Stäng fönster Vellinge kn, STORA HAMMAR 86:1 STORA HAMMARS GAMLA KYRKA
Anläggning - Värdering
| stora hammars gamla kyrka, STORA HAMMARS GAMLA KYRKA | |
| 6/29/20 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering Stora Hammar ligger i ett slättlandskap som brukats sedan förhistorisk tid. Den gamla bystrukturen från skiftet finns i viss grad kvar, även om byn glesats ut, och domineras av byggnaderna längs vägkorset en bit norr om kyrkplatsen. Runt korset ligger flera äldre hus, bl.a. ett f.d. dragontorp. Kyrkan har ett solitärt, väl synligt läge i landskapet med öppna vyer i alla väderstreck och en kraftfull mur som gräns mot omgivningen. Kyrkogården har, efter att ha reglerats under 1800-talets andra hälft med kvarter, gångar och planteringar, numer återfått något av utseendet som präglade de medeltida kyrkotomterna. Kyrkogårdens entréer och nuvarande ganska stora utbredning etablerades runt förra sekelskiftet. Gravminnena står i gräs utan inramning, med få undantag i traditionell väst-östlig riktning, och vissa partier sköts som äng med högt gräs och blommor. Även den omgärdande muren, det f.d. spruthuset och träden ger associationer till äldre kyrkogårdar. De är viktiga miljöskapare som bryter mot den i övrigt plana topografin och de uttunnade gravplatserna, som sällan har någon egen växtlighet. Gravvårdarna spänner från 1775 och - med enstaka undantag - fram tills början av förra seklet. Kyrkogårdens ålderdomlighet förstärks genom en hög andel järn, kalkstens- och marmorvårdar, som alla var vanliga innan graniten helt kom att dominera. En mycket hög grad av vårdarna bör anses kulturhistoriskt värdefulla tack vare sin hantverksmässighet, rika detaljering, annorlunda formspråk eller persontillhörighet. Många av de gravsatta har haft stor betydelse för socknens och kyrkans utveckling, däribland Pehr Magnus Lovén och John av Klercker. Stora Hammars gamla kyrka är en av få kvarvarande medeltida kyrkor i trakten. Med undantag för tornets välska 1600-talsgavlar bevarar den sin medeltida utsträckning, så som den var innan vapenhusen uppfördes. Byggnadens äldsta tidslager, det romanska, framträder i kvalificerade stenarbeten såsom långhusets rundbågsfris, lejonbilderna och vederlagen från triumfbågen samt dopfunten. Lejonmotivet finns i flera kyrkor i sydvästra Skåne, framför allt i dem som förknippas med Mårten Stenmästare och Oxiemästaren, möjligen Stora Hammar gamla kyrkas upphovsman. Senromaniken syns i det primära, värdefulla tornvalvet med runda ribbor, följdskift och kolonnetter med människohuvuden. Kryssribbvalv blev vanliga under 1200-talet och lär ha förekommit mycket sparsamt i de tidiga romanska tornen. Bland träarbetena märks en del av en romansk fönsterbåge, som sitter kvar i öppningen ovan valven, och den säregna plankan som murats in som överliggare i tornöppningen till vinden. Plankan lär vara från en 1000-tals stavkyrka, och ingick kanske i en dörromfattning där. På plankan finns tjärspår, som lär vara samtida med träet och därmed är ett av de äldsta beläggen i Lunds stift på tjärning. Bevarade trädelar från romansk tid är sällsynta i Norden, och ännu mer ovanliga är ornamenterade arbeten. Gotiken märks i den östra, raka korgaveln från 1400-talet med tidstypiska trapptinningar och blinderingar. På tinningarna ligger munk- och nunnetegel, som har stort kulturhistoriskt värde. De under medeltiden östförlängda kyrkorna finns mest i västra och sydvästra Skåne, och tros anknyta till Själland där sådana utvidgningar var desto vanligare. Invändigt syns unggotiken bl.a. i skeppets taklag med återanvänt virke från ca 1300, de figurativa kalkmålningarna på vinden och skeppets äldsta valv i långhusets västra del. Dess målningssvit från runt 1400 är en av få i stiftet som finns kvar från denna tid, då kalkmåleriet var begränsat till följd av en ekonomisk tillbakagång. Östförlängningens valv särskiljer sig genom att sakna kalkmåleri, ha högre vederlag och mindre tryckt form. Porten i tornet är en av runt 30 bevarade järnsmidda, medeltida dörrar i stiftet. Likt dörren i Stora Hammar är de flesta av dessa senmedeltida och utformade med helt järnklädda blad. Interiört vittnar resterna från triumfbågen, liksom huvudaltaret, sakramentsnischerna och vigvattenstenarna som finns kvar, om medeltidens liturgiska krav. Då tornets övre plan varit kopplat till långhuset med en invändig trappa, kan det möjligen ha nyttjats som emporvåning under kyrkans tidiga historia. Den fasta inredningen kommer uteslutande från 1600-1700-talen, vilket gör att interiören framstår som mycket enhetlig och autentisk. 1600-talets snickerier utgörs av läktarskrank, dopfuntsbaldakin och en komplett, mycket välbevarad bänkinredning i bondsk men välarbetad stil. Till denna hör, frånsett bänklängderna med bevarade gårdsnummer, bl.a. en klockarbänk och en rikt utsirad herrskapsbänk med förhöjda gavlar. 1700-talsinslagen består av Johan Ullbergs altaruppsats och predikstol, utförda i hans sedvanliga bondbarock. Arbetena är signerade vilket är ovanligt bland Ullbergs verk; kanske var han särskilt nöjd med sin insats i Stora Hammar. Typiskt för hans altaruppsatser är de grovhuggna figurerna, spiralvridna kolonnerna och kraftfulla krönen. Såväl predikstolen som altaruppsatsen förekommer i många skånska kyrkor i snarlika varianter från hans rika produktion. |
