Stäng fönster EMMABODA VISSEFJÄRDA KYRKA 1:2 - husnr 1, VISSEFJÄRDA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| Vissefjärda kyrka (akt.), VISSEFJÄRDA KYRKA (akt.) | |
| Historik |
|---|
|
Vissefjärda är en småbruten skogsbygd med höjd- och strandbebyggelse kring övre Lyckebyån. Ortnamnet har ursprungligen syftat på Kyrksjön eller en del därav. I socknen (som fram till 1936 även innefattade Emmaboda församling) förekommer förutom lösfynd från stenåldern ett par stenåldersboplatser även slagg efter medeltida, lågteknisk järnhantering. Den tornlösa stenkyrkan byggdes 1761–73 med användande av murverk från den föregående medeltidskyrkan. Altartavlan är målad av Pehr Hörberg 1795. Kyrkan är uppförd i sten utan torn. Till kyrkan hör en samtida kockstapel Vissefjärda, på gränsen mellan Blekinge- och Kronobergs län, är en av Sydsveriges största socknar. Det är en gammal församling som nämns redan vid kyrkomötet i Skänninge år 1248. På 1300-talet fanns på en holme i Kyrksjön en liten stenkyrka. Det är samma plats som kyrkan än idag ligger på men som inte längre är en holme utan en udde. Med befolknings¬ökningen kom dock denna kyrka att bli för liten och 1761-73 byggdes dagens stenkyrka. Kyrkan uppfördes efter en lokal ritning och överintendentsämbetets förslag till korskyrka brydde man sig inte om. I samband med det nya kyrkobygget uppfördes år 1774 även en fristående klockstapel. Den restes på platsen för en medeltida befäst borg kallad Vesaborgen från vilken man ännu på 1700-talet kunde se spår och vars stenar än idag sägs ingå i klocksta¬pelns grund. Dagens klockstapel föregicks av en annan klockstapel som revs år 1773 och enligt en äldre skiss skall den ha sett ut ungefär som staplarna i Dörby och Kläckeberga. Uppförandet av en ny, större kyrka i Vissefjärda är, tillsammans med de övriga kyrkor som byggdes i Sverige under denna tid, ett fysiskt uttryck för den demografiska förändring som skedde i hela landet. Från mitten av 1700-talet ökade befolkningen stadigt, en utveckling som skulle komma att fortsätta även under 1800-talet. Detta gjorde att församlingarna blev allt större och det blev svårt att få rum i de äldre, ofta medeltida, kyrkorna vilket resulterade i ett ökat kyrkobyggande från andra delen av 1700-talet till slutet av 1800-talet. Vid renoveringen år 1937 togs kyrkans puts ned och blottade både den föregående kyrkans murverk och delar av dess kalkmålningar. Genom detta vet man att den gamla kyrkan norra och östra mur sparades vid bygget av den nya kyrkan och att dessa murar ingår i dagens kyrkas murar. Av den ena kalkmålningen kunde man även förstå att den föregående kyrkan på norra sidan haft en tillbyggnad, möjligen en sakristia. |
