Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Lund kn, BONDERUP 13:1 BONDERUPS KYRKA

 Anläggning - Värdering

Bonderups kyrka, BONDERUPS KYRKA
10/15/15
Motivering
Med sin höglänta placering utmed landsvägen från Dalby och Genarp är Bonderups kyrka vida synlig i det öppna slätt- och odlingslandskapet. Genom sin sammanhållna bebyggelse med prästgård, skola, kvarn och kringbyggda gårdar bevarar den en stor del av sin karaktär av skånsk 1800-talsby.

Kyrkan har varit föremål för flertalet vetenskapliga undersökningar, vilka främst syftat till att utreda byggnadens äldre historia. Resultaten har visat att kyrkan redan under medeltiden byggdes om och till i flera omgångar. Kyrkan var fram till 1850, då tornet uppfördes, försedd med västverk.

Byggnadsarkeologiska studier tyder på att det ursprungliga västverket, som revs i början av 1420-talet då kyrkan förlängdes västerut, kan ha varit försett med en västabsid och två torn. Tvillingtorn är ytterst sällsynt bland de skånska sockenkyrkorna, men återfanns bland annat i Dalby, vilket kan ha påverkat
utformningen av Bonderups kyrka.

Det har emellertid framhållits att de förmodade tvillingtornen i Bonderup skulle behöva ytterliga undersökningar för att fastställas med säkerhet. C14-analyser som utfördes på murbruket i koret och långhusets nordöstra delar i början av 2000-talet visar att dessa delar med stor sannolikt uppförts före 1160. Karaktären på murverket tyder på att kyrkan troligen byggdes kring sekelskiftet 1100, vilket gör den till en mycket tidig romansk kyrka.

I samband med undersökningarna av murverket genomfördes även dendrokronologiska undersökning av långhusets taklag, vilket visar att taklaget till största del byggdes 1420-25 med inslag av virke från en renovering 1720-25. Många skånska medeltidskyrkor innehåller återanvända delar från medeltida taklag, men så pass enhetligt bevarade 1400-talstaklag som det i Bonderup är relativt ovanliga.

Bortsett från de eventuella romanska tvillingtornen och västabsiden visar Bonderups kyrka på en förhållandevis typisk utveckling med senmedeltida valvslagning, västförlängning och vapenhus, samt restaureringar i historiserande stil på 1800- och 1920-talen. Kyrkan utgör ett värdefullt och intressant kunskapsunderlag för den byggnadshistoriska forskningen och hyser trots flertalet genomförda forskningsinsatser ännu dold information om den medeltida byggnadskonsten.

Den bevarande inredningen från Theodor Wåhlins restaurering 1920, det vill säga fyra år efter att blixten slagit ner och raserat delar av tornet och långhuset, har med sin tidstypiska och välarbetade gestaltning ett särskilt värde.

I kyrkan finns flera inventarier som tilldrar sig ett särskilt intresse. Från Wåhlins restaurering utmärker sig altaruppsatsen, vilken utformats efter prosten Åkermans beskrivning från 1828 över kyrkans medeltida altaruppsats. Uppsatsen är ett intressant exempel på såväl den tidens restaureringsideologi som Wåhlins stora intresse för den medeltida kyrkobyggnadskonsten. Vidare är predikstolen från 1763 med baldakin
och kraftigt skulpterade kvinnofigurer ett typiskt arbete av provensalträsnidaren och målaren Johan Ullberg, som hade sin verkstad i Finja och finns representerad i många av Skånes kyrkor. Hans lätt naiva stil har under lång tid betraktats av konsthistoriker med visst förakt. Under senare tid har Ullbergs alster emellertid omvärderats och ses idag som konsthistoriskt betydelsefulla verk över den tidens hantverksteknik och kyrkoinredningar. Dopfunten från 1962 bidrar till kyrkans konsthistoriska värden, inte
minst som den huggits av den lokala stenhuggaren Eric Johansson i Dalby, vars gärning haft betydelse både för nytillverkning av exempelvis dopfuntar som för underhåll och reparation av stiftets många stenkyrkor.

Kyrkogården framstår som en typisk äldre skånsk lantkyrkogård med grusade gångar och gravar som delats in av låga buxbomshäckar. De bevarade äldre gravstenarna visar vilka människor som bott i byn, deras yrken och befattningar, och är värdefulla källor till byns historia. De hamlade lindarna ger kyrkogårdarna en särskild karaktär där inte minst den nya kyrkogården som sluttar lätt åt söder bidrar med betydande upplevelsevärden.