Stäng fönster Norrköping kn, ÄTTETORP 1:48 ÄTTETORPSKYRKAN
Anläggning - Värdering
| Ättetorps kyrkogård, Ättetorpskyrkan, ÄTTETORPSKYRKAN | |
| 1/1/06 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning Ättetorps kyrkogård är en relativt ung kyrkogård från 1918. Det är intressant att man via kyrkogårdens anläggande kan se spår av hur Åby har utvecklats från en gästgivargård till en större förort. Varefter som orten har vuxit till storlek och till befolkningsantal, har också kyrkogården utökats. På 1960-talet hade orten blivit så pass omfattande att ett kyrkbygge var aktuellt. Denna utveckling är densamma som våra äldre kyrkor på landsbygden genomgått. Trots att kyrkogården är så pass ung finns det kulturhistoriska värden. Dessa värden ligger främst i kyrkogårdens struktur med gravkapellet, omgärdningen och klockstapeln. Kyrkogården har utökats i flera omgångar. För kyrkogårdsdelar anlagda under 1900-talet är rygghäckarna karaktäristiska. Så är fallet även här på Ättetorps kyrkogård. I de flesta kvarter finns den äldre indelningen med rygghäckar kvar, liksom gångsystemet. Runt kyrkogården löper en äldre trädkrans, samt att det inne på kyrkogården finns lövträd. Träden i trädkransen visar på det parkideal som blev vanligt på landsortskyrkogårdarna framförallt under 1800- talet. Grindarna har ett högt värde, då de är samtida med kyrkogården och typiska för sin tid. En kyrkogårdsmur sträcker sig utmed södra och östra delen. I kv. 8 finns en äldre mur utmed ena sidan. Dessa murar har alla ett högt kulturhistoriskt värde. I och med att kyrkogården inte är så gammal finns det inte så ålderdomliga gravvårdar. Det finns dock vårdar med ett högt intresse. Detta värde är många gånger främst ur miljömässiga aspekter. Dock finns ett flertal sandgravar med stenramsomgärdning. Detta parti har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Sandtäckta gravar, eller grustäckta, var tidigare mycket vanligt på länets kyrkogårdar men har från mitten av 1900-talet och framåt till stor del lagts 14 om till gräsgravar. Omgärdning med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920-talet och förekommer även tillsammans med omgärdning av häckar. Även på denna kyrkogård finns en häckomgärdad grav. Det är i kvarter 1, 2 och 3 som sandgravarna förekommer. Dessa kvarter är även de äldsta kvarteren på kyrkogården. Enskilda gravvårdar kan ha ett högt eller mycket högt kulturhistoriskt värde. Det kan gälla ålderdomliga gravvårdar, gravvårdar med person- eller lokalhistoriskt intresse eller gravvårdar av en speciell typ eller hantverksmässigt utförande. Utöver de ovan nämnda gravarna med omgärdning och sandtäckning, finns även andra exempel på värdefulla gravvårdar. Det finns t.ex. ett par gravkors i trä eller järn, (järnsmide och gjutjärn). En gravvård har en urna upptill men de flesta av gravvårdarna är av modern art. Det som främst bidrar till det kulturhistoriskt intressanta värdet på vårdarna är förekomsten av titlar. Titlar på gravvårdar är intressant så till vida att de kan ge mycket information om näringsliv och sociala struktur i en bygd. Exempelvis finns flera äldre yrken representerade skogvaktaren, verkmästaren, smidesmästaren, sågare, kronojägaren, trotjänarinnan, häradsdomaren, fiskaren. En gravvård har titeln yxsmeden. Denna har en lokal förankring då det på Hults bruk i närheten tillverkats yxor. En annan vård med lokal anknytning är den över förbundskaptenen i fotboll, Georg ”Åby” Ericson med föräldrar. Han gick bort år 2002. En annan grav med lokal förankring är komminister Axel Jenners. Han var initiativtagare till kyrkogården här i Ättetorp. Den äldsta gravvården är ett gjutjärnskors över Ruth Björklund, daterat 1918. Det är tänkbart att hon var den förste att begravas här på kyrkogården. Det är även möjligt att annan vård kan vara äldre men som inte är daterad, eller att de första gravvårdarna inte längre finns kvar. I kv. 3 har ett stort parti gravvårdar tagits bort. Troligtvis har området varit avsett för allmänna gravar, s.k. linjegravar. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700- talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter som dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar få sina viloplatser långt ifrån varandra. Från början innebar troligen inte systemet någon direkt statusskillnad men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet gravvårdar togs bort på kyrkogårdarna. Det är av vikt att bevara linjevårdar för att ordningen på gravläggningen ska kunna följas. I kv. 3 finns ännu ett fåtal gravvårdar kvar. Annars utgörs kvarteret främst av stora grönytor. BESKRIVNING AV ENSKILDA KVARTER Kvarter 1 Kulturhistorisk bedömning De kulturhistoriska värdena i kv. 1 utgörs av klockstapeln, de större, mer påkostade gravvårdarna samt i kvarterets struktur. Klockstapeln har ett högt miljömässigt värde. I och med att kyrkogården endast är knappt 100 år gammal, finns inte några ålderdomliga gravvårdar. Dock finns enskilda gravvårdar som har ett högt kulturhistoriskt värde. Det stora partiet bevarade stenramsgravar, varav en del med sandtäckning är exempel på just sådana bevarandevärda gravvårdar. Omgärdningar med stenramar verkar ha blivit vanligt från 1920- talet. Tidigare var det vanligare med stenramar på kyrkogårdarna i länet, men många har tagits bort efter hand. Därför finns det ett värde i dess bevarande. De gravvårdar som har någon form av titel är kulturhistoriskt intressanta. Titlar kan ge mycket information om vilka som levat och verkat i en bygd. Totalt arton titlar förekommer på vårdarna i kv. 1. De är överlag exempel på äldre yrken som kronojägare, skogvaktare, verkmästaren, doktor, handlanden, trotjänarinnan, grenadjären och byggmästare. Ett av de kulturhistoriska värdena ligger i kvarterets struktur med dess system av rygghäckar och gångar. Kvarter 2 Kulturhistorisk bedömning I kvarter 2 finns ett stort parti av sandtäckta gravar med stenramsomgärdning. Dessa har ett högt kulturhistoriskt värde. Det var tidigare mycket vanligare på kyrkogårdarna med grus/sandtäckta gravar och stenramsomgärdning. Flertalet av dessa har från mitten av 1900- talet tagits bort. Därför är det av stor vikt att dessa gravvårdar bevaras i ursprunglig utformning. Det finns även andra kulturhistoriskt intressanta gravvårdar i kvarteret. Det gäller exempelvis dessa med någon titel. Fiskaren, tobakshandlaren, ingenjören, åkeriägaren, gjutaren och trädgårdsmästaren är exempel på titlar inom kv. 2. Ett exempel på en gravvård med lokalhistorisk anknytning är den över Georg ”Åby” Ericson. Vidare har kyrkogårdens struktur med dess rygghäckar och gångar ett högt värde. Kvarter 3 Kulturhistorisk bedömning Inom kvarteret finns stora grönområden. Ett större parti av gravvårdarna har med tiden tagits bort och ännu inte ersatts. Troligtvis har det funnits linjevårdar i området. Systemet med linjegravar växte fram under slutet av 1700-talet. Det innebar att begravningarna skedde på linje varefter som dödsfallen inträffade. På så sätt kunde äkta makar eller andra familjemedlemmar få sina viloplatser långt ifrån varandra. Från början innebar troligen inte systemet någon direkt ”statusskillnad” men under 1800-talet övergick det till att bli en gravläggning för dem som inte kunde eller ville betala för en gravplats. Systemet upphörde 1964 varefter flertalet gravvårdar togs bort på kyrkogårdarna i länet. Det är av vikt att bevara linjevårdar för att ordningen på gravläggningen ska kunna följas. I kv. 3 finns ännu ett fåtal gravvårdar kvar. Det finns även ett par gravar som täcks av sand och omgärdas av stenram. En gravvård omgärdas även av en häck. Dessa gravvårdar har ett högt kulturhistoriskt värde. Det finns även exempel på äldre former av gravvård, exempelvis ett gjutjärnskors och en vård som har en urna upptill. Eventuellt finns kyrkogårdens äldsta gravvård inom kvarteret. Det är ett gjutjärnskors rest över Ruth Björklund 1918. Det finns ett par gravvårdar som har en titel. Exempelvis förekommer det en med titeln sågare, ingenjör, kvarnägaren, änkefru, grenadieren, byggmästare. En annan titel med lokal förankring är yxsmeden. På Hults bruk i närheten finns en lång tradition av tillverkning av yxor. Kvarter 4 Kulturhistorisk bedömning Häcksystemen är mycket viktiga för kvarterets karaktär. De bidrar till den strikta karaktären. Ett par av gravvårdarna i kvarter 4 har ett kulturhistoriskt värde. Exempelvis finns tre gravar med sandad yta och stenramsomgärdning. Fyra av vårdarna har någon titel. Dessa är köpman, rallaren, trädgårdsmästaren och yrkesläraren. De allra flesta av gravvårdarna är av en modern sort, dvs. låga och breda. Kvarter 5 Kulturhistorisk bedömning Eftersom kvarteret är så pass ungt finns det inte så höga kulturhistoriska värden. Det största värdet ligger i kvarterets struktur med dess rygghäckar och gångar. Det finns inte någon gravvård som har någon titel i kv. 5. De tre nämnda gravvårdarna, ett träkors, ett järnkors samt den ovanliga vården i metall på fotot till höger ovan, är kulturhistoriskt intressanta. Kvarter 6 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret tillkom troligen under sent 70-tal. Den äldsta vården dateras till 1977. Därför finns det inte några äldre, kulturhistoriska värden i kvarteret. Värdet består istället i kvarterets struktur med dess rygghäckar som bidrar till en tidstypisk, strikt karaktär. En gravvård har en titel, banarbetaren. En gravvård från 1988 är gjord i trä, något som inte längre är så vanligt. Kvarter 7 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret tillkom så sent som 1979. Därför finns inte några äldre, kulturhistoriska värden. En gravvård har titeln skogvaktare, vilket är kulturhistoriskt intressant i och med att titlar kan ge mycket information om en trakts näringsliv och sociala struktur. Kvarter 8 Kulturhistorisk bedömning Kvarteret är den senaste utvidgningen. Värdet ligger i strukturen med häckar, gångar och träd. Höga träd inne på kyrkogården och i trädkransen minner om ett äldre parkideal som råder på våra landsortskyrkogårdar från mitten av 1800-talet. Den äldre mur som sträcker sig utmed ena sidan har ett högt kulturhistoriskt värde. |
