Stäng fönster BORGHOLM RÄPPLINGE 16:6 - husnr 1, RÄPPLINGE KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| RÄPPLINGE KYRKA (akt.) | |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Sakristiorna i de nyklassicistiska kyrkorna på ön byggdes i de flesta fall utan direkt igång, även om ritningarna från Överintendentämbetet visade sådana, ett särdrag som kommer sig av öns starka medeltida tradition. Under 1800-talet började dock entréer till sakristiorna tas upp och en av de första gjordes 1864 till kyrkan i Algutsrum. Denna typ av ombyggnad har fortsatt ända in i vår tid så att nu alla yngre sakristior på ön har direkt ingång. För kyrkan i Räpplinges del tillkom dörren mellan sakristian och kyrkogården vid renoveringen 1966. Exteriören i Räpplinge kyrka har förändrats ganska kraftigt sedan ny-/ombyggnaden 1802. Den första och största förändringen skedde 1820 då det medeltida tornet som fram till dess hade haft sadeltak och krenelerade horisontella avslutningar byggdes om och gavs en trälanternin med halvsfärisk huv. Lanterninen är, som brukligt på ön, betydligt större än vad lanterninerna vid tiden brukade vara och vad skisserna från Överintendentämbetet brukade visa. Utformningen av lanterninen med det halvsfäriska taket med kort spira kan även ha lånat drag av de satta Hårlemanska tornhuvarna som var vanliga i svenskt kyrkobyggande under hela 1700-talet. Efter detta var det 1905 dags för rivning av det vid den mot den sydvästra entrén motbyggda vapenhuset och i den nordvästra vinkeln mellan tornet och långhuset revs 1965 ett utrymme som tidigare använts bl.a. som likvagnsbod. Några fler rivningar eller tillbyggnader har inte gjorts sedan dess men exteriören har genomgått andra mindre förändringar. Västportalen var under 1700-talet rundbågig och på 1800-talet, sannolikt i samband med den stora ny-/ombyggnaden 1802, gjordes den rektangulär och gavs ett rektangulärt ovanljus. Denna portal breddades vid renoveringen 1929 och i samband med renoveringen 1983-84 byttes dörr och fönsterparti ut mot nya, liknande. Beslagningen, vilken redan vid breddningen av dörren 1929 hade flyttats över från den äldre dörren, flyttades även nu varför dagens (2006) moderna dörr med tjock isolering har beslagning från tidigt 1800-tal. I allmänhet har sydfasaderna i de öländska nyklassicistiska kyrkorna en enda centralt placerad sydportal men det finns exempel på att sydsidan har eller har haft två portaler, en nära det sydvästra hörnet och en mitt för koret. Räpplinge är ett exempel på en sådan (men även Torslunda, Glömminge och Stora Möckleby kan nämnas). 1966 frilades kalkstenen i den medeltida, sydvästra portalen i Räpplinge kyrka. Vid renoveringen 1983-84 målades de tidigare omålade dörrarna med täckande oljefärg och år 2000 lades sakristians tak om med kopparplåt. Lanternin, dörrar och fönster har ändrat färg under åren och putsen ligger idag tjockare än den gjort tidigare. De ovan beskrivna förändringarna tillsammans med det faktum att kyrkans murar till stora delar härstammar från medeltiden gör det svårt att tala om någon ursprunglig utformning. En svårighet som kyrkan delar med de flesta andra kyrkor på ön av vilka en majoritet genom om- och tillbyggnader av medeltida kyrkor ”tillkommit” under den nyklassicistiska perioden. För att ändå kunna tala om någon sorts ursprunglighet har jag valt att ta den utformning kyrkan fick vid 1820 års ombyggnad av tornet som utgångspunkt. Detta då denna ombyggnad i viss mån fullbordade den nyklassicis-tiska utformning som kyrkan fick med 1802 års stora ombyggnad. Med detta som utgångspunkt kan sägas att planformen på dagens kyrka följer tradi-tionen på ön. Med undantag för att de flesta av tidens kyrkor fick en, på den södra långsidan, centralt placerad entré och att sakristian är förlagd till kyrkans norra långsida. På den östra gaveln är fönstren och dess placering, trots avsaknad av sakristia, i stort sett densamma som för kyrkorna med östligt placerad sakristia. D.v.s. relativt stora fönster förhållandevis långt ifrån varandra och i höjd med kyrkans övriga fönster. Glasmålningar är ovanliga på ön och de bemålade korfönstren i Räpplinge är ett av kyrkans särdrag. Förutom planformen så är kyrkan även till storlek, proportion och material en god exponent för den vanliga utformningen av tidens kyrkor på ön. Tornets proportioner gör, att det framträder som något mer satt än vad nyklassicistiska kyrkors torn i allmänhet gör medan det har för ön vanliga storleksförhållanden. Det gäller även den planmässigt asymmetriska placeringen av tornet som är ett av de tydligaste kännemärkena för nyklassicistiska kyrkor på Öland men som sällan förekommer i nyklassicistiska kyrkor i övriga landet. Även de grova kalkstensmurarna är ett särdrag för Öland. I övrigt skiljer sig kyrkan från nybyggda klassicistiska kyrkor främst genom sina förhållandevis få, små och glest placerade fönster. Sin ursprungliga (1820) utformning med putsade fasader, förhållandevis flackt långhustak klätt med enkupigt lertegel och torn med lanternin behåller kyrkan än idag, varför den trots rivningen av vapenhuset och de kulörförändringar som gjorts framstår som ursprunglig till sitt uttryck. |
