Stäng fönster Helsingborg kn, HJÄLMSHULT 1:2 HJÄLMSHULTS KUNGSGÅRD
Anläggning - Värdering
| HJÄLMSHULTS KUNGSGÅRD | |
| 4/27/21 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk värdebeskrivning Hjälmshults kungsgård representerar en viktig del av det statliga kulturarvet genom sin historia som kungsgård. Kungsgårdarna har haft en central roll i den svenska historien och Hjälmshult utgör därmed ett exempel på kronans jordinnehav under historien. Idag återstår endast ett mindre antal kungsgårdar i statlig ägo. Hjälmshults kungsgård belyser dessutom ett annars inte så väl beskrivet skede i Sveriges historia, den period då Skåne var danskt. De tidiga danska kungsgårdarna, kallade kongelevet, fungerade som försörjning av den kringresande kungen. Genom kungsgårdarna kunde kungen kontrollera de omkringliggande trakterna. I takt med att förvaltningen av kungariket utvecklades, effektiviserades produktionen av livsmedel runt om på de kungliga ladugårdsmarkerna. Källor fastställer åldern på Hjälmshults kungsgård till dansk medeltid, troligen kring år 1100. Gården representerar således den resande kungamakten. Ett stort antal fästebönder, som hade arbetsplikt inför gården och i förlängningen kronan, var knutna till Hjälmshults kungsgård. På Hjälmshult kvarstod det så kallade hoveriet ända in till slutet av 1800-talet. Få gårdar med en kontinuitet som kungsgårdar kan hänvisas så långt tillbaka i tiden, vilket måste ses som ett värde i sig. Mindre än hälften av de statligt ägda gårdarna har fungerat som kungsgårdar sedan tidig medeltid. Flera av dessa har dessutom växlat ägare genom åren, ofta mellan kyrkan och kronan. Endast tre av kungsgårdarna, Hjälmshult inräknat, har kontinuerligt ägts av kronan sedan tidig medeltid. Kungsgårdarna var en central del i kronans tidiga organisation och maktutövning. När förvaltningsstrukturen utvecklades blev många kungsgårdar dessutom centrum i egna län. Länet nämns i skrift första gången 1536, men sannolikt är Hjälmshults län från tidig medeltid. Troligen upprättades länet som en del av det förvaltningssystem som fanns kring den betydelsefulla danska riksborgen i Helsingborg på 1100-talet. Från år 1570 och en tid in på 1600-talet utgör gården ett eget förvaltningscentra under Helsingborgs län. Idag finns få kungsgårdar som utgjort förvaltningsenheter representerade bland statens ägor. Endast 4 av de 20 statligt ägda kungsgårdarna har utgjort förvaltningscentra i egna län, påfallande lite med tanke på kungsgårdarnas ursprungliga funktion. Många kungsgårdar har även under en viss tid fungerat som löneboställen inom ramen för indelningsverket. Detta var ett led i utvecklingen av det svenska förvaltningssystem som Karl XI genomförde under slutet av 1600-talet. Hjälmshults kungsgård fungerade som löneboställe under indelningsverket i nära 200 år, mellan åren 1679 och 1869. Under den här tiden formades stora delar av dagens gård. Själva huvudbyggnaden uppfördes 1734 som ett militärt boställe efter typritningar. I slutet av perioden som löneboställe hade gården antagit sin nuvarande form, avseende disponeringen av dess byggnader. Flera landskapselement kan även härledas till denna tid. Såväl trädgårdens slutliga avgränsning, som ekalléer och stengärdsgårdar anlades kring sekelskiftet mellan 1700- och 1800-talet. Således har tiden under indelningsverket i hög grad satt sin prägel på Hjälmshults kungsgård. Landskapet på Hjälmshult har en stark koppling till den historiska markanvändningen. På Hjälmshult finns avläsbara spår som speglar olika århundraden. Kungsgårdens marker rymmer flera bevarade landskapselement som förklarar jordbrukslandskapets utveckling från medeltiden till idag. Märgelgravar, diken och de stora åkrarna vittnar om det sena 1800-talets inverkan. Alléer och stenmurar kan härledas till tidigt 1800-tal eller sent 1700-tal. Kvarndammen, den gamla vägen in till gården och ägornas markindelning kan avläsas redan på den tidigast funna kartan från 1718. Hägnadernas disponering och vägen kan troligen härledas så långt tillbaka som till den ursprungliga gården. Den ursprungliga gården låg med stor sannolikhet i ett skogslandskap. De trädbevuxna markerna innehöll traditionellt sett delvis röjda partier för odling eller bete och fyllde många funktioner. Skogen försåg bland annat gården med vinterfoder, ris till gärdsgårdar, brännved, byggnadstimmer, slöjdvirke, spannmål och hö. Under sent 1800-tal röjdes markerna på Hjälmshult för att ge plats åt ett extensivt åkerbruk. Delar av de ursprungliga skogsmarkerna är dock bevarade. Att dessa marker är bevarade och kan spåras till det ursprungliga skogsbruket på gården, sannolikt så långt tillbaka som till tidig medeltid, är anmärkningsvärt. Kungsgårdens ägor rymmer ett omväxlande landskap som även är rikt på värdefulla naturmiljöer. Hjälmshults kungsgård, dess byggnader och landskap, utgör en helhet som tillsammans speglar anläggningens status och värde genom tiderna. Huvudbyggnaden, dess flyglar, ladugårdarna, Mältan och arbetarbostäderna är alla bevarade. Likaså den gamla vägen in till gården, ekhagen, Maden, kvarndammen och stora delar av de ursprungliga vångarna. Trots förändringar genom årens lopp kan man fortfarande avläsa den kompletta miljön. Huvudbyggnaden från 1734, har en intakt rumsindelning som överensstämmer med de typritritningar som gjordes för kaptens- och ryttmästarbostäder under denna tid. Trots att byggnaden senare har fått en ansenlig tillbyggnad för kök, serveringsgång och sovrum för tjänstefolk, är det ursprungliga huset fullt avläsbart. Interiören har intressanta inslag såsom djupa fönsternischer med inklädnader med speglar och fönsterluckor där några har gömda titthål så att man kan hålla uppsikt över trädgård och gårdsplan trots att fönsterluckorna är förskjutna. Stenbockens hus är en välbevarad byggnad i skiftesverk från mitten av 1700-talet. Stugans interiör uppvisar en säregen ståndsmässighet trots det i grunden enkla utförandet med exempelvis väggarnas grova liggande och stående plank. Det norra rummets väggar är vitmålade, med en hög profilerad sockel i mörkt grå kulör. Taket är uppbyggt med en plafond med profilerade kanter vilket ger karaktär åt rummet som minner om en sal på en herrgård eller i ett slott, om än i en bondsk tappning. Rummet åt söder har intressanta, diagonalställda målade ränder på de liggande planken, vilket ger en ståndsmässig och särpräglad atmosfär. 6 Mejeribyggnaden med sina gråstensfasader är en välbevarad ekonomilänga. Interiören har bevarade utrymmen för hantering av mjölk och produktion av mejeriprodukter. Den välbevarade Mältan är liksom mejeribyggnaden en viktig vittnesbörd om vilken produktion och aktivitet som fanns på gårdar av detta slag. Mältan är troligen anläggningens äldsta bevarade byggnad, sannolikt från tidigt 1700-tal. Kvarndammen berättar i likhet med Mältan om den äldre gårdens beskaffenhet. Trots att själva kvarnbyggnaden idag är riven vittnar dammen om dess existens. Arbetarlängorna som flankerar infartsvägen från byn in till huvudbyggnaden är viktiga för upplevelsen av anläggningens uppbyggnad som helhet. Vägen och ekallén som leder upp till gården utgör en särskilt värdefull miljö. Vägen, med mycket gamla ekar utmed stenmurarna, kan troligtvis härledas till den tidigaste gården. Den gamla ekhagen beskrivs redan under 1500-talet. Trots att träden har föryngrats genom tiderna, återfinns idag en ålderdomligt disponerad hagmark med mycket gamla träd. Det är tämligen ovanligt med den typen av gamla ekhagar idag. Det får därför ses som ett särskilt värde att denna är bevarad. |
