Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Örebro kn, VINTROSA PRÄSTGÅRD 1:9 VINTROSA PRÄSTGÅRD

 Anläggning - Värdering

Vintrosa prästgård
4/18/16
Motivering
Vintrosa prästgård ingår i en kyrklig miljö av riksintresse för kulturmiljövården, K 17, Vintrosa, Örebro län. Den innehåller många av de byggnader som är karakteristiska för landsbygdens äldre sockencentra. Här finns - förutom prästgården - kyrka, sockenmagasin, skolbyggnad och ett f.d. ålderdomshem. Kyrkan är ursprungligen medeltida. Den historiska dimensionen och kontinuiteten i miljön förstärks av två gravfält från den yngre järnåldern. Kyrkan och prästgården byggdes samtidigt, Vintrosa prästgård har därför sina rötter i den tidiga medeltiden i Sverige, då de första kristna kyrkorna med tillhörande prästgårdar byggdes i landet. Kyrkobyggnader från medeltiden finns bevarade, men däremot inga kompletta prästgårdar. Vad om finns bevarat av dem från medeltiden är byggnadsarkeologiska spår, rester av grunder och murverk som blivit kvar vid ombyggnader genom tiderna.
Byggnaderna på Vintrosa prästgård är uppförda och ombyggda under 1700-, 1800- och 1900-talen. De har byggts om och renoverats kontinuerligt och har därför idag en varierande grad av byggnadshistorisk autenticitet. Dessa kontinuerliga renoveringar är karakteristiska för landets och länets prästgårdar. Vintrosa prästgård är på så sätt en mycket god representant för prästgårdarna i Örebro län. De yttre förändringarna har ändå skett med ambitionen att skapa en sammanhållen traditionell karaktär på prästgården. En karaktär som förstärks av resterna av den trädgård och park som är en viktig del av helhetsmiljön kring anläggningen.
Vintrosa prästgård är därför representativ för det stora flertalet av prästgårdarna i Närke och Örebro län. Den är genom sin historia och utveckling ett utmärkt exempel på en "vanlig" prästgård, där långvarigt bruk och kontinuerliga förändringar berättar en prästgårds historia från 1700-talet fram till våra dagar.
Källa: Byggnadsminnesförklaring, 160418