Stäng fönster Skurup kn, KATSLÖSA 1:15 KATSLÖSA KYRKA
Anläggning - Värdering
| katslösa kyrka, KATSLÖSA KYRKA | |
| 9/26/19 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Katslösa ligger cirka en mil sydost om Skurup i Söderslätts böljande odlingslandskap. Området har en bruknings- och bosättningskontinuitet som sträcker till cirka 4000 år f. Kr. Öster om kyrkan har spår efter en stenåldersboplats påträffats och här finns även lämningar efter en borg kallad Katsholm. Katslösa präglas idag av 1800-talets skiften, då flertalet av byns 14 gårdar som var samlade utmed bygatan väster om kyrkan skiftades ut och gatehus uppfördes på de gamla gårdstomterna. Bebyggelsen utgörs av äldre mangårdsbyggnader och gatehus, en äldre skolbyggnad samt ett mindre antal bostadshus av yngre datum. Katslösas medeltida kyrka uppfördes i slutet av 1100-talet och följde den romanska kyrkobyggnadstraditionen med långhus, smalare och lägre kor samt halvrund absid i öster. Senare under medeltiden adderades västtorn och vapenhus i söder. Tillkomsten av den nya kyrkan som stod färdig 1870 speglar 1700- och 1800-talens befolkningsökning, som ledde till att en stor del av Skånes medeltida kyrkor kom att byggas om eller rivas till förmån för nybyggen. Åren 1840–1910 var den mest intensiva kyrkobyggnadsperioden i Skåne sedan 1100-talet. Under denna tid var initialt den nyklassicistiska salkyrkan med vitputsade stenmurar och lägre robusta torn det vanligaste stilvalet. Samtidigt pågick bland vissa arkitekter en vurm för den medeltida byggnadskonsten. Ett experimenterande och sökande som efter flera decennier mynnade ut i en nygotik tydligt inspirerad av 1200-talets franska höggotik. Vid tiden för uppförandet av Katslösa kyrka, såväl som för Solberga kyrka som är den direkta förebilden, hade emellertid inte dessa höggotiska ideal slagit igenom. Istället ser vi i dessa kyrkor ett exempel på en i grunden nyklassicistisk kyrka där arkitekten Peter Boisen med tydlighet tagit intryck av den begynnande medeltidsvurmen. Långhus och fullbrett kor under gemensamt sadeltak för att skapa ett ljust och rymligt kyrkorum är ett utpräglat särdrag för nyklassicimens kyrkor, liksom ett relativt lågt och kraftigt västtorn med spira. Den halvrunda absiden är däremot hämtad från romansk kyrkobyggnadstradition, liksom fasadernas rundbågefris och i viss mån även fönstrens formspråk, om än i det för tiden mycket moderna materialet gjutjärn. Interiört framträder de medeltidsinspirerade trenderna i kyrkorummets valvslagning med ribbvalv istället för de tunnvalv av trä som varit vanligt förekommande i salskyrkor allt sedan 1700-talet. I den fasta inredningen dyker romanska och gotiska motiv som trepass och rund- och spetsbågar upp i altarskranket och psalmnummertavlorna, medan altarring, orgelläktare och orgelfasad är representanter för nyklassicismen. Katslösa kyrka bevarar i mycket stor utsträckning sin ursprungliga gestaltning exteriört och interiört liksom fast inredning, och utgör på så vis ett välbevarat exempel på enklare landsortskyrkor uppförda vid övergångsperioden mellan nyklassicistiskt och nygotiskt/nyromanskt kyrkobyggande. Av särskilt värde för kyrkans exteriöra karaktär är ursprungliga byggnadsvolymer och taktäckningsmaterial, fönster och solbänkar i gjutjärn samt nyromanska inslag som rundbågefriser, ljudöppningar med mittpost och dörrars och fönsters rundbågiga omfattningar. Långhusets sinuskorrugerade takplåt är enligt källorna inte ursprunglig men kan delvis vara av mycket hög ålder för den typen av material. Sinuskorrugerad plåt började tillverkas vid mitten av 1800-talet och det är således tänkbart att plåten tillkommit tidigt i kyrkans historia. Frånsett mindre ombyggnader och ändrad färgsättning är den fasta inredningen i det närmaste oförändrad sedan kyrkans uppförande och besitter ett högt autenticitetsvärde. Predikstolen med hantverksmässiga och konsthistoriska värden ska enligt källorna ha nytillverkats vid kyrkans uppförande. Dess utpräglade formspråk i renässans med rikliga dekorationer i skuren relief har åtminstone delvis en ålderdomlig prägel som snarare tyder på ett tillverkningsår i slutet av 1600-talet eller början av 1700-talet, och uppgifterna om nytillverkning skulle i så fall avse en ombyggnad. Kyrkans romanska dopfunt har ett särskilt kontinuitetsvärde för församlingen. Här har socknens innevånare i århundraden invigts i den kristna gemenskapen. Liknande värden har den medeltida lillklockan som också överfördes från den gamla kyrkan. Orgeln är den namnkunnige orgelbyggaren Rasmus Nilssons sista verk och anses vara en av stiftets främsta orglar från 1800-talet, med synnerligen höga musikaliska och kulturhistoriska värden. Katslösa kyrkogård har i sina äldsta delar närmast kyrkan medeltida anor, men präglas idag av kyrkogårdsidealen vid slutet av 1800-talet med grusade gravplatser omgärdade av lågt klippta buxbomshäckar och högresta gravstenar, vilka blandas med lägre vårdar typiska för 1930-talet och senare. Merparten av de äldre gravvårdarna har arkitektur- eller personhistoriska värden och är väsentliga för kyrkoanläggningens karaktär. På gravvårdarna förekommer yrkestitlar i stor utsträckning, vilka har ett socialhistoriskt värde då de speglar bygdens historia och utveckling. Förändringar kring 1920 utgör också en årsring som kommer till uttryck i kyrkogårdens centralaxlar och hamlade lindar. I söder representeras mer sentida gravskick i form av en askgravlund. |
