Stäng fönster VÄXJÖ ASA 12:1 - husnr 1, ASA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ASA KYRKA (akt.) | |
| 2007-01 |
| Historik |
|---|
|
Asa socken nämn första gången i de skriftliga källorna år 1322, som Aasa. Det är okänt när den första kyrkan i Asa byggdes, men den brann ner år 1670, samtidigt med stora delar av kyrkbyn. Generalmajor friherre Gustav Ulfsparre lät uppföra en ny kyrka i sten, som togs i bruk 1673. Under slutet av 1700-talet började den lilla kyrkan anses som för trång. Ritningar till en något större uppgjordes 1798 av Per Wilhelm Palmroth, ÖIÄ, men reviderades 1805-6 av länsbyggmästare Anders A:son Sundström. Den senare förlängde kyrkorummet så att 800 personer skulle kunna rymmas. Den nya kyrkan uppfördes 1806-7 på samma plats och en del av den äldre kyrkans murverk ingår i den nya kyrkans norra vägg och sakristia. Exteriöra förändringar Asa kyrkas exteriör är relativt intakt. Den har under åren förändrats mycket lite, förutom de ingrepp som skett under det senaste seklet. Troligen murades vapenhusets fönster på den södra sidan igen vid restaureringen 1923. Det finns på bild så sent som 1918 och var då redan förminskat till ett kvadratiskt fönster i en större rundbågeformad blindering. Tornets tak täcktes 1952 med kopparplåt och samtidigt kläddes hela lanterninen in med samma material. Detta bidrog till de rötskador i lanterninen som uppdagades bara femton år senare. Vid restaureringen år 2002 skapades en sockel på kyrkobyggnaden genom att all puts på fasadens nedersta del bilades bort och murstenarna fogströks. Sockeln utfördes i trappstegsform eftersom marknivån är sluttande. Förändringen är mycket markant och iögonenfallande, särskilt eftersom sockeln är indragen innanför murlivet. Vid samma restaurering utfördes en del underhållsarbete på spåntaken, fasaden och snickerierna. Interiöra förändringar Den interiör vi ser idag präglas av den färgsättning som gavs vid restaureringen 1983-85. Inredningen är mycket välbevarad i övrigt och med sina stora korfönster ger kyrkorummet ett mycket ljust och luftigt intryck. Innertaket var ursprungligen målat i gråblått med gråa molnformationer. Enligt uppgift skedde den första inre restaureringen år 1858, men det finns inget skrivet om vad som då gjordes. Någon gång efter 1917, troligen vid restaureringen 1923, sattes den ursprungliga läktartrappan igen. Denna gick genom tornets södra mur i en öppen v-form där spetsen utgjordes av tornets före detta fönsternisch. Vid samma restaurering målades inredningen gråaktig. Den hade förut haft vita bänkar, vit altarring och vit läktarbarriär. Entréerna försågs med nya dörrar och i korfönstren sattes katedralglas in. Psalmnummertavlorna placerades på fotställningar i koret och där hamnade också triumfkrucifixet som restaurerats. Under 1950-talets första år skedde en etappvis restaurering av interiören. Då ersattes de gamla kaminerna av ett elektriskt uppvärmningssystem och elbelysning drogs in. Innerväggarna avfärgas med vit kalkfärg och inredningen målas i gråblått. Vid restaureringen under arkitekt Mogens Barsoe 1983-85 skedde en del förändringar i kyrkorummet. Främst märks det genom att de bakre bänkraderna togs bort för att ge plats åt inbyggnader under läktaren. Där inreddes en samlingssal, ett kapprum och en toalett. Likaså togs de främsta bänkraderna bort för att kunna utöka koret. Vid dessa åtgärder förändrades också de kvarvarande bänkarna för ökad bekvämlighet. Golvet bröts upp och isolerades och även innertaket isolerades. På insidan klistrades innertaket med väv som målades, medan gesimsen marmorerades. Inredningen målades i vitt, guld och grått med marmoreringar, den färgsättning som är än idag. |
