Stäng fönster HERRLJUNGA BRÅTTENSBY 20:1 - husnr 1, BRÅTTENSBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| BRÅTTENSBY KYRKA (akt.) | |
| 1995-06-08 |
| Historik |
|---|
|
Bråttensby kyrka är, liksom den närbelägna Landa kyrka, en träkyrka troligen från 1600-talet och har ett senare tillkommet vapenhus samt en tillbyggd sakristia från 1896. Kyrkan försågs med torn före 1829. Kyrkans exteriör präglas av ombyggnaderna vid 1800-talets slut och på 1950-talet. Enligt vad man noterade 1896 hade kyrkan en stomme av resta ekplankor. Möjligen var även socknens äldre kyrka av ektimmer varifrån delar kan ingå i den nuvarande. Det som sägs stödja antagandet om kyrkans ålder är en bevarad mässhake från 1600-talet, samt det Bryntessonska begravningsvapnet från 1655 och samme ägares samtida värja (ansågs förr ha undergörande kraft att bota sjukdomar). Såväl familjen Gyllenhaal som Bryntesson Gyllengrönn har dessutom gravkammare från 1600-talet under kyrkan. Vapenhuset kan ha byggts till på 1740-talet eftersom en ny altartavla liksom övrig inredning tillverkades 1746. Om tornet uppfördes samtidigt är okänt. Kyrkans interiör målades 1750 av Sven Kinander. Sannolikt var det han som även utförde takmålningar på hyvlade bräder, eftersom han samma år målade taket i Algutstorps kyrka, moderkyrkan i det dåvarande pastoratet. Klockan är omgjuten 1771 men förmodligen medeltida. När kyrkan inventerades 1829 var den även då brädfodrad innan och utan och hade ett litet torn för klockan samt tegeltäckt tak. Tornet är alltså uppfört senast detta år. Inredningen uppgavs vara från 1746. Adliga vapen för H. R. Gyllenhaal och I. B. Bryntesson Gyllengrönn fanns i kyrkorummet. 1843 målades altartavlan om, förmodligen i samband med att övrig inredning målades om. 1896 gjordes en beskrivning av kyrkan inför en omgestaltning, som uppgav att det var ovanligt lågt till det platta taket i kyrkorummet, bara 2,53 - 2,76 meter högt. Ingången var som nu mot väster med dörr av två ekplankor och två kraftiga gångjärn tvärs över dörren samt robust beslag på mitten. Utvändigt var de närmast kvadratiska små fönstren försedda med luckor som stängdes mellan gudstjänsterna. Kring fönstren fanns invändigt målade mantlar, längs taket draperier (åtminstone i koret) och i taket framtill (vid koret) fanns två målade fält "utan ringaste konstintresse"; döpelsen främst samt Frälsaren med en apostel på var sida eller möjligen treenigheten symboliserad. Ingen sakristia fanns, utan endast en avskrankning vid södra väggen bakom predikstolen. Altaret var av trä med altarprydnaden från 1746, bedömd som enkel liksom bänkarna och nummertavlan. Predikstolen betecknades som mycket enkel utan sniderier med endast rundbågiga fält, sannolikt av den typ som ännu finns kvar i tre av grannsocknarnas kyrkor. Dopfunt och läktare saknades. Begravningsvapnet efter Bryntesson var omgiven av sorgflor med värjan under. Familjegravarna under koret betecknades som oåtkomliga. Restaureringsritningarna av arkitekt I. R. Ekberg gillades 17 december 1897 och 1898-99 genomfördes så en genomgripande omdaning av kyrkan, vilken förmodligen framstod som ålderdomlig i detta nystilarnas tidevarv. Man valde här att ge kyrkan en försiktigt nygotisk framtoning och vidgade samtliga fönster till vinkelbruten form. De två östfönstren fick dessutom spetsbågar i spröjsen. Taket höjdes och nya listverk gjordes. Väggarna togs ned eftersom de var så illa sammanfogade att de inte kunde bära den nya takstolen. Då upptäcktes att kyrkan var bredare i den västra än den östra gaveln och saknade grund. Detta åtgärdades och byggnaden gjordes bredare. Tornet togs ned och fick ett annat utseende med högre resning genom ytterligare en huv. Vapenhuset fick en vinkelbruten frontespis över porten som försågs med ny dörr och tresidig trappa av sten. En sakristia byggdes till åt norr i höjd med koret. Invändigt skapades ett tredingstak varvid de gamla takmålningarna togs bort. Väggarnas ohyvlade brädpanel samt taket bekläddes med spåntad panel. En läktare byggdes i väster med vinkelbruten dekor och barriär lik altarringens. Nytt altare tillverkades och den gamla altaruppsatsen renoverades. Takhöjningen medgav att ett parti mellan den ursprungliga predellan och mittstycket tillkom. Stommen omarbetades med stående spåntade bräder med tvärgående listverk och fält vars framsida täcktes med en spänd ekådringsmålad duk med bladranka i övre hörnen. Delar från den gamla altaruppsatsen återmonterades och ekådrades. En stor dekorationsmålning på väv utfördes i koret med spetsbåge över altaret och stora änglar på sidorna, samt i höjd med sidoväggarna en nedhängande spetsbågsfris. Altarringen ändrades från rektangulär till halvrund. Predikstolen på södra sidan slopades liksom ett intillstående skrank, till förmån för en korbänk. En ny predikstol med vinkelbruten dekor sattes upp på norra sidan. Bänkradernas antal var oförändrat men man satte in nya bänkar av parkbänksmodell i en stilblandning av nygotik och jugend. All inredning ritades av arkitekt Ekberg och målades av målarmästare Carl Reimer från Herrljunga. Kamin installerades. I vapenhuset flyttades torntrappan från norra till södra sidan. Om de två igenlagda gravkamrarna under koret åtgärdades på något vis är inte klarlagt. Kyrkan stod klar i september 1899. När kyrkan inventerades 1920 framgick att det fanns målade draperier kring fönstren från 1899. Bryntessonska begravningstavlan från 1655 utlånades till Göteborgs jubileumsutställning 1923. Församlingen ville året därpå skänka den till Göteborgs Historiska Museum, men där medgav man endast en deponering, vilket tydligen inte skedde. 1926 erhöll kyrkan en ny kyrkklocka. 1934 projekterades en restaurering av arkitekt Tor Engloo, Stockholm; man önskade bland annat en invändig ommålning. Inget tyder dock på att något gjordes. Däremot inleddes 1954 en ny omfattande renoveringsprojektering av Axel Forssén för kyrkan, samt en ny planering av kyrkogården. 1899 års renovering kallades för "smakförfallsperioden" och nu skulle alla spår av detta avlägsnas. Arbetet pågick successivt, men främst under 1957 och kyrkan stod klar i sin nygamla dräkt på trettondedagen 1958. Då var fönstren åter kvadratiska, om än större än tidigare och försedda med antikglas enligt tidens smak. Exteriören hade reparerats och målats. Taken var omlagda. Nya bänkar med raka, "lugnare linjer" hade ersatt de gamla med höga figursågade gavlar av nygotiskt snitt och öppna ryggar. Fem bänkrader togs bort på var sida för större benutrymme. 165 sittplatser återstod, vilket just mosvarade socknens invånarantal. Kyrkorummet hade fått ny väggbeklädnad med bred lockpanel, nytt innertak, bredare mittgång och nytt förlängt korgolv och var helt ommålat med oljefärg. Färgsättningen från 1899 ansågs som tung och oskön. Rent "avskräckande" var korväggens grälla oljemålning över hela ytan med draperi, änglar med "anatomiskt vanställda händer med stentavlor med fantasiinskriptioner". Eftersom det var målat på väv kunde man möjligen tänka sig att magasinera den. Nu ville man skapa en sober och värdig stramhet i harmonierande kulörer som stämde till andakt. Den gamla altaruppsatsen återtogs, så den måste ha varit ersatt en tid med ett omtalat enkelt kors. Den ursprungliga nummertavlan sattes också in i kyrkorummet igen. Interiören laserades och allt utom väggar och tak gavs en enkel ytornering. En ny ljuskrona erhölls från en till Amerika utvandrad kvinna. Elvärme infördes så kaminen och skorstenen togs bort. En ny orgel från John Grönvalls orgelbyggeri besiktigades 1961. En administrativ ändring 1962 var att Bråttensby överfördes från Algutstorps till Herrljunga pastorat. 1967 målades fasaderna om. Konservator Thorbjörn Engblad restaurerade samma år altaruppsatsen till de ursprungliga färgerna. Kvar från 1746 fanns endast delar såsom figurer, mark med skalle under korset, korsets textplatta, konsoler, över- och sidostycken, övriga listverk och den undre, lilla predellan. Stommen från 1899 behölls men målades i ursprunglig mörkt rödlila färg. Ett textfält på överstycket återställdes, som målats blått med "1899" skrivet i brunt. 1968 ritade Engblad också ett nytt ljudtak till predikstolen som tillverkades av Walfrid Andersson från Grohed i Remmene. Riksantikvarieämbetet fann det emellertid tveksamt med ett ljudtak eftersom den typen av predikstol ofta saknar det. Inredningen målades om för färgsamverkan med altaruppsatsen. |
