Stäng fönster Jönköping kn, LILJEHOLMEN 2:3 ÖSTRA KAPELLET
Anläggning - Värdering
| ÖSTRA KAPELLET | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Område A Området har mycket stora kulturhistoriska värden, främst genom de många påkostade gravvårdarna av monumentalformat eller av annan hög konstnärlig kvalitet. Till det höga kulturhistoriska värdet hör även de många grusbäddarna samt omgärdningarna i form av stenramar, järnstaket eller häckar. Till den förtätade atmosfären bidrar även den varierade växtligheten med alléträd, sorgeträd och buskar. Nordost om kapellet står en troligen månghundraårig ek. Med tanke på hur sällsynt det idag är med grusgravar bör samtliga grusbäddar i området bevaras. Detta gäller även de kvarvarande grusgångarna. Förnyelse med nya gravvårdar bör i första hand ske på annan plats på kyrkogården, där så ej kan ske skall nya gravvårdar anpassas till de befi ntliga vad gäller konstnärlig och monumental ambition. Område B Det kulturhistoriska värdet i kvarter 17 och 18 ligger främst i enskilda välbevarade vårdar. Kvarteren har förlorat sin ursprungliga struktur och gångar och grusbäddar har såtts igen med gräs. Det kulturhistoriska värdet kan därför endast sägas ligga i enskilda vårdar med personhistoriskt och lokalhistoriskt intresse eller vårdar med konstnärliga värden. I kvarter 19 som är ett renodlat pedagogiskt kvarter med museivårdar ur bruk ligger också det kulturhistoriska värdet i de enskilda vårdarna men också i framställningens trovärdighet. Till detta hör häckarrangemangen, men också att vårdarna representerar den mångfald som förekom vad gäller olika material, former, hantverkstraditioner, olika sociala klasser och kanske framförallt närvaron av grusytor. Område C Område C har ett tydligt och starkt formspråk, uttryckt genom regelbundna rektangulära kvarter, strikta gravlinjer och inramande alléer. Den halvcirkelformade planen i norr med svängda gravrader som tillkom vid en utvidgning 1928 förstärker helheten och sambandet mellan de äldre och de yngre delarna. De äldre kvarteren från 1902 domineras trots sin ålder av yngre gravvårdar från 1900-talets mitt och andra hälft, därför är just här de äldre vårdarna extra värdefulla. Vårdar från 1900-talets två första decennier, grusgravar, stora monumentalvårdar och andra äldre vårdar har ett stort värde för att tydliggöra kvarterens höga ålder, vilken annars är lätt att förbise. Spridningen är stor bland vårdar i de äldre kvarteren medan de yngre är väldigt enhetliga med jämnstora moderna vårdar av liknande proportioner. I kvarter 35 fi nns ett stort minnesmärke rest över soldater som dog i spanska sjukan under 1910- och 1920-talet. Detta har ett stort värde som ett av länets få soldatminnesmärken. Område D Det kulturhistoriska värdet ligger i områdets gestaltning med tydliga och väl avgränsade former. Gravvårdarna inne i respektive kvarter är i de fl esta fall enhetliga till storlek och proportioner, och de underordnar sig de tydliga formerna. Urngravlunden har ett kulturhistoriskt värde som en tidstypisk företeelse från vår egen tid. Område E Område E är ett typiskt modernt gravområde med vissa parkliknande kvaliteter. Gravvårdarna är mycket typiska och vanliga på fl era håll, det som utmärker kvarteret är vissa gestaltningsmässiga kvaliteter, vilka främst kommer till uttryck genom rumsbildande häckar, hamlade trädrader, upphöjda rabatter mm. Tillsammans med övriga områden på nya delen av kyrkogården visar det på den rika variation som fi nns på kyrkogårdar från 1900-talets andra hälft. Område F Området har ett kulturhistoriskt värde genom att vara Jönköpings första muslimska begravningsplats. Som sådant speglar det det nya mångkulturella samhället. Till detta uttryck hör även orienteringen av gravar och gravrader mot Mecka. Enskilda gravvårdar är tidstypiska och speglar den brokighet som ryms inom kulturen. Område G Området är ett tidstypiskt område med ett kvarter med moderna gravvårdar och två kvarter med askgravlundar. Gravvårdarnas och askgravlundarnas främsta kulturhistoriska värde ligger i dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut. Minneslund Minneslunden har en diskret framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst förknippat med dess roll som en tidstypisk företeelse från 1900-talets slut. kyrkogården i dess helhet Östra kyrkogården i Jönköping anlades troligen några år efter stadsbranden 1612, som begravningsplats till den nybildade Kristine församling. Kyrkogården har utvidgats ett fl ertal gånger, de mest betydande utvidgningar gjordes under 1800-talet då gamla kyrkogården byggdes till i etapper samt 1902 då nya kyrkogården anlades. Kyrkogården består idag av fl era enskilda delar. Varje del har en individuell och tydlig karaktär samt en inre enhetlighet, vilket får kyrkogården att upplevas varierad och omväxlande. Till detta bidrar även topografi n - kyrkogården är uppdelad på två höjder med en liten dalsänka emellan. I den äldsta delen (område A) präglas kvarteren av påkostade gravvårdar, inhägnader, grusbäddar, sorgträd, inre gångar med grusbeläggning, buxbomshäckar etc. Det är uttryck kopplade till dessa delar som är områdets främsta kulturhistoriska värde. I område B fi nns en kulturhistorisk samling av gravvårdar som visar exempel på olika modeller, från olika sociala klasser, material etc. Det kulturhistoriska värdet ligger huvudsakligen i enskilda vårdar, inte i sammanhanget. Område C anlades 1902 och de ursprungliga kvarteren i detta område präglas av regelbundna gravrader, rygghäckar och raka gångar. Från anläggningstiden fi nns en del äldre vårdar kvar med grusbäddar, stenramar etc som är kulturhistoriskt värdefulla och underlättar den historiska läsbarheten. I samma område fi nns även yngre kvarter från 1900-talets mitt som ansluter till de äldre. Dessa yngre kvarter är betydligt enhetligare vad gäller gravvårdarna. I sydöstra delen fi nns även ett soldatmonument över soldater som dog på grund av spanska sjukan i början av 1900-talet. Område D består av urngravar i moderna kvarter från 1980- talet och senare, arrangerade i tydliga cirklar av avenbokshäckar. De kulturhistoriska värdena ligger i områdets gestaltningsmässiga kvaliteter; enhetliga vårdar som underordnar sig en stark och tydlig form. Område E, F och G skiljer sig något åt från övriga genom att vara mer varierade, småskaliga och inte lika enhetliga. Dessa visar på en större variation under 1900-talet senaste decennier och 2000-talets första år vad gäller gravvårdars utseende och gravformer (askgravlundar, kistgravlundar, muslimska kvarter etc.). Här fi nns vissa gestaltningsmässiga kvaliteter men det främsta kulturhistoriska värdet ligger i tidstypiska uttryck för en ökad individualism och variation. Dessa fi nns även företrädda på många andra kyrkogårdar. Minneslunden är också ett uttryck för en varierad och mångfasetterad gravkultur, i detta fall genom önskemål om en anonym gravplats. Östra kyrkogården har många mycket värdefulla gravvårdar. Det är inte bara de stora och påkostade gravvårdarna som är värdefulla utan samtliga vårdar har ett värde ur olika aspekter. Vid förnyelser är det viktigt att man tar hänsyn till kvarterets karaktär och befi ntliga gravvårdar. Enkla gravstenar kan vara kulturhistoriskt värdefulla just genom att vara så anspråkslösa och anonyma - det har både varit ett ideal och kan också markera skillnader mellan olika sociala klasser. Värdet i kvarteren ligger inte enbart i de enskilda gravvårdarna utan även i kvarterens struktur med gångar, linjer, vegetation etc. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får nya ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att särskilt tänka på vid förvaltning av begravningsplatsen Östra kyrkogården är en stor kyrkogård med många olika delar. Varje område har en tydlig, egen karaktär. Detta medverkar till en rik variation och ger en bra och representativ bild av skiftande begravningsseder under lång tid. Den äldre delen av kyrkogården har många påkostade gravvårdar som har ett mycket högt kulturhistoriskt värde. Till dessa hör även gravar med grusbäddar och inramningar. De yngre kvarteren är främst representativa och kulturhistoriskt värdefulla genom sin regelbundna och formstarka struktur. |
