Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Kävlinge kn, HÖG 31:1 HÖGS KYRKA

 Anläggning - Värdering

Högs kyrka, HÖGS KYRKA
6/19/17
Motivering
Kulturhistorisk karaktärisering för Högs kyrkoanläggning
Högs kyrka ligger vackert omgiven av ett jordbrukslandskap, strax norr om ängarna
vid Lödde å. Kyrkan är placerad på den höjdplatå som gett byn sitt namn, och får därigenom
ett betydande symbolvärde för byn. Närområdet kring kyrkan har bevarat en
ålderdomlig karaktär med en f.d. prästgård med tillhörande arbetarbostäder och skolbyggnader,
även om de idag har fått nya funktioner. Förutom jordbruket präglas bymiljön
av det storskaliga tegelbruket, vars byggnader idag gjorts om till en företagsby.

Kyrkogårdens äldsta del har kvar sin ursprungliga utsträckning, med en terrassmur av
gråsten och en avenbokshäck som följer landskapets topografi. Delen präglas ännu av
de stilideal som blev gällande från mitten av 1800-talet, med raka, grusade gångar och
gravplatser omgärdade av buxbom, även om antalet gravar begränsats under senare år
och flera centrala ytor har grässåtts. Trots detta finns en variation inom gravmaterialet
både vad gäller material och stenarnas utformning, med bl.a. ett antal vårdar i senempire.
Av speciellt kulturhistoriskt intresse är det romanska gravmonumentet med
rundade gavelstenar, vilket i sig är ovanligt. Gravmonumentet är noggrant beskrivet
av Helge Kjellin 1922, och då jämfört med liknande gravvårdar i Bosarp och Stenhag,
möjligen utförda av samma mästare vid 1100-talets slut. Utvidgningen från 1923 är
konsekvent utformad med grusade gångar och alla gravplatser omgärdade av buxbom.
Viktiga för helhetsmiljön är växtligheten med dess omväxlande trädbestånd, liksom
smidesgrinden mot nordväst, placerad i gränsen mellan gamla- och nya kyrkogården.

Hög kyrkas historia härstammar från 1100-talet, med romanskt murverk bevarat i
långhus, kor, absid och tornet, som byggts om under 1700- och 1800-talen. I den norra
tillbyggnaden ingår delar av ett vapenhus från 1200-talet. Vid korets norra sida har det
även funnits en sakristia, som också getts en medeltida datering. Både vapenhus och
sakristior var mycket ovanligt inom det skånskromanska kyrkobyggandet; vi har bara
vetskap om runt 10 stycken vapenhus från denna tid. I resterna av vapenhuset har man
hittat spår av manshöga nischer i den norra gaveln. Den medeltida prägeln bevaras
interiört främst genom de spetsbågiga kolonnettvalven av helstenstyp. De är exempel
på den äldsta typen av ribbvalv, som utgår från 1200-talsvalven i Lunds Domkyrka.
Liknande valv finns även i närbelägna Kävlinge kyrka. Korvalvet täcks av omväxlande
romanskt ornamental konst och gotiskt figurmåleri, som är av stor betydelse för upplevelsen
av kyrkorummet, även om de är blekta och fragmentiserade. Ett värde finns
också i den mycket höga triumfbågen med sandstensimposter.

Kyrkans exteriör präglas till stor del av de genomgripande förändringar som gjordes
1891 under Henrik Sjöströms ledning. Högs kyrka är en av runt 70 skånska kyrkor,
som byggts till med en nykyrka efter 1830. Sjöström valde att integrera delar av det
dåvarande norra vapenhuset till nykyrkan; en arkitektoniskt elegant lösning som
märks i dess välproportionerade dubbelgavelmotiv. Korsarmens och trapptornets
medeltida trappgavlar imiterar tornets utseende. Anspelar på denna tid gör även blytaket
på absiden. Det i Hög är relativt gammalt, och traditionellt utfört med gjutna
plåtar, vilket gör det värdefullt. Även långhusets- och korets skiffertäckning är av
intresse. Skiffer är typiskt för senare delen av1800-talet, då materialet fick sin storhetstid
i samband med framväxten av industrisamhället och järnvägsnätets utbyggnad.

Sjöströms ombyggnad präglar även kyrkans interiör. Från hans sekelskiftesinredning
finns både de ekådrade bänkarna, läktaren, orgelfasaden, altarskranket, vindfånget och
de välbearbetade dörrarna kvar. Alla föremål är viktiga delar i en nyrenässanspräglad
helhet, som är utförd med konstnärligt handlag. Kyrkorummet illustrerar väl 1890-
talets religiösa uppfattning och estetiska ideal. Det finns flera bevarade inredningar
från slutet av 1800-talet, även sådana från Sjöströms hand, bl.a. i Vadensjö kyrka.
Interiören i Hög framstår emellertid som sällsynt sammanhållen och komplett, något
som får anses vara ovanligt. Gjutjärnsfönstren och golvens viktoriaplattor är även de
typiska för 1800-talets slut. Tyvärr skyms golven till stor del under moderna mattor.
Fönstren har försetts med ogenomsiktliga glas, vilket ger känslan av ett kompakt
kyrkorum, där vardagen ter sig långt borta. Sedan 1890-talets ombyggnad har inga
större ändringar genomförts, varken ut- eller invändigt, vilket stärker känslan av
autenticitet och byggnadens arkitekturhistoriska värde.

Additionsaltaret och predikstolen finns kvar från sena 1500-talet, även om de båda
förändrats kraftigt i samband med Sjöströms renovering. Hans förhållningssätt till
restaureringen var enligt tidens anda ganska osentimentalt; inventarierna byggdes om,
avlutades och ommålades, så att de kunde inpassas i den arkitektoniska idealbilden.
Krebs altartavlor från 1891 är exempel från en talrik produktion i den mer kände Carl
Blochs anda. Medeltiden finns representerad i dopfunten och tornkolonnetten som
står vid dopfunten. Dopfunten, troligen huggen av Mästaren från Soest, har en ovanlig
utformning med stora änglafigurer på cuppans hörn. Ansiktena har vissa likheter med
de figurer, som finns på Saxtorps funt, och som ofta förs till samma mästare.