|
Den kyrka som byggdes fick både starka traditionella drag och tydliga modernistiska drag. Utvändigt påminner den i sin kompakta slutenhet och additiva uppbyggnad av byggnadskroppar om en medeltida gråstenskyrka. Den vita putsen (med marmorkross), det branta koppartaket och de bruntjärade vindskivorna vid gavelröstena är också traditionella drag, liksom de fyrkantiga små fördjupningar på norrfasaden som för tankarna till bomlagshål. Sydfasadens fönstersättning med två enorma fönster som i stort sett saknar omfattning är däremot tydligt modernistisk och ofta återkommande i 1950-talets kyrkor. Sakristiefönstret mot norr som är indelat med breda kraftiga spröjsar är också modernistiskt och utmärkande för Peter Celsing, liksom delar av kyrkans inredning. Kyrkan präglas utvändigt främst av sin slutenhet och av sina rena ytor och linjer utan utskjutande eller dekorativa element. Takfoten är smal och västfasadens höga och smala processionsdörr av koppar är placerad nära fasadlivet, vilket ytterligare förstärker den klossliknande slutenheten. Mot detta kontrasterar den mindre och djupt indragna glasade dörren till vänster, som vanligtvis används som entré till kyrkan, via det invändiga vapenhuset. Byggnadens enda dekoration är tre förgyllda kors i långhusets och korets takfotshörn. Kyrkans yttre har inte förändrats nämnvärt sedan byggnadstiden.
|
