Stäng fönster ESKILSTUNA HAMMARBY 20:1 - husnr 1, HAMMARBY KYRKA
Byggnad - Beskrivning
| HAMMARBY KYRKA (akt.) | |
| 2007-04-23 |
| Exteriörbeskrivning |
|---|
|
ÖVERSIKT Hammarby kyrka består av ett enskeppigt långhus, ett rakt avslutat kor i öster, sakristia i norr samt ett torn i väster. Kyrkans yttertak är täckt med träspån. FASADER Hammarby kyrka bevarar till sin helhet medeltida murverk. Långhuset, koret, sakristian och tornet är i huvudsak uppförda av natursten. Fönsteromfattningar, sydportal och mindre partier av murarna är uppförda av tegel. Kyrkan saknar markerad sockel. På kyrkans södra och östra fasader är grundstenarna synliga. Fasaderna är putsade och vitkalkade. Putsen är i grunden en spritputs med lagningar av sprutputs. Tornets fasader smalnar av uppåt en bit under murkrönet. Utan vidare undersökningar går det inte att fastställa om detta är en ursprunglig konstruktionslösning eller spår efter höjning av tornet. På kyrkans fasader har byggnadens historiska utveckling satt spår av olika slag. Skarven mellan det ursprungliga långhuset och förlängningen åt öster framträder tydligt på den södra fasaden. Strax öster om sydportalen är delar av ett romanskt fönster markerat i putsen. Vid fasadens mellersta fönster är ytterligare ett tidigare fönster markerat. På långhusets norra fasad finns längst i väster något som ser ut som en igenmurad öppning. Läget strax under murkrönet gör det svårt att från marken bedöma om det är en igenmurning eller enbart en sten i murverket. Framtida underhållsarbeten kan möjligen besvara denna fråga. På korets östra gavel ses gavelns ursprungliga, spetsbågiga fönsteröppning i form av en blindering. Den spetsbågiga blinderingen omsluter en korgbågig blindering som visar läget för det fönster som sattes igen vid restaureringen 1936-37. På sakristians norra fasad ses ytterligare ett igenmurat fönster, som sattes vid restaureringen 1954. I kyrkans södra fasad är tre avlånga block av grå kalksten inmurade, vilka är ornerade med runslingor. Stenarna kan ha ingått som en del av ett gravmonument eller som en dekorativ utsmyckning i någon av kyrkans äldre delar. I fasaden sitter även andra huggna stenar, bland annat i form av delar till en portalutsmyckning, en tympanonutsmyckning föreställande stiliserade lejon och ett manshuvud. Ytterligare ett manshuvud i sten och en portalomfattningssten sitter inmurade inne i långhuset. Samtliga dekorerade stenblock är troligen tillverkade under 1100-talet eller möjligen i slutet av 1000-talet. Invid sakristians norra vägg är uppställt en sidohäll till ett vikingastilsgravmonument, vilka i allmänhet dateras till mitten av 1000-talet. FÖNSTER Kyrkans fönster markeras i fasaderna av slätputsade omfattningar. Även smygarna är slätputsade. Solbänkarna är klädda med kopparplåt. Fönstersnickerierna är målade i gråblått. Långhuset och koret har fyra fönsteröppningar på den södra fasaden, de tre västra är korgbågiga medan den östra är rundbågig. I öppningarna sitter fyrluftsfönster med karmar och bågar av trä. De nedre lufterna har utåtgående, kopplade bågar. De övre bågarna är fasta. Fönstren byggdes enligt uppgift om vid restaureringen 1953-54. Vid ombyggnaden behölls de äldre fönstrens 1700-talsbeslag. Sakristian har ett litet, spetsbågigt fönster på den östra fasaden. Fönstret har blyinfattat fönsterglas. Fönsteröppningen är troligen sakristians ursprungliga, men var igenmurat fram till restaureringen 1954, då det togs upp samtidigt som fönstren i sakristians norra gavel murades igen. Ett järngaller är monterat i det östra fönstrets smyg. INGÅNGAR Kyrkans sydportal i långhusets västra del fick troligen sin nuvarande utformning vid ombyggnaden på 1300-talet. Den spetsbågiga, tvåsprångiga portalen är murad i tegel med rätvinkliga språng. I portalen finns framtagna, troligen ursprungliga dekorationsmålningar. I öppningen ligger två insteg av slipad, grå granit. I öppningen sitter en port som består av fyra breda furuplankor, sammanhållna med kraftiga järnband på utsidan samt med horisontella tvärslår på insidan. På utsidan är porten utsmyckad med gotiska nyckel- och dragjärnsbeslag i järnsmide. På insidan ses en kraftig låskista. Den svartmålade porten är upphängd på tre bandgångjärn. Porten är möjligen tillverkad på 1400-talet, utom smidesdetaljerna som troligen är moderna kopior efter avtryck på portens plankor. Tornets västra fasad har en troligen ursprunglig, rundbågig muröppning. I öppningen sitter en panelklädd bräddörr med ett trycke snarlikt det som sitter på sydportalens port. Porten har trappsteg av slipad, grå granit TAKLAG OCH YTTERTAK Långhuset, koret och sakristian har sadeltak. Tornet täcks av en svängd huv i två avsatser, vilken kröns av ett klot med ett kors över, båda är utförda i kopparplåt. Samtliga tak är täckta med träspån med rundad nedre del. Tornhuven har spånklädda takkupor med panelklädda ljudluckor i samtliga väderstreck. Takkuporna kröns av ett klot med en förgylld stjärna ovanpå. På sakristians gavel sitter en spira med en vindflöjel med årtalet 1696 och över denna en krona eller en blomma. På korets gavel sitter en spira med en vindflöjel i form av en tupp med årtalet 1660. Spiran kröns av ett kors. Spirorna förefaller vara utförda i svartmålad plåt. Samtliga takfall är försedda med hängrännor och stuprör. Dessa är utförda av av svart respektive vit plåt, möjligen fabrikslackerad plåt. ÖVRIGA MURÖPPNINGAR Tornet har troligen ursprungliga, romanska öppningar strax under murkrönet. Öppningarna åt norr och söder är bredare än de åt väster och öster och förefaller ha varit avdelade på mitten. I den södra öppningen är ännu den nedre delen av en avdelande pelare bevarad. Sett inifrån förefaller öppningarna vara ursprungliga i murverket. På korets östra gavel finns en liten rektangulär muröppning strax under nock. Öppningen fungerar som ljusinsläpp till vinden. |
