Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Trelleborg kn, SKEGRIE 46:1 SKEGRIE KYRKA

 Anläggning - Värdering

skegrie kyrka, SKEGRIE KYRKA
3/9/18
Motivering
Skegrie har en mycket lång historia som är väl synlig i landskapet med fornlämningar. Strax utanför kyrkogården ligger Skegriedösen, en gravplats med stenkammare från stenåldern. Den gamla kyrkbyn tätt intill kyrkan mot öster har kvar en äldre struktur med gathus och några gårdar ligger kvar på platser sen före enskiftet. Byns olika delar är tydligt avläsbara med kyrkby och senare utbyggnader. Kyrkans närhet till E6:an är påtaglig med ljudet.

Kyrkogårdens omgärdning med den fogade gråstensmuren ger genom sin buckliga utformning i norr ett ålderdomligt karaktärsskapande intryck. De hamlade lindarna och järngrindarna är betydelsefulla inslag i miljön. Kyrkogården karaktäriseras mestadels av sent 1800-talsideal med omgärdningar av buxbom, singeltäckta gravplatser och högresta stenar. Gravkar som är speciellt för Söderslätt finns här. Norra sidan är grässådd liksom minneslunden i söder.

Kyrkan har romanskt ursprung med kor och östra delen av långhuset kvar sedan dess. Kyrkan anses uppförd av Oxiemästaren, lärjunge till Mårten Stenmästare verksam vid bland annat Lunds domkyrka. Tyvärr togs de skulpturala utsmyckningarna bort i slutet av 1800-talet då också kyrkans valv revs. Redan under senmedeltiden förlängdes långhuset västerut. Ett 70 tal kyrkor i Skåne utvidgades västerut under medeltiden. Kyrkan har kvar sin medeltida utbredning med långhus och lägre kor plus det senare
tornet. Kyrkan har bevarats utan tillbyggnader med korsarm som var så vanlig på 1800-talet. Kyrkan är en typisk landsortskyrka, vitputsad med rött tegeltak och stora rundbågiga öppningar med gjutjärnsfönster från slutet av 1800-talet. Tornet tillkom 1844 ritat av C G Brunius i ”medeltidsstil” med för honom typiska trappgavlar och blinderingar, dock var det vanligare att Brunius lät tegeldekorationer vara oputsade.
Strävpelaren på korets östsida är avtäckt med munk- och nunnetegel vilket numera är mycket ovanligt.
Interiören är till stora delar präglad av förändringar under 1800- och 1900-talet.

Kyrkorummet karaktäriseras av stora fönster, tunnvalv, dekorationsmålningar och kvadermålade väggar. Valven revs till förmån för ett tunnvalv och kyrkorummet liksom altaruppsatsen och orgelfasaden gavs en nyklassicistisk prägel. Orgelfasaden gjordes som en pendang till altaruppsatsen. En sammanhållen färgsättning från 1960- talet med rödbruna inslag i bänkdörrar, orgel och läktare tar upp den röda färgen i
korets väggar och tegelgolvet och ger ett varmt och enhetligt intryck. Kyrkan är mycket ljus då fönstren sitter i bänkhöjd och de bevarade gjutjärnsfönstren har klarglas utan innerfönster. Kvadermålningen och dekorationsmålningarna från 1905 som förtjänstfullt renoverats under 2016 ger kyrkorummet sin speciella stil. Fokus riktas mot det upphöjda koret fullt med dekorationsmålning. Det jugendinspirerade måleriet möter nyklassicism i valv och inventarier. Tegelgolv och viktoriaplattor är tidstypiska golv som bidrar till
sekelskiftesstämningen. Predikstol och dopfunt från 1600-talet är välgjorda snidade i ek. Det rymliga vackra vapenhuset med valv och renoverat av Græbe har ett inslag av golv med tegelstenar av formtegel som kommer från ribborna på kyrkans rivna valv.