Stäng fönster Helsingborg kn, FRILLESTAD 5:6 FRILLESTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Frillestads kyrka, FRILLESTADS KYRKA | |
| 1/29/16 |
| Motivering |
|---|
|
Karaktärisering Frillestads kyrka har en intressant byggnadshistoria, framför allt dess äldsta tid då lokala historier berättar om en äldre träkyrka. Kanske har berättelserna förvanskats så att den gamla träkyrkan i själva verket var byggd på den nuvarande kyrkans plats. Historierna om att stenen till kyrkan hämtades från trakten är också intressant. Inget stenbrott finns dokumenterat inom socknen, kanske kom stenen i själva verket längre västerifrån från landborgen norr om Helsingborg. Sandstenen till tornet är mycket väl bearbetad och murverket lagt i jämna och fina skift till ett tunt murverk, ett tecken på att tornet har hög ålder. Möjligen finns ett kronologiskt samband med Bjuvs kyrka, då byggnadstekniska likheter har iakttagits hos kyrkorna. Sandstenen bör ha varit ett relativt kostsamt byggnadsmaterial och liksom förekomsten av romanskt måleri tyder detta på att kyrkans byggherrar har haft en fördel ekonomiskt eller socialt under en relativt tidig kyrkobyggnadsperiod sett i förhållande till området som helhet. Genom rivningen av kyrkans medeltida långhus, kor och absid gick värdefull historia förlorad. Den samlade kunskapen kring Frillestads medeltidskyrka är trots detta relativt god tack vare utgrävningar inne i långhuset och byggnadsarkeologiska undersökningar utförda i tornets bottenvåning. Fynden av nischer i tornets bottenvåning är ovanliga och kan tyda på en funktion för tornets bottenvåning som kapell. I tornets övre våningar är tornets sandstensmurverk till stora delar oputsat och synligt och därmed tillgängligt för undersökning. Den sekundärt upptagna ingången till tornets andra våning och tornets höga ålder anger en kronologi för västtornets utveckling i området. Det är troligt att andra torn med sekundärt upptagna ingångar ska tolkas som tidiga medan ursprungliga öppningar till trapptorn är senare. I Frillestad finns inga tecken på en invändig stentrappa. Istället bör de övre våningarna ha nåtts via en trätrappa. Detta är en betydligt enklare byggnadsteknisk lösning än de murade stentrapporna i exempelvis Väsbys västtorn. Utvändigt anas kyrkans romanska historia möjligen genom den gördellist som ännu är synlig i tornets fasader. Denna arkitekturdetalj är relativt ovanlig på skånska tornbyggnader men förekommer på flera torn i Luggude härad, såsom på tornet i Brunnby och Väsby. I övrigt bildar kyrkan en enhetlig och välbevarad nygotisk karaktär. Det är dock inte samma överdådiga katedralgotik som man ofta förknippar med det sena 1800-talets tegelgotik utan en gotik med mer lokal, skånsk förankring. Framför allt är det muröppningar, fönsterbågar, strävpelare och trappstegsgavlar som skapar detta uttryck. Invändigt är kyrkan inte lika enhetlig men stora delar av kyrkans 1800-talssnickerier finns kvar framför allt genom vapenhusets snickerier samt orgelläktaren och orgelfasaden. Snickerierna har en enkel, provinciell karaktär. Även fönsterbågarna är betydelsefulla för upplevelsen av det kyrkorummet som ursprungligen var genomsyrat av nygotiken. En stor förändring innebar borttagandet av de öppna bänkarna och korskranket mellan kor och sakristia vilket är vanliga åtgärder under 1900-talets början då nygotiken fick utstå mycket kritik. Sedan borttagning av altarringen under 2000-talet är predikstolen den enda ursprungliga inventarien från 1800-talet som finns kvar i koret. Genom det röda tegelgolvet och de trärena bänkarna, altaruppsatsens och predikstolens jordtoner har kyrkorummet getts ett varmt och välkomnande uttryck. Karaktären är nästan vardaglig. 1950-talets tillägg till inredningen består framför allt i altaruppsatsen vars rena former och lågmälda uttryck bildar en finstämd fond till kyrkorummet. Kyrkans romanska dopfunt tillsammans med några andra inventarier är de enda synliga inslagen i kyrkorummet från tiden före kyrkans ombyggnad. Kyrkans medeltida period representeras framför allt av tornets bottenvåning och dess medeltida valv. Orgeln har ett särskilt orgelhistoriskt värde då den är den enda bevarade Elfströmsorgeln i Skåne, även om den till stora delar är en rekonstruktion. |
