Stäng fönster Ronneby kn, FÖRKÄRLA 16:1 FÖRKÄRLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| förkärla kyrka, FÖRKÄRLA KYRKA | |
| 7/8/20 |
| Motivering |
|---|
|
Förkärla kyrka är belägen i ett landskap präglat av storgodsdriften vid fideikommisset Johannishus. I socknen finns även Blekinges största sammanhängande fornlämningsområde med gravfält, rösen och skeppssättningar från sten- och bronsålder liksom en hamn med ett sällsynt vikingatida pålspärrssystem. Närbelägna Vambåsa omnämns i Kung Valdemars jordebok som kungalev, vilket tros ha uppstått kring en vadplats över Vambåsaån som passerar strax öster om kyrkan. Här finns ännu en bevarad stenvalvsbro som anses vara en av landets äldsta. På 1800-talet kom Förkärla by liksom Stora och Lilla Vambåsa att upplösas och uppgå i Vambå gård under Johannishus. Söder om kyrkan ringlar sig Blekinges gamla huvudled med minst 1000-åriga anor, men platsen präglas idag främst av E22 som passerar direkt norr om kyrkoanläggningen och att en större rastplats har anlagts dess anslutning. Området Förkärla centralbygd är utpekat som riksintresse för kulturmiljövården. Förkärla kyrka antas ha uppförts någon gång mellan mitten av 1200-talet och mitten av 1300-talet, en tidsperiod då endast tre kyrkor ska ha uppförts i Blekinge, och utgjordes av ett rektangulärt långhus med smalare rakt avslutat kor. Senare tillkom vapenhus och sakristia. Den nuvarande kyrkan präglas i allt väsentligt av den radikala ombyggnad som genomfördes 1864–65 efter ritningar av Gustaf Dahl vid Överintendentsämbetet, då allt utom långhusets och korets norra och södra murar revs. Långhusets förlängdes åt väster och försågs med västtorn och en halvrund absid adderades i öster. På 1930-talet uppfördes en sakristia norr om koret. Trots att kyrkan exteriört ger sken av att vara en nyuppförd kyrka typisk för 1860-talet, en tid då den tidigare allrådande nyklassicistiska kyrkoarkitekturen började utkonkurreras av nygotik eller som i Förkärlas fall nyromaniken, finns ännu spår av kyrkans medeltida ursprung. Tydligast och mest intressant är den bevarade sydportalen vars bekostade utformning kan ha sin förklaring i platsen som danskt kungalev på 1200-talet. Portalen är en av Blekinges två bevarade från tiden och bidrar tillsammans med bevarade murverk till höga dokumentvärden i fråga om landskapets medeltida kyrkliga arkitektur. Även interiört är de nyklassicistiskt kyrkobyggnadsidealen dominerande, med ett ljust och luftigt kyrkorum under ett vitputsat tunnvalv, nyklassicistisk orgelläktare och nygotisk orgelfasad av J. A. Hawerman. Medeltiden gör sig åter påmind i spåren av de gamla syd- och nordportalerna, men annars utgör 1600-talet det mest påtagliga inslaget i 1800-talsmiljön. Den slutna bänkinredningen med ursprunglig kraftfull polykrom färgsättning samt inskriptioner över bänkrättsinnehavarna tillkom sannolikt 1640. Även predikstolen med baldakin och altarets antemensale dateras till 1600-talet och bidrar tillsammans med bland annat krucifixet från 1530-talet till kultur- och konsthistoriska värden som bildar fysiska länkar till kyrkans och bygdens äldre historia. På långhusets väggar finns dessutom frilagda ornamentala kalkmålningar från samma århundrade, och vid en fasadrestaurering 2015 påträffades målningar av samma karaktär även exteriört. Från restaureringen 1937–1938 är karlskronakonstnären Conrad Carlmans dopfunt i kalksten med lock i brons en av relativt få moderna inventarier av högre konstnärlig kvalitet. Kyrkogården bevarar traditionell inramning av bogårdsmur och trädkrans av högväxta hästkastanjer och ekar. Marken är till största del gräsbevuxen men oregelbundet utspridda gravplatser är ännu grusade och då ofta omgärdade av stenramar och i enstaka fall av järnstaket eller kedjor i pollare. Gravvårdarna är av blandad karaktär representerande idealen från andra hälften av 1800-talet fram till idag. I kyrkogårdens nordöstra hörn finns sedan 1997 en minneslund och i det sydöstra hörnet ett förre detta bårhus, troligen uppfört på 1940-talet. |
