Stäng fönster Skellefteå kn, SKELLEFTEÅ PRÄSTBORD 1:2 SKELLEFTEÅ LANDSFÖRSAMLINGS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Skellefteå landsförsamlings kyrka, SKELLEFTEÅ LANDSFÖRSAMLINGS KYRKA (LANDSKYRKAN) | |
| 1/1/12 |
| Motivering |
|---|
|
Området vid Skellefteå landsförsamlings kyrka har under mycket lång tid utgjort en viktig kyrkplats och sockencentrum med tradition från 1300-talet. Områdets karaktär är väl bibehållen och förstärks av prästgården (numera stiftsgård), sockenmagasinen, kyrk-staden och Lejonströmsbron. I den första stadsplanen för Skellefteå stad från 1840-talet, orienterades Storgatan efter sockenkyrkan för att understryka dess betydelse. Kyrkan är ett mäktigt exempel på nyklassicistisk sakral arkitektur i sten som symboliserar de stora landsbygdssocknarnas ambitioner och reformvilja under 1790-talet. Den utgör en solitär och har tjänat som förebild till många församlingskyrkor. Skellefteå landskyrka är länets enda exempel på Jacob Rijfs omfattande kyrkobyggnadsverksamhet inom det Bottniska området och visar tydligt upp den gustavianska tidens arkitekturideal. Kyrkan utgör också ett av de tidigaste exemplen på Överintendentsämbetets centrala påverkan för landets kyrkor vid denna tid. Jacob Rijf omsatte här sina intryck från C. F. Adelcrantz ombyggnad av Adolf Fredriks kyrka i Stockholm. Genom den välbevarade och rika exteriören, uppbyggnaden med grekisk korsplan där delar av medeltida murverk ingår, interiören med välvda tak, invändiga arkitekturelement, predikstol och unika medeltida inventarier och skulpturer är kyrkan inte bara en av de viktigaste kyrkobyggnaderna i stiftet utan är närmast att betrakta som ett riksmonument. Invändigt har kyrkan rumsligt kvar korsformen, men funktionellt är den bruten genom att koret har flyttats och bänkinredningen ändrats ett flertal gånger. Därtill har vindfång och läktarunderbyggnad tillkommit, vilket minskar autenticiteten. Kyrkogården har flera olika tidsskikt och karaktärer som områdesvis har välbevarad struktur och välbevarade kvarter från respektive anläggningstid. Dess sex utvidgningar visar inte bara på historisk kontinuitet utan även på en stor spännvidd mellan helt unika påkostade familjegravar och allmänfält med enkla träkors som ger en särpräglad massverkan. Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna Kyrkplatsen med det omgivande dramatiska älvslandskapet har en 700-årig historia som sockencentrum och utgör en samlad kulturmiljö av riksintresse. Kyrkans pampiga kolonnarkitektur beundrades av samtiden, och byggnaden räknas fortfarande som ett mäktigt nyklassicistiskt riksmonument. Dess oförvanskade exteriör är mycket känslig för förändringar. Grindstolparna med smiden är samtida med kyrkan. Tillsammans med den anrika bogårdsmuren med bevarande plansteg i granit utgör de en omistlig inramning av gamla kyrkogården. I kyrkorummet är korsformen och öppenheten viktig. Predikstol, läktarbarriär, altarring och orgelfasad utgör värdebärande nyklassicistisk inredning i kyrkorummet. Församlingen har en ur riksperspektiv värdefull och omistlig samling av medeltida skulpturer och inventarier. Likboden är länets äldsta bevarade likbod från 1840 och både viktig som historiskt dokument över den tidens gravskick och som exempel på sin tids klassicerande brädfodring. De äldsta gravhällarna samt ett stort antal påkostade hantverksmässigt välgjorda familjegravar i sten och smide besitter höga historiska och konstnärliga värden. De stora allmänfälten på Västra kyrkogården med kors av trä är karaktärs-skapande och minner om äldre tiders gravskick för den breda allmänheten. Det är numera ovanligt att sådana fält finns kvar på norrländska kyrkogårdar, särskilt med den omfattning och massverkan av kors som man fortfarande finner här. Gravkapellet från sekelskiftet 1900 har anpassats till kyrkans och likbodens stil. Dess klassicistiska karaktär bör värnas. |
