Stäng fönster ORSA KYRKAN 1 - husnr 1, ORSA KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| ORSA KYRKA (akt.) | |
| 2005-11-15 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
Kyrkobyggnaden utgörs av ett treskeppigt och rektangulärt långhus som tillkommit i etapper. De äldsta partierna ligger i väst. Långhuset avslutas i öster med ett femsidigt korparti som tillfördes på 1750-talet. Långhuset har tio fristående pelare och fyra inbyggda halvpelare. De bildar med koret arton välvda travéer. Långhuset är tillbyggt med en stor avlång och rektangulär sakristia mot norr. Sakristian fick sin nuvarande form och omfattning på 1770-talet, det är dock oklart när den äldsta delen av nuvarande sakristia tillkom och hur den var utformad. Tornet med kvadratisk plan är det andra i ordningen. Det är delvis infällt i långhusets västra gavel, vilken återuppfördes på 1850-talet parallellt med tornets uppförande. Under sakristian anlades på 1910-talet ett pannrum som nåddes genom en trappa på utsidan. Trappans läge ändrades 1948 och den inbyggdes i sakristians norra mur. Sedan 2003 sker uppvärmning med fjärrvärme. Byggnaden är uppförd som skalmurad konstruktion med murverk av natursten samt delvis av tegel i omfattningar, lister och krön. Murarna är putsade med slätrivet kalkbruk och KC-bruk De besvärliga markförhållandena har lett till omfattande sättningsproblem som pågått under århundraden. Trots dragstag och andra åtgärder fortgår sättningen. Exteriör Utvändigt är byggnaden slätputsad och avfärgad i vitt, sockeln i grått. Långhusets fasader indelas i fält genom svagt markerade pilastrar uppställda i hörnen och mellan fönstren. De bär en profilerad takfot med utkragning över pilastrarna. Ingångar finns i väster genom vapenhuset i tornet samt mitt i långhusets norra och södra väg-gar. Ännu 1672 hade långhuset endast fem mindre fönsteröppningar. Nuvarande fönsterupp-ställning är en följd av ombyggnaden på 1850-talet. Då fick kyrkan fem fönsteraxlar i varje långsida varav två kombinerade med port i mittaxeln. Koret har två fönsteraxlar i sidorna men blind gavel i öster. De stora rundbågiga fönsteröppningarna har en utkragande omfattning markerad i putsen. Fönsterkarmar och -ramar är av trä och målade i en grågrön kulör. Fönstren har tre lufter med tvärposter som bildar rektangulära indelningar. Ytterbågarna har ytterligare rutindelning med blyinfattat glas. Fönsteröppningarna har solbänkar med täckning av kopparplåt. Sidodörrarna i långväggarnas mitt kombineras i sin överdel med fönster av samma typ. De släta plåtförsedda pardörrarna har rak avslutning i överdelen. Runt hela långhuset, under takfoten, löper ett dragband av järn. Under detta finns ett pärlband av ankarjärn med olika placeringar och utföranden. I korets gavelvägg finns strax under takfoten en rund och utsmyckad tavla av röd sandsten, som troligen är samtida med korets tillkomst. Den avlånga sakristian är hälften så hög som långhuset. Den har vit slätputs, grå sockel och profilerad takfot av puts men saknar dock indelningar i fasaden. Sakristian har små stickbågi-ga träfönster med sexrutig indelning, två i öster och två i väster. I norra väggen finns två symmetriskt uppställda dörringångar med fernissade dörrar med raka överstycken. Långhuset har svagt brutna tak med förskjutning av fallen i brytningsskarven. Över koret är taket valmat, sektionsvis över det polygonala koret. Sakristian har brutet och valmat tak. Taken över sakristian och långhuset har spåntäckning med garneringar av kopparplåt. Även stuprör och hängrännor är av koppar. På långhusets taknock står, över östra delen, en skorsten av plåt och koppar, utformad som en dekorativ fial. På taknocken står även en tupp av koppar, i höjd med gränsen för valmningen mot koret. Det påkostade nya tornet som kröns av tornhuv med lanternin uppfördes på 1850-talet i klas-siserande stil, efter ritningar av arkitekt L. Hawerman. Det har kapade hörn i hela höjden och avsmalnande kropp med indragningar och plåttäckta avsatser. Kröningen under tornhuvens sockel har en dekorativ bård med blinderingar. Fönster- och portalomfattningar understryks med utskjutande inramning utförd med puts. Västportalen har en rundbågig och indragen nisch med pardörr av samma typ som i långhuset samt ett rosettfönster med korsande poster. Portalens trappa och vilplan är av natursten. I höjd med tornkammaren har tornet ett större rundbågigt fönster i axel med portalen. Under fönstret, mellan konsoler, finns en infälld sten som bär årtalet 1853. Västra tornkammarefönstret motsvaras i norra respektive södra sidan av dubbla mindre rundbågiga fönster. Klockkammaren har i varje sida dubbla rundbågiga ljudöppningar försedda med plåt-täckta luckor. Tornhuven har en murad hög sockel, indragen i förhållande till tornkroppen. Lanterninen är en stolpverkskonstruktion med vit- och gråmålad panel. Den har i varje sida höga och smala fönster med mitt- och tvärposter samt rutindelad träspröjsning. Lanterninens huv täcks av en karnisformad huv som kröns av hög och smal spira som bär ett förgyllt kors. Tornhuv och spira är sedan 1950-talet skivtäckta med kopparplåt men var ursprungligen täckta med svartmålad järnplåt. Tornets och lanterninens huv smyckas i hörnen av stående palmblad. Tornuret är tillverkat av Pellas Erik Persson i Kråkberg och de fyra urtavlorna är infällda i tornhuvens takfot. |
