Stäng fönster Norberg kn, BRÅFORS 1 :3 OCH 2:3 BRATEGÅRDENS MANGÅRDSBYGGNAD
Anläggning - Värdering
| Brategårdens mangårdsbyggnad | |
| 6/13/17 |
| Motivering |
|---|
|
Unicitet och hög konstnärlig kvalitet Stora salen i mangårdsbyggnaden är en av landets bäst bevarade profana miljöer från slutet av 1700-talet och saknar motsvarighet såväl inom som utom Västmanland. Expertis har intygat att inredningsmåleriet i Stora salen är av hög konstnärlig och teknisk kvalitet. Det har :framförts teorier om vem upphovsmannen är men det har inte gått att med säkerhet fastställa det, därför är konstnären alltjämt okänd. Autenticitet, äkthet Stora salen är mycket välbevarad. Endast smärre konserveringsåtgärder har utfö1is i början av 2000-talet, som försiktig fastsättning av flagor. Rummet har en anslående helhetsverkan med en hög grad av ursprunglighet och patina. I salen finns även mer sentida detaljer bevarade såsom elbelysning från 1917 med ursprungliga flätade ledningar på porslinsknoppar. Kammarens väggfält "taflan" utgör ett värdefullt bevis för hur Lilla salens väggar varit bemålade med ett rikt figurativt måleri, även det av hög kvalitet. Socialhistoriskt värde Inredningsmåleriet i mangårdsbyggnadens övervåning ger en tydlig bild av hur en välbeställd bergsmansgård valde att manifestera sitt välstånd på. Måleriets karaktär och kvalitet avspeglar bergsmännens tillhörighet och sociala status som samhällsgrupp. Vid en jämförelse med andra förmögna gruppers inredningsideal vid 1700-talets slut kan man säga att de socioekonomiska skillnaderna kommer till uttryck rent stilistiskt i Stora salens färgstarka allmogemåleri. Även bruket att avdela särskilda rum eller en hel våning för högtidliga och festliga tillfällen var endast förbehållet samhällets mer förmögna, en sed som senare övertogs av de bredare folklagren och levde kvar ända in på 1900-talets första hälft. Stora salen används fortfarande vid högtidliga tillfällen så som bröllop och dop. Lilla salen är intressant ur ett etnologiskt och ideologiskt perspektiv. Då ägaren insåg att det dolde sig ett äldre måleri under det dåvarande valde man att rekonstruera rummet i en 1700-tals tolkning istället för att genomföra den tänkta 1950-tals renoveringen. Rummet fick helt plötsligt ett högre värde för ägarna utifrån kulturhistoriska eller estetiska grunder och skulle däimed ges en värdig "dräkt". Miljöskapande värde, delar av en helhet Måleriet i Stora salen får tillskrivas högst värde men alla rummen i övervåningen är att betrakta som delar av en helhet, även om måleriet skiljer sig i kvalitet, utförande och ålder i de olika rummen. Betydelsen av övervåningen ska ses utifrån den inbördes status som man gett de olika våningarna. Rummen i övervåningen användes vid högtidliga tillfällen, därför har man vinnlagt sig om att de alla ska vara "smyckade", och de anknyter till varandra funktionsmässigt. I bottenvåningen har rummen varit inredda för vardagslivet. Inredningsmåleriet har ett högt kulturhistoriskt värde då de exemplifierar olika typer av måleri som kunde förekomma på en bergsmansgård i Västmanland under sent 1700-tal. Oaktat att måleriet i Lilla salen till större delen är en tolkning av 1700-talets måleri gjord på 1950-talet. Om ett eller flera av rummen skulle mista sitt måleri skulle det påverka det kulturhistoriska värdet negativt avseende karaktären och intentionerna för övervåningen som husets "finare" del. Länsstyrelsen gör därför bedömningen att det är angeläget att skydda hela övervåningen genom en byggnadsminnesförklaring. Kontinuitetsvärde, en obruten berättelse Köket är i original från 1950- och 60-talet. Bevarade kök ifrån den här tiden blir alltmer sällsynta. Det berättar att byggnaden fortfararande vid denna tid användes som bostad, en årsring som skildrar en ny tid och nya ideal. Köket med sitt tydliga stilbrott bidrar till att bredda berättelsen om Bråfors bergsmans by och illustrerar en oavbruten följd av liv och verksamhet. Byggnadens värde förstärks av att den utgör en viktig del i en kulturmiljö med synnerligen högt kulturhistoriskt värde. Länsstyrelsens bedömning Länsstyrelsen har gjort bedömningen att rummen i övervåningen på mangårdsbyggnaden, Bråfors 1 :3 och 2:3, utgör en del av den värdebärande berättelsen för Bråfors bergsmansby. Måleriet i rummen bidrar med konstnärlig upplevelsevärden. Rummen förmedlar en berättelse om välstånd, inredningsideal, bruk och funktion över tid. Det är även möjligt att avläsa hur man tolkat och värderat äldre tiders stiluttryck och ideal vid renoveringen på 1950-talet, som på många sätt utgjorde en brytningsperiod i Sverige, vilket gör berättelsen mångbottnad. Mangårdsbyggnaden och dess interiöra målningar har stor betydelse för Bråfors bergsmansby som besöksmål. Ett långsiktigt bevarande och förvaltning av mangårdsbyggnaden och dess målningar är en viktig utgångspunkt för den fortsatta utvecklingen av besöksmålet. Länsstyrelsen anser att rummen angivna i skyddsbestämmelse punkt 2 tillhörande detta beslut väl uppfyller kraven i 3 kap 1 § kulturmiljölagen, och mangårdsbyggnaden ska därför förklaras som byggnadsminne. Övriga byggnader inom fastigheten Bråfors 1 :3 och 2:3 Bråfors bergsmansby med tillhörande ägor är sedan den 8 december 2006 förklarat som kulturreservat av Länsstyrelsen, dnr 435-8351-05. I kulturreservatsbeslutets föreskrifter fastställs att det inte är tillåtet att riva byggnader inom reservatsområdet samt att tillbyggnader och yttre förändringar av befintliga byggnader inte får utföras utan tillstånd från Länsstyrelsen. Interiörerna i de två övriga boningshusen, flyglarna på gårdsplanen är inte bevarade på samma sätt som mangårdsbyggnaden och saknar de interiöra tak- och väggmålningar som återfinns i denna byggnad. Länsstyrelsen bedömer därför att interiörerna inte har ett synnerligen högt kulturhistoriskt värde och saknar dfumed förutsättningar att byggnadsminnesförklaras. De båda boningshusen samt övriga byggnader inom Bråfors bergsmans by har höga kulturhistoriska värden och utgör tillsammans värdefulla årsringar av bebyggelsen i Bråfors. De bedöms genom kultuneservatsbeslutets föreskrifter ha ett fullgott skydd för att långsiktigt bevara gårdens kulturhistoriska värden. Länsstyrelsen avslår därför ansökan om byggnadsminnesförklaring avseende övriga byggnader på rubricerade fastigheter. |
