Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Storuman kn, LÖVLUND 2:1 VOIJTJAJAURE KAPELL

 Anläggning - Värdering

Voijtjajaure kapell, VOIJTJAJAURE KAPELL
8/17/10
Motivering
Voijtjajaure kapell är en god representant för de enklare kyrkobyggnader som uppfördes på olika håll i glesbygden under 1930-talet. Den har en sakral men enkel karaktär både utvändigt och invändigt, och följer det traditionella klassicistiska mönstret i planform och uppbyggnad. Interiören är spartansk och har närmast karaktären av bönhus. Några av de tidstypiska inslagen är tredingstaket, den enkla och genombrutna bänkinred-ningen, korfönstrets strukturglas samt inte minst järnkaminen, som fortfarande pryder sin plats framme vid koret. Även den dubbelfasspontade panelen utgör ett viktigt karaktärsdrag för kapellet. Hela altararrangemanget och predikstolen är ritade av kapellets upphovsman och överensstämmer med originalritningarna. 1970-talets målning med dess färgsättning och moderna färgtyper har däremot påverkat det kulturhistoriska värdet negativt, bl.a. genom att kapellets ytskikt saknar patina.

Den anspråkslösa bönhuskaraktär som kännetecknar kapellet återfinns även – om än i något annan tappning – i en del andra samtida kyrkor i länet, exempelvis Latikbergs kyrka (1934) och Viktoriakyrkan i Guvertsfjäll vid Överstjuktan (1938). De fåtaliga kyrkstugorna intill kyrkomiljön är genom sitt orörda skick också av kulturhistoriskt intresse, trots att de är hitflyttade från Tärnaby.

Att särskilt tänka på vid användning och förvaltning av kyrkomiljön och byggnaderna

Kapellet i Voijtjajaure är både utvändigt och invändigt ett välbevarat exempel på 1930-talets enkla kapellbyggande i trä.

Järnkaminen utgör en för interiören viktig detalj, då den ger en stark tidsprägel åt rummet och eftersom järnkaminer ofta har avlägsnats i många andra kyrkor när man bytt värmesystem.

Kyrkogården har sedan den anlades 1929 inhägnats av en gärdesgård vilket är sällsynt. Terrasseringarna, grusgravarna, grusgångarna och inte minst skogskyrkog