Stäng fönster Vellinge kn, RÄNG 94:1 RÄNGS KYRKA
Anläggning - Värdering
| rängs kyrka, RÄNGS KYRKA | |
| 6/29/20 |
| Motivering |
|---|
|
Räng ligger pastoralt i det öppna slättlandskapet söder om Vellinge. Den täta bystrukturen, som i hög grad är opåverkad av skiftesreformerna, och det oregelbundna bebyggelsemönstret ger byn ett ålderdomligt uttryck. Byn präglas framför allt av den rika miljön kring kyrkan, som verkligen fått behålla karaktären av sockencentrum, trots att både skola och prästgård övergått i privat ägo. De båda husen är välbevarade, enkla och fint proportionerade exempel på byggnadsstilen kring 1800-talets mitt. Rängs kyrkogård har kontinuitet sedan medeltiden och har därefter utvidgats vid åtminstone tre tillfällen. Den äldsta delen är tydligt avläsbar tack vare grusgångarnas strukturer och kyrkogårdsmuren, som delvis är av betydande ålder. Karaktären är typisk för idealet som gällde vid förra sekelskiftet, med ett rikt gravmaterial som i hög grad härrör från denna tid, och en enhetlig gravplatsutformning med grusade ytor kantade av buxbom. Några prominenta gravplatser avgränsas av stenramar eller gjutjärnsstaket, som är viktiga för upplevelsen av kyrkogården och de enskilda gravarnas värde. På kyrkogården finns ett järnkors från 1848 och flera kalkstensvårdar från 1800- talets början, den äldsta en liggande häll från 1821, gravminnen som alla har stort kulturhistoriskt värde. Personer med anknytning till sockencentrat – präster, kantorer och lärare - vilar samlade i kvarteret norr om kyrkan, vilket vittnar om den historiskt viktiga kopplingen mellan skola och kyrka och den täta sammanhållningen i byn. Två gravminnen tillhör släkten Lovén, som i flera generationer innehade prästämbetet i byn. Fint placerat mellan S:t Annasalen och prästgården står ett monument över bysonen Nils Lovén, som blivit mycket berömd genom sitt författarskap. De yngre gravkvarteren har huvudsakligen samma utformning som de äldre, men även mer typiska inslag för det tidiga 1900-talet såsom rätlinjiga alléer. Minneslunden har en fridfull karaktär och en reducerad arkitektur som är betydelsefull att värna. Rängs kyrka var ursprungligen en romansk kyrka, där det raffinerade valvsystemet med två skepp i långhuset och ett tidigt tunnvalv i koret gav kyrkorummet en speciellt utseende. Kyrkans vidare utveckling under medeltiden följde sannolikt i stora drag det allmänna utbyggnadsschemat, där kyrkan byggdes om i samband med en gotisering och torn och vapenhus tillkopplades. Mellan 1861-1878 omgestaltade Helgo Zettervall 13 skånska landskyrkor. Gemensamt för projekten var krav på utvidgning med fler platser liksom önskemål om bättre ljus, sikt, komfort och teknik. Anders Bodin, som i sin avhandling bl.a. går igenom dessa projekt, menar att de successivt blev allt noggrannare och ambitiösare, samtidigt som funktionen prioriterades allt högre på bekostnad av den äldre arkitekturen. Kyrkan i Räng omformades helt efter Zettervalls förslag från 1875. Omdaningen medförde, att den gamla kyrkans tidsskikt och värden i stort sett förlorades och att interiören istället omvandlades till en nygotisk helhet. Romanikens dunkla ljus, tryckta proportioner och variation ersattes av en stringent interiör utan skavanker, präglad av nygotikens höjdsträvan. Långhuset gjordes om till ett tydligt riktat och överblickbart rum; en modern salskyrka där predikan sattes i centrum. Mot kyrkans rika inre ställdes ett i hög grad konventionellt yttre. Det är svårt att avläsa de olika byggskedena i exteriören, som får en utpräglat gotisk karaktär av de spetsbågiga fönstren och de medeltida trappstegsgavlarna. De stora, järnspröjsade fönstren med smårutor av antikglas är kvar i original sedan Zettervalls dagar och är alltjämt skonade från moderna innerbågar. Zettervall förordade enhetliga interiörer, där huvudinventarierna hade ett klart släktskap med varandra. Altaret skulle vara i fokus, altarprydnaden skulle vara låg så att ljus kunde strömma in från korfönstren, och kyrkorummets väst-östliga axel understrykas. I Rängs kyrka finns alla dessa drag, som Zettervall senare skulle sammanställa i Överintendentsämbetets ”Allmänna anvisningar” (1887). Den blev som en bibel för den nygotiska kyrkobyggnadskonsten. På några punkter avviker Räng från anvisningarna; bänkarna är slutna istället för öppna, och sakristian är på vanligt skånskt vis placerad bakom altaret. Zettervall ville betona koret som det allra heligaste, och då ansågs sidoställda sakristior oftast bäst. I Räng återkommer spetsbågen systematiskt i de fasta inventarierna – altarring, altaruppsats, predikstol, bänkar och orgelfasad - och blir till ett sammanhållande tema för interiören. Orgeln är från 1968, men en tredjedel av pipmaterialet är från 1880-talets förnämliga Rasmus Nilsson- orgel. Sedan renoveringen 2003 har den återfått sin romantiska ursprungsklang. De fasta inventarierna står på ett golv av gråa och svarta cementplattor, vars fina mönsterläggning ger golvet en textil karaktär. Tyvärr har plattorna i bänkkvarteren ersatts av kalksten på 1960-talet. Zettervall förordade normalt sett murade valv, men även trätak var lämpliga så länge de hade en hög bearbetningsgrad och äkta materialitet. I Räng lät Zettervall, som han själv sade, ersätta ”ett monumentalt byggnadssätt med valv med ett icke-monumentalt med ett billigare trätak som dock kompenserats med ett rikt måleri”. Bakom måleriet stod Svante Thulin, sin tids allra främsta dekormålare. Samtliga vägg- och valvytor är täckta i en väl vald, dov kolorit, som spänner från gulockra till mörkt indigoblått. I måleriet märks bl.a. kvadrarna, som var mycket populära kring sekelskiftet, det medvetna och varierade användandet av röda och gröna friser och bårder och de för Thulin vanliga medaljongerna, som här försetts med bilder av Jesus och evangelisterna. Sammantaget ligger kyrkans kulturvärden i en interiör av mycket hög kvalitet, typisk för tidens osentimentala hållning inför den äldre arkitekturen, men ovanligt skickligt och konsekvent genomförd. Kyrkorummet förefaller i mycket gott skick både vad gäller inredning och målningar. Många av Thulins verk har drabbats av övermålning, och merparten av Zettervalls interiörer har gjorts om med åren, men interiören i Räng kvarstår som i princip helt orörd. |
