Stäng fönster Alvesta kn, KVENNEBERGA 1:6 KVENNEBERGA KAPELL
Anläggning - Värdering
| KVENNEBERGA KAPELL | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Kvarter A rymmer endast ett begränsat antal vårdar. De kulturhistoriska värdena i kvarteret är huvudsakligen kopplade till de enskilda vårdarna och då kanske framförallt med avseende på ett personhistoriskt värde. Stenarnas karaktär är splittrad varför det utöver den låga skalan inte kan anses föreligga några skäl till särskild hänsyn vid nytillskott i kvarteret. Det bevarade gjutjärnskorset bör, om så inte redan är fallet, upptas i kyrkans inventarieförteckning när gravrätten löper ut. Kvarter B Stenarna i kvarter B är med ett undantag av låg karaktär och utförda i diabas och röd granit. Bland stenarna finns anspelning på antika stildrag samt en utformning vilken visar på hantverksmässiga och konsthistoriska värden. Nytillskott bör ansluta sig till de befintliga vårdars karaktär med en relativt låg skala samt gärna vara utförda i diabas eller röd granit. Återanvändning av äldre vårdar är ett mycket bra alternativ för att bevara stenar vilka bidrar till kvarterets karaktär. Kvarter C Kvarter C breder ut sig över ett relativt stort område och är av en heterogen karaktär med gravvårdar från flera tidsåldrar vilket gör det mindre känsligt för nytillskott. Nya stenar bör ansluta sig till intilliggande stenars karaktär. Några av kvarterets gravvårdar utmärker sig extra och bör fortsatt bevaras för att upprätthålla kvarterets karaktär. Exempel på detta utgör de resta naturstenarna, grusgraven över G. O. Barck samt folkskolläraren Fribergs låga breda diabasvård. De gravvårdar vilka anger den dödes yrkestitel förtäljer om invånarna i socknen och de näringar och yrken som funnits. I möjligaste mån bör dessa stenar bevaras sedan gravrätten löpt ut, alternativt återanvändas. De resta naturstenarna från 1700- talet skall, om så inte redan är fallet, uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. Sammanfattande bedömning och karaktär På Kvenneberga kyrkogård har människor begravts från medeltiden fram till idag varför platsen har en lång tradition som religiöst centrum i bygden. Kyrkogården är relativt liten och omgärdad av en stenmur samt en trädkrans. Ingångar till kyrkogården finns i väster och öster. Utöver kapellbyggnaden, uppförd på 1980-talet, finns på kyrkogården en klockstapel, invigd 1950, samt en mindre ekonomibyggnad. Kyrkogården är indelad i tre kvarter A-C vilka omger kapellet på alla sidor men har sin huvudsakliga utbredning på sydsidan. De olika kvarteren skiljer sig ganska mycket från varandra. Kvarter A rymmer endast ett begränsat antal vårdar där de kulturhistoriska värdena huvudsakligen är kopplade till de enskilda vårdarna och då kanske framförallt med avseende på ett personhistoriskt värde. I kvarter B är stenarna med ett undantag av låg karaktär och utförda i diabas och röd granit. Bland stenarna finns anspelningar på antika stildrag samt en utformning vilken visar på hantverksmässiga och konsthistoriska värden. Gravvårdarna i Kvarter C är av en heterogen karaktär. Några av kvarterets gravvårdar utmärker sig dock lite extra och bör fortsatt bevaras för att upprätthålla kvarterets karaktär. Exempel på detta utgör de resta naturstenarna, grusgraven över G. O. Barck samt folkskolläraren Fribergs låga breda diabasvård. Generellt för kyrkogårdens kvarter gäller att nytillskott bör ansluta sig till de befintliga vårdarnas karaktär samt gärna utföras i ett material vilket överensstämmer med intilliggande vårdar. Återanvändning av äldre gravstenar är ett mycket bra alternativ för att bevara stenar vilka bidrar till karaktären. De resta naturstenarna från 1700-talet liksom de bevarade gjutjärnskorsen skall, om så inte redan är fallet, uppföras på kyrkans inventarieförteckning och fortsatt vårdas av församlingen. |
