försågs med glasmålningar. Under 1930-talet, 1936–37, genomfördes den senaste stora förändringen av kyrkorummet under ledning av slottsarkitekten Ove Leijonhufvud, varvid det mesta av tidigare genomförda renoveringar utplånades. Med denna restaurering var arkitektens uttryckliga strävan ”att i möjligaste mån återföra något av den värdighet och stämning, som säkerligen präglat detta 1600-talets och 1700-talets kyrkorum” (Leijonhufvud, 1937). Koret fick en ny altaruppsats i barocka former. Det östra korfönstret murades igen (dock bara från insidan, fönstret sitter kvar i murverket och kan ses utifrån) eftersom det doldes helt av det nya arrangemanget. Korets övriga fyra fönster fernissades mörka för att återskapa äldre tiders dunkel. Den gamla altarringen ersattes med en ny. Den stora westinska altartavlan från 1828 förpassades till västväggen i det södra sidoskeppet. Väggarnas och valvens dekormåleri målades över med vit kalkfärg. Bänkgavlarna fick en utformning som bättre skulle påminna om den gamla slutna bänkinredningen och ett dopkapell inrättades i den sydöstra travén med bl a en draperimålning, utförd i 1600-talsmanér. Orgelläktaren byggdes om och förstorades medan de nedre läktarna i norr och söder revs och de nya vindfången tillkom. Nya ljuskronor ritades också av Leijonhufvud. Många föremål från 1600-talet återbördades till kyrkorummet som t ex dopfunten, begravningsvapen, ljusarmar m m. Under större delen av 1800-talet har fasaderna varit avfärgade i vitt och under 1900-talet i gult. Vid fasadrenoveringen 1968–69 återgick man till en röd, sannolikt ursprunglig, kulör efter att ha hittat spår av röda färgrester målade direkt på tornets tegelmur. Nu putsades emellertid fasaderna och avfärgades i rött. Vid 2004 års fasadrenovering höll man fast vid en röd fasadkulör. Sedan 1989 ingår Jacobs kyrka liksom S:ta Clara kyrka i Stockholms domkyrkoförsamling |
