Stäng fönster Mark kn, SURTEBY 12:1 SURTEBY KYRKA
Anläggning - Värdering
| SURTEBY KYRKA | |
| 5/19/05 |
| Motivering |
|---|
|
SURTEBY KYRKA är högt belägen i ett öppet jordbrukslandskap, ca 13 km sydväst om Kinna. Kyrkan och kyrkogården bildar tillsammans med sockenmagasinet, som eventuellt kan härstamma från 1700-talet, prästgården och det närliggande arrendatorsbostället med tillhörande byggnader en samlad kyrkomiljö med ett framträdande läge i det öppna landskapet. Prästgården har från medeltid till mitten på 1800-talet varit belägen sydöst om kyrkan på ett område som idag omfattas av gravplatsen. Surteby kyrka har en långsträckt begravningsplats som utvidgats i flera etapper, bestående av flera sammanhängande kyrkogårdsrum med olika karaktär och stora höjdskillnader. Närmast kring kyrkan ligger den äldsta, muromgärdade kyrkogårdsdelen med medeltida anor och rektangulär form. Vid trappan utanför kyrkans västra port är utsikten anslående över den långsträckta, lägre kyrkogårdsdelen i väster nedanför muren. Norr om kyrkan öppnar sig en nyare kyrkogårdsdel med karaktär av en engelsk park som anlades kring 1990. Den äldsta kyrkogårdsdelens västra parti är terasserat med en kraftig stödmur i natursten mot de yngre delar som är belägna ett gott stycke lägre. I den äldsta kyrkogårdsdelens nordöstra hörn ligger det vita, spritputsade bårhuset från 1897. Till anläggningen hör också en ekonomibyggnad från 1900-talets mitt och ytterligare en från 1990. Karaktärsskapande på den långsträckta delen i väster är förutom kallmurarna och trädkransarna den långa allé av hamlade lindar som löper som en mittaxel längs hela anläggningen väster om kyrkan. Den monumentala fritrappan i natursten utanför kyrkans västport är ytterligare ett viktigt element i miljön. Surteby medeltida kyrka tros vara från 1200-talet och präglas av den stora om- och tillbyggnad som skedde på 1780-talet. Som många andra medeltida kyrkor i Västsverige förlängdes och breddades den då samt försågs med ett nytt tresidigt kor. Delar av kyrkans södra och västra vägg innehåller bevarat murverk från medeltiden. 1826 tillkom tornet och 1897-98 vidbyggdes sakristian i väst. Med sitt långsträckta långhus, sina tunga takfall och det bastanta tornet har kyrkan en tidig nyklassicistisk karaktär. År 1897-98 genomfördes en omfattande renovering då portarna ersattes med nya dörrar med stora nationalromantiska gångjärnsbeslag och fönstren med träspröjs och stubbade hörn ersattes med järnspröjsade fönster. Kyrkan präglas huvudsakligen av två olika stilideal invändigt. Genom planformen, predikstolen samt spegeltakets och läktarbröstningens målerier representeras barocken tydligt i kyrkorummet, medan bänkinredningen, de blyspröjsade fönstrena, dörrarna och den fasta inredningen i koret är resultatet av den omfattande historiserande renovering som genomfördes i slutet på 1800-talet. Två medeltida dopfuntar finns i kyrkan. Den ena härstammar troligen från Kattunga kyrka, vilket har sin grund i att grannsocknarna Kattunga och Surteby slogs ihop 1926. Kattunga kyrka är ruin sedan 1800-talet. Predikstolen i Surteby kyrka härstammar från 1630-talet. År 1794 bemålades kyrkans spegeltak av I. M. Hultgren och en altartavla tillverkades. Under 1897-98 års kraftigt omdanande renovering togs den nyss nämnda altartavlan ned och ersattes med ett nyupptaget rundbågigt fönster. Målerier på tak och läktarbröst modifierades och bänkinredningen, altarringen, fönstren med mera byttes ut. I samband med detta uppsattes också den ovanliga, glasade innerväggen mellan kyrkorummet och vapenhuset i väster, vilket särpräglar kyrkan. År 1959 fick kyrkans inredning sin nuvarande färgsättning och i östra korfönstret insattes en ny innerbåge med tonat, blyspröjsat antikglas. I vapenhuset har få förändringar skett och båda trapporna är bevarade. ATT SÄRSKILT TÄNKA PÅ i förvaltning och användning av kyrkan och kyrkomiljö: - Kyrkan bildar tillsammans med kyrkogården, sockenmagasinet, prästgården och andra närliggande byggnader en väl samlad kyrkomiljö med kontinuitet sedan 1200-talet. - Kyrkans läge i landskapet är framträdande. - Kyrkoanläggningens hamlade lindallé och trädkransar, kallmurar, grusade gångar och smidesgrindar. - Exteriörens nyklassicistiska skepnad. - Kyrkans delvis bevarade medeltida murverk samt de medeltida dopfuntarna utgör omistliga historiska dokument. - Interiörens prägel av 1700-talets stilideal och av 1890-talets genomgripande renovering. - Bevarad karaktär och inredning från 1600- och 1700-talet, inklusive altartavlan i tornet. - Bänkinredningen, läktarpelarna och den ovanliga glasade väggen i väster från slutet av 1800-talet. - Vapenhuset med sina två bevarade trappor. |
