
			Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster TROLLHÄTTAN OLIDAN 3:8 - husnr 1, TROLLHÄTTANS KYRKA

Byggnad - Beskrivning

Namn	TROLLHÄTTANS KYRKA (akt.)
Inventeringsdatum	2002-11-14

Exteriörbeskrivning
Kyrkan ligger i svag nordöstlig-sydvästlig riktning, men för tydlighetens skull används i det följande raka väderstreck, som om koret låg rakt i norr. Trollhättans kyrka är nygotisk med ett polygonalt, fullbrett kor i norr, en utskjutande, centrerad portal åt öster och ett tvåvånings torn i söder, samt tillbyggnader av olika ålder längs västra sidan. Höjdsträvan är markerad genom strävpelare, fialer, spiror och spetsbågar, samt högre fasader med sadeltak på var och en av korets fem sidor. Muren är genombruten av stora fönster med masverksliknande karmar av gjutjärn upptill. Entré till kyrkorummet finns i öster och söder. På västra sidan i norr är en sakristia med dörr åt norr. Tillbyggnaden söderut från sakristian har en del i liv med denna med låg stensockel och ett burspråk, samt en bredare och nyare del längst i söder med två burspråk, varav ett med nödutgång och entré åt söder på gaveln. Längs nordvästra fasaden löper regnvattensrännor av cement i marken. FASAD - Sockeln är av gråsten klädd med kalkstensskivor från Kinnekulle som har skråhuggen överkant. Samtliga fasader är av brunrött tegel i kryssförband, utom sakristian, som har koppförband. Teglet har olika beskaffenhet: kyrkan uppfördes i ett hårdbränt, handslaget tegel med många olika toner som ger en levande yta, men på senare tid har muren lagats med maskinslaget tegel, främst i sydväst som har en enhetlig färg och slät yta. Sådana är också sakristians och den sydligaste tillbyggnadens stenar, medan den mellersta tillbyggnadens tegel harmonierar med det äldsta teglet. Fasaden kragar ut något nedtill, utom på de senaste tillbyggnaderna och upptill löper på långsidorna en slät takgesims av tegel. Över alla öppningar, utom på tillbyggnaderna, är en utkragande tegellist som följer öppningens form med svarta anfanger nedtill, gjorda för ändamålet av särskilt format och välbränt tegel, liksom tornfrisen. Fasaden rytmiseras med raka strävpelare mellan varje fönster och på hörnen. Strävpelarna är inte riktigt lika höga som fönstren, utom på tornet där de är högre, och sluttar kraftigt, avtäckta med kalkstensskivor. I hörnen på både långhus och torn avtrappas strävpelaren till en stenavtäckt lisen och på den skjuter fialer av tegel upp över taket med korstak och spira. På öst- och västfasaden har tornet en svartmålad försänkning i form av ett grekiskt kors med trepass i ändarna. Tornet är kraftfullt och delas på höjden i två delar med en något smalare och hälften så hög del upptill med två ljudgluggar på varje sida och över dem små urverk från 1884 under vinkelbrutna krön. Torngluggarna har sluttande solbänkar av kalksten med blyplåtsavtäckning från 1982 som möter hörnlisenernas små sadeltakskrön med samma täckning. Nedanför detta är en korsbågsfris mellan hörnlisenerna. Övre delen av tornet är artikulerad med olika förtagningar och teglet är lagt åt olika håll. Lyktor finns på strävpelarna åt söder. En minnestavla från 1920-talet över sydporten erinrar om tillkomsten 1862 under Karl XV:s regeringstid; den ersatte den ursprungliga tavlan. FÖNSTER - Alla fönsterbågar och karmar på själva kyrkan är brunmålade och original med klarglas i ytterbågen och sitter i grunda, kraftigt vidgade nischer med nygotiskt sluttande, inmurade stenbänkar (saknas på de runda fönstren). Kyrkan har fyra spetsbågade fönster på var långsida och fem i koret som är högre. En kraftig, profilerad mittpost delas till två masverksliknande, taggiga spetsbågar upptill med en toppig, krysspröjsad trepassform och mellan dem ett likadant spetsigt fyrpass. Under masverket är rutorna tunt spröjsade till fyra kvadrater, fem i korfönstren. Karmarna är av gjutjärn upptill och trä i övrigt. Tornet har ett liknande, men smalare, spetsbågigt fönster åt öster respektive väster, samt ett runt fönster på andra våningen åt söder. Över östporten sitter också ett runt fönster och båda de runda fönstren sitter i utkragande tegelomfattningar. Det södra har en grundare nisch och ett masverk likt en snöflinga, troligen av järn, medan östfönstret är enkelt spröjsat till nio rutor. Ljudgluggarna är spetsbågiga och har träluckor med glas upptill i samma utformning som fönstren. Tornportens överljus har ett kraftigt "masverk" med två spetsbågar med spröjsade trepass och en cirkel med spröjsat fyrpass. Östportens spetsbågiga överljus delas in i fem lika breda rutor av lodräta träspröjsar. Tillbyggnadens burspråk har blyspröjsade glas i grönmålade snickerier med raka överkanter. Sakristian har åt väster två spetsbågsfönster med tegeltrymå och delad solbänk, samt ett runt fönster, alla med rombformade spröjsverk av gjutjärn. Dörrens spetsbågiga överljus är likadant indelad som överdelen på kyrkfönstren med gjutjärnskarm och solbänk. PORT - Fyra tresidiga, krysshamrade stentrappsteg med smidesräcken leder upp till portarna i öster och väster. Östra portalen är från 1905 och har ett kopparplåtklätt sadeltak krönt av en nygotisk gjutjärnskrabba, likadant som på alla småtorn. Smygen är spetsbågig i två raka språng med ett överljus och en stickbågig pardörr av stående, brunmålad pärlspåntspanel med två snirkliga smiden av nationalromantisk karaktär på dörrbladen, sparkplåtar och ett grovt handtag av svart metall. En lykta sitter över valvspetsen. Sydporten sitter i en smal, spetsbågad portal med en arkivolt med tre rundstavar. En pardörr med rak översida ansluter till ett överljus. Porten har stående, brunmålad träpanel med tre liknande smiden som öster, där det i mitten är ännu snirkligare och ett likadant vred. En sentida ramp med likadant räcke som trapporna leder åt öster. Tillbyggnadens port åt söder är en grönmålad, spetsbågad trädörr med fiskbenspanel och åt norr en trädörr med frästa spår likt stående panel, troligen från 1970-talet. Dörren sitter i en rak omfattning som kragar ut något med ett överljus och en stentrappa med räcke likt övriga trappor. TAK - Alla tak täcks av ärgad, stor kopparplåt i skivtäckning med förskjuten hakfals. Samtliga fialer toppas av en gjutjärnsspira med en krabba, en typiskt gotisk dekoration. Sadeltaket över långhuset har en ursprunglig takkam av gjutjärn med vågigt galler försett med trepass på topparna. Tornets tak och nordnocken kröns av likadana kors med trepass i ändarna. Hörnfialerna täcks med plåthuvar med korstak, vilka ersatte originalen under 1980-90-talen. Tornet har ett fasetterat kägeltak med ett litet spetsbågigt treluftsfönster, lukarn, med sadeltak åt varje väderstreck. En utvändig klocka som slår sitter åt öster. Korets fem sidor har var sitt sadeltak med blyplåt på kalkstensavtäckningen sedan 1982 och valmning upp till långhusets nordkrön. Sakristian har ett trearmat korstak och en takgesims av lågerhuggen sten. På långsidorna finns ståndrännor och stuprör av kopparplåt. Den norra av de två nyare tillbyggnaderna har ett troligen plant tak och den södra ett flackt, valmat sadeltak med långa taksprång med vitmålade taksparrar.

Exteriörbeskrivning

Kyrkan ligger i svag nordöstlig-sydvästlig riktning, men för tydlighetens skull används i det följande raka väderstreck, som om koret låg rakt i norr.
Trollhättans kyrka är nygotisk med ett polygonalt, fullbrett kor i norr, en utskjutande, centrerad portal åt öster och ett tvåvånings torn i söder, samt tillbyggnader av olika ålder längs västra sidan. Höjdsträvan är markerad genom strävpelare, fialer, spiror och spetsbågar, samt högre fasader med sadeltak på var och en av korets fem sidor. Muren är genombruten av stora fönster med masverksliknande karmar av gjutjärn upptill. Entré till kyrkorummet finns i öster och söder. På västra sidan i norr är en sakristia med dörr åt norr. Tillbyggnaden söderut från sakristian har en del i liv med denna med låg stensockel och ett burspråk, samt en bredare och nyare del längst i söder med två burspråk, varav ett med nödutgång och entré åt söder på gaveln. Längs nordvästra fasaden löper regnvattensrännor av cement i marken.

FASAD - Sockeln är av gråsten klädd med kalkstensskivor från Kinnekulle som har skråhuggen överkant. Samtliga fasader är av brunrött tegel i kryssförband, utom sakristian, som har koppförband. Teglet har olika beskaffenhet: kyrkan uppfördes i ett hårdbränt, handslaget tegel med många olika toner som ger en levande yta, men på senare tid har muren lagats med maskinslaget tegel, främst i sydväst som har en enhetlig färg och slät yta. Sådana är också sakristians och den sydligaste tillbyggnadens stenar, medan den mellersta tillbyggnadens tegel harmonierar med det äldsta teglet. Fasaden kragar ut något nedtill, utom på de senaste tillbyggnaderna och upptill löper på långsidorna en slät takgesims av tegel. Över alla öppningar, utom på tillbyggnaderna, är en utkragande tegellist som följer öppningens form med svarta anfanger nedtill, gjorda för ändamålet av särskilt format och välbränt tegel, liksom tornfrisen. Fasaden rytmiseras med raka strävpelare mellan varje fönster och på hörnen. Strävpelarna är inte riktigt lika höga som fönstren, utom på tornet där de är högre, och sluttar kraftigt, avtäckta med kalkstensskivor. I hörnen på både långhus och torn avtrappas strävpelaren till en stenavtäckt lisen och på den skjuter fialer av tegel upp över taket med korstak och spira. På öst- och västfasaden har tornet en svartmålad försänkning i form av ett grekiskt kors med trepass i ändarna. Tornet är kraftfullt och delas på höjden i två delar med en något smalare och hälften så hög del upptill med två ljudgluggar på varje sida och över dem små urverk från 1884 under vinkelbrutna krön. Torngluggarna har sluttande solbänkar av kalksten med blyplåtsavtäckning från 1982 som möter hörnlisenernas små sadeltakskrön med samma täckning. Nedanför detta är en korsbågsfris mellan hörnlisenerna. Övre delen av tornet är artikulerad med olika förtagningar och teglet är lagt åt olika håll. Lyktor finns på strävpelarna åt söder. En minnestavla från 1920-talet över sydporten erinrar om tillkomsten 1862 under Karl XV:s regeringstid; den ersatte den ursprungliga tavlan.

FÖNSTER - Alla fönsterbågar och karmar på själva kyrkan är brunmålade och original med klarglas i ytterbågen och sitter i grunda, kraftigt vidgade nischer med nygotiskt sluttande, inmurade stenbänkar (saknas på de runda fönstren). Kyrkan har fyra spetsbågade fönster på var långsida och fem i koret som är högre. En kraftig, profilerad mittpost delas till två masverksliknande, taggiga spetsbågar upptill med en toppig, krysspröjsad trepassform och mellan dem ett likadant spetsigt fyrpass. Under masverket är rutorna tunt spröjsade till fyra kvadrater, fem i korfönstren. Karmarna är av gjutjärn upptill och trä i övrigt. Tornet har ett liknande, men smalare, spetsbågigt fönster åt öster respektive väster, samt ett runt fönster på andra våningen åt söder. Över östporten sitter också ett runt fönster och båda de runda fönstren sitter i utkragande tegelomfattningar. Det södra har en grundare nisch och ett masverk likt en snöflinga, troligen av järn, medan östfönstret är enkelt spröjsat till nio rutor. Ljudgluggarna är spetsbågiga och har träluckor med glas upptill i samma utformning som fönstren. Tornportens överljus har ett kraftigt "masverk" med två spetsbågar med spröjsade trepass och en cirkel med spröjsat fyrpass. Östportens spetsbågiga överljus delas in i fem lika breda rutor av lodräta träspröjsar. Tillbyggnadens burspråk har blyspröjsade glas i grönmålade snickerier med raka överkanter. Sakristian har åt väster två spetsbågsfönster med tegeltrymå och delad solbänk, samt ett runt fönster, alla med rombformade spröjsverk av gjutjärn. Dörrens spetsbågiga överljus är likadant indelad som överdelen på kyrkfönstren med gjutjärnskarm och solbänk.

PORT - Fyra tresidiga, krysshamrade stentrappsteg med smidesräcken leder upp till portarna i öster och väster. Östra portalen är från 1905 och har ett kopparplåtklätt sadeltak krönt av en nygotisk gjutjärnskrabba, likadant som på alla småtorn. Smygen är spetsbågig i två raka språng med ett överljus och en stickbågig pardörr av stående, brunmålad pärlspåntspanel med två snirkliga smiden av nationalromantisk karaktär på dörrbladen, sparkplåtar och ett grovt handtag av svart metall. En lykta sitter över valvspetsen. Sydporten sitter i en smal, spetsbågad portal med en arkivolt med tre rundstavar. En pardörr med rak översida ansluter till ett överljus. Porten har stående, brunmålad träpanel med tre liknande smiden som öster, där det i mitten är ännu snirkligare och ett likadant vred. En sentida ramp med likadant räcke som trapporna leder åt öster. Tillbyggnadens port åt söder är en grönmålad, spetsbågad trädörr med fiskbenspanel och åt norr en trädörr med frästa spår likt stående panel, troligen från 1970-talet. Dörren sitter i en rak omfattning som kragar ut något med ett överljus och en stentrappa med räcke likt övriga trappor.

TAK - Alla tak täcks av ärgad, stor kopparplåt i skivtäckning med förskjuten hakfals. Samtliga fialer toppas av en gjutjärnsspira med en krabba, en typiskt gotisk dekoration. Sadeltaket över långhuset har en ursprunglig takkam av gjutjärn med vågigt galler försett med trepass på topparna. Tornets tak och nordnocken kröns av likadana kors med trepass i ändarna. Hörnfialerna täcks med plåthuvar med korstak, vilka ersatte originalen under 1980-90-talen. Tornet har ett fasetterat kägeltak med ett litet spetsbågigt treluftsfönster, lukarn, med sadeltak åt varje väderstreck. En utvändig klocka som slår sitter åt öster. Korets fem sidor har var sitt sadeltak med blyplåt på kalkstensavtäckningen sedan 1982 och valmning upp till långhusets nordkrön. Sakristian har ett trearmat korstak och en takgesims av lågerhuggen sten. På långsidorna finns ståndrännor och stuprör av kopparplåt. Den norra av de två nyare tillbyggnaderna har ett troligen plant tak och den södra ett flackt, valmat sadeltak med långa taksprång med vitmålade taksparrar.

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster TROLLHÄTTAN OLIDAN 3:8 - husnr 1, TROLLHÄTTANS KYRKA