Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Gotland kn, BUNGE BUNGENÄS 1:5 M.FL. FÅRÖSUNDS FÄSTNING

 Anläggning - Värdering

FÅRÖSUNDS FÄSTNING
12/8/20
Motivering
Kulturhistorisk värdebeskrivning
Fårösunds fästning var ett resultat av 1800-talets europeiska storpolitik och är kulturhistoriskt värdefull som en påminnelse om Sveriges plats i dessa skeenden. Fästningens tillkomsthistoria – anlagd efter påtryckningar från främmande makt – speglar också den svenska neutralitetspolitikens förutsättningar och svårigheter.

Fästningen ingår som en del av Sveriges historiska kustförsvar där Karlskrona, Gotland och Stockholm varit betydelsefulla punkter. Tillsammans med de bevarade anläggningarna på Enholmen och i Tingstäde ger Fårösunds fästning en viktig bild av Gotland som en strategisk plats i Östersjön, dels för främmande makt, dels för svenskt vidkommande. Dessa tre anläggningar kan tillsammans också läsas som en visuellt kronologisk framställning av försvarsteknikens förändring under andra hälften av 1800-talet och början av 1900-talet. Tingstäde och Fårösund kompletterar dessutom varandra genom att de är uppförda av och för olika vapenslag: Tingstäde för markförsvaret och Fårösund för kustförsvaret.

Fårösunds fästning ger i sig en tydlig och intressant bild av förändringar i det sena 1800-talets byggnads- och försvarsteknik där Södra batteriet med sina kalkstensmurar och fasta uppställningsplatser representerar en äldre period medan Norra batteriet och Mellersta batteriet med sina stormhinder av taggtråd och vallar av både kalksten och betong ger uttryck för industrialismens material och teknik.

Södra batteriet representerar, trots vissa senare tillägg och förändringar, en äldre byggnadshistoria. Batteriet har kvar sin ursprungliga struktur med vallarnas huggna kalkstensmurar med ryggskurna fogar och grästäckning, murade valv av kalksten och uppställningsplatser för artilleripjäser. Anläggningens utbredning är också den ursprungliga och har kvar sin öppna form och har inte slutits med en kringgärdande vall i samband med att de båda andra batterierna förändrades vid sekelskiftet 1900.

Norra och mellersta batterierna representerar huvudsakligen de moderniseringar som gjordes vid sekelskiftet 1900. Bärande för uttrycket från den tiden är vallarnas sträckning och form samt uppbyggnad av kalkstensflis med grästäckning mot utsidan och kalkstensmurar med kraftiga, rundade fogar samt betongväggar och -valv inåt. Här ingår även vallarnas olika funktionsrum, kvarvarande järnportar i Norra batteriet, uppställningsplatser för artilleripjäser och strålkastare samt stormhinder med passager på skjutbara vagnar som representerar ett tidigt exempel på användningen av dessa försvarsmetoder i Sverige.

Batterierna utsattes aldrig för angrepp och är därför oskadade och åskådliggör på ett tydligt sätt hur kustförsvaret var organiserat vid denna tid. Batterierna visar, förutom dåtidens försvarsteknik, även prov på den gotländska hantverksskickligheten.