Stäng fönster Falkenberg kn, HJULEBERG 2:6 ABILDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| ABILDS KYRKA | |
| 10/5/06 |
| Motivering |
|---|
|
ABILDS KYRKA är belägen på en höjdsträckning i utkanten av ortens bebyggelse, öster om Falkenberg. Ett stycke sydöst om Hjulebergs gods, vars ägare länge innehade patronatsrätten till kyrkan. Kyrkan ligger i gränstrakterna mellan skogsbygderna i öster och kustens slättbygd och socknen ingår i Ätradalens riksintresseområde för kulturmiljövården. Kyrkogården inhägnas av kallmurade skalmurar med smidesgrindar, kantade av trädrader. Till kyrkomiljön hör två rödmålade ekonomibyggnader i trä. Den vitputsade stenkyrkan består av ett rektangulärt långhus med kor i samma bredd med halvrund avslutning åt öster. Långhuset och koret täcks av ett gemensamt sadeltak med tegeltäckning. Troligen ingår betydande mursträckningar av den ursprungliga medeltida stenkyrkan i det nuvarande långhuset och koret. Kyrkan helgades ursprungligen åt Johannes Döparen och har därför kallats Sankt Johannes kyrka. Det vitmålade brädfodrade trätornet i väster har samma bredd som kyrkan och okänd datering, men har med sitt pyramidtak och lanternin en allmän 1700-talskaraktär. Tornuret är från 1700-talet. Kyrkan förlängdes åt öster vid en ombyggnad 1665-75 på initiativ av landshövding Bengt Lilliehöök, dåvarande ägaren till Hjuleberg, och fick i stort sett sitt nuvarande utseende. Vanligen erhöll de kyrkor som ombyggdes vid den här tiden, liksom i Abild, ett rundat korparti. På norra sidan uppfördes ett gravkor, bestående av en undre gravkammare och en övre del, som utgjorde herrskapsbänk för kyrkans patronus. På korets yttermur finns de Lilliehöökska och Ekbladska vapnen inmurade tillsammans med årtalet 1669. Gravkoret ombyggdes till sakristia 1927 och samma år igensattes långhusets korportal. De århundraden som framför allt präglar interiören är 1600- och 1700-talens barock. Av kyrkans medeltida ursprung minner de mer än metertjocka murarna och en delvis igenmurad fönsternisch, troligen från 1200-talet, i den västra väggen. Kyrkorummets planform tillkom vid ombyggnaden av kyrkans östparti under 1600-talets senare hälft. Huvuddelen av kyrkans inredning och inventarier härstammar från 1600-talet; altaruppsatsen, predikstolen, kalvariegruppen och delar av bänkinredningen. I samband med ombyggnaden dekorerades läktarbröstningen med målningar. Det vitmålade kyrkorummet täcks av ett tunnvalv av trä och koret skiljs från långhuset genom en triumfmur med en bred båge. Tunnvalvets nedre del dekorerades 1767 med karaktärsskapande målningar av kyrkomålaren Johan Adolph Spaak i Varberg. Målningarna utgörs av kraftiga akantusblad och innehåller familjen Lilliehööks monogram. Målningarna, som senare övermålades, framtogs och kompletterades 1953. Den nuvarande dopfunten av sten utfördes av skulptören Erik Nilsson i Harplinge 1953. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljön: - Kyrkogårdens murar, staket, gångar, kvarter och trädrader. - Det medeltida murverket i långhuset och koret utgör i sig ett omistligt historiskt dokument. - Den medeltida fönsternischen i långhusets västra vägg. - Den välbevarade exteriören som huvudsakligen fick sitt utseende 1665-75, samt tornet med okänd datering. - Triumfmuren med sin breda båge är ovanlig. - Den välbevarade fasta inredningen från 1600-talet i enhetlig stil; altaruppsats, predikstol, bänkinredning och kalvariegrupp. - Läktarbröstningens dekorationsmåleri från 1665-75. - Takmålningen från 1767. |
