|
Trakten där Hälsingtuna kyrkomiljö är belägen har sedan förhistorisk tid utgjort en viktig bygd, vilket bland annat de två bevarade runstenarna vid kyrkoanläggningen berättar om. Den vitputsade medeltida stenkyrkan med sitt höga och smala torn, synligt vida i bygden, har förutom sin kyrkliga roll också sannolikt haft en funktion ur försvarsändamål, vilket gör att tornbyggnaden även är av stort byggnadsteknikhistoriskt intresse. Det ljusa kyrkorummet präglas i hög grad av de medeltida dekorativa valven samt de många bevarade medeltida skulpturerna som sitter uppsatta på kyrkorummets väggar. I koret märks dock även 1600-talets tillskott i form av den stora altaruppsatsen samt predikstolen. Från senare århundraden utmärker sig främst den omfattande fasta bänkinredningen samt läktaren med sin i nygotisk stil präglade orgelfasad. Kyrkogårdens äldre del, som omger kyrkan på alla sidor, har en öppen karaktär och traditionell uppbyggnad med stora familjegravar längs ytterkanterna och mindre, enklare gravvårdar i mitten, allt omgärdat med gjutjärnsstaket och trädkrans. Den nyare delen har modernare karaktär med gravvårdar längs gångarna och en rund minneslund. Till kyrkomiljön hör även det vitputsade gravkapellet samt inte minst den åttkantiga spånklädda 1700-talsklockstapeln, placerad på den öppna ytan väster om kyrkan.
|
