Stäng fönster Tranås kn, ÄNGARYD 4:9 ÄNGARYDSKAPELLET
Anläggning - Värdering
| ÄNGARYDSKAPELLET | |
| 1/31/12 |
| Motivering |
|---|
|
Ängarydskapellet är uppfört av Tranås kommun 1981–1982 som kombinerat gravkapell, krematorium och griftegårdsexpedition. Det torde vara ett av landets få ickekyrkligt ägda kapellkrematorier, vilket har sin förklaring i att stadens begravningsverksamhet varit i borgerlig regi sedan köpingens uppkomst på 1880-talet. Kapellet är beläget på en tallbevuxen höjd i utkanten av nya griftegården. Dess tillkomsthistoria är lika gammal som den 1913 anlagda begravningsplatsen. Byggnaden är ritad av Huskvarnas förre stadsarkitekt Helmer Flensborn i en stram och enkel modernism som motiverades av den snäva budgeten. Kapellet med ceremonisalen utgör södra delen av en rektangulär byggnadskropp. Genom sin öst-västliga riktning, fasadhöjden och det branta pulpettaket som sluttar åt norr markerar sig kapellet tydligt i arkitekturen. Byggnaden i övrigt är låg med ett flackt sadeltak som understryker kontrasten mot kapellet. Norra gaveln är sammanbyggd med en öppen klockstapel i vitmålad betong. Den kraftigare av stapelns båda pelare fungerar samtidigt som skorstenspipa åt krematoriet. Ekonomiska hänsyn har motiverat billiga och lättunderhållna material och konstruktioner. Väggarna är regelkonstruktioner som klätts med kalksandtegel och slammats. Taken är täckta med svarta betongpannor. Kapellet har endast fönster i den resliga sydfasaden i form av högsmala slitsar. Expeditionslängan med krematoriet har tätt och regelbundet placerade fönster i östra långsidan mot griftegården. Exteriörens enda rena dekoration är ett kors i relief på kapellets östgavel, detta är också byggnadens enda kristna symbol. Ceremonisalen kännetecknas av sin rymd eftersom dess innertak följer det yttre pulpettakets form. Rummet ger ett ljust intryck med höga blyspröjsade antikglasfönster åt söder. Möblemanget är enkelt med rader av kopplade stolar, altare i lackad furu och en mindre orgel. Koret är traditionellt beläget i öster. Ett originellt drag är att altaret och platsen för katafalk är förskjutna åt söder, vilket är den del av salen som har högst takhöjd. En vägg i hela rumshöjden skärmar av en passage från rum för officeant och organist. Golvet är belagt med kalksten, väggarna är målade med vit dekorputs och taket klätt med omålad furupanel. Taket bärs av tre takstolar med väggstolpar som går ända ned till golvet och därigenom blir en viktig del i gestaltningen. Ceremonisalen är medvetet formgiven utan religiösa symboler, vilket får ses som ett uttryck för såväl den borgerlige byggherren som ett samhälle i förändring. Altargobelängen av Curt Andersson och Kristine Packalén anknyter istället till lokala motiv och allmängiltig symbolik. Ett nytt inslag i denna typ av rum är korets båda planteringslådor i kalksten, vilka också kan ses som ett uttryck för det konfessionslösa rummet. Ceremonisalen har två ingångar i sin norra vägg. Därutanför är en hall som sträcker sig tvärs igenom byggnadslängan, med entré i var ände. Att särskilt tänka på i förvaltning av kapellet: - Kapellkrematoriet är en sen representant för modernistisk sakralarkitektur. - Exteriör och ceremonisal är föga förändrade sedan byggnadstiden. - Frånvaron av konfessionella symboler i interiören. - Konstnärlig utsmyckning. |
