Stäng fönster STOCKHOLM TRANEBERGSGÅRDEN 1 - husnr 1, TRANEBERGS GÅRD
Byggnad - Beskrivning
| TRANEBERGS GÅRD (akt.) | |
| 2006-10-11 |
| Historik |
|---|
|
Den äldsta kända bebyggelsen på platsen vid nuvarande Tranebergsgården 1 var ett färjekarlstorp, troligen tillkommet på 1670-talet. 1722 omtalas torpet som Guldsmedstorpet, troligen efter guldarbetaren Jörgen Letzlei. Torpet arrenderades mellan 1729-1754 av traktören Bengt Trana som antagligen gav namn åt stadsdelen Traneberg. Han etablerade servering och värdshus där, sedermera känt som Tranebergs värdshus. Bengt Trana uppförde efter några år på platsen en större nybyggnad som av äldre kartor att döma hade ungefär samma planform och läge som nuvarande byggnad på fastigheten Tranebergsgården 1. Den senare byggnaden fick sin utformning under början av 1800-talet. Det är emellertid oklart om den då nyuppfördes från grunden eller tillkommit genom ombyggnad av det äldre huset. Till egendomen hörde ett antal ekonomibyggnader. Traneberg förvärvades 1810 av borgaren Abraham Keijser och området avstyckades från Ulvsunda. Från 1817 arrenderades Traneberg ut som jordbruksenhet och värdshuset lades ned. Byggnaden hyrdes då ut som sommarnöje. Egendomen såldes vidare och hade ett flertal ägare fram till 1904 då byggnaden förvärvades av Stockholms stad. Huset beboddes fram till 1930-talet. När den nuvarande smalhusstadsdelen uppfördes mellan 1934-1938 revs flera byggnader på Traneberg, bland annat Guldsmedstorpet med anor från tidigt 1700-tal. Den nuvarande huvudbyggnaden bevarades samt en mindre bod, belägen 30-35 meter sydväst om huvudbyggnaden. Från 1947 använde barnavårdsnämnden byggnaden som sedan brukades för olika former av ungdomshem. På 1950-talet byggde huset om till ungdomsgård och på 1960-talet skedde ytterligare ändringar anpassade till upptagningshem för flickor. Invändiga förändringar har bland annat lett till att flertalet kakelugnar har rivits samt ändringar i planlösning och borttagande av vissa snickerier. 2001 sålde Landstinget byggnaden till en privatperson. Källa: Stockholms stadsmuseum, Arkivet Torp och gårdar, Kulturmiljöavdelningen. |
