Stäng fönster Sjöbo kn, BRANDSTAD 33:1 BRANDSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| brandstads kyrka, BRANDSTADS KYRKA | |
| 6/7/19 |
| Motivering |
|---|
|
Kyrkbyn Brandstad ligger ca 7 kilometer norr om Sjöbo i ett öppet odlingslandskap med inslag av skogsdungar. 1800-talets skiften, då cirka tre fjärdedelar av gårdarna skiftades ut, präglar än idag byn vars bebyggelse främst utgörs av putsade och panelade byggnader. Närmast kyrkan bevaras prägeln av äldre sockencentra med sockenstuga, skolbyggnad samt före detta prästgård och klockaregård i form av låga korsvirkeslängor med halmtak. Klockaregården härrör från 1750 medan prästgården uppfördes 1680 som traditionell fyrlängad gårdsbildning och byggdes om till nuvarande skick 1799. Sedan 1947 fungerar byggnaden som hembygdsgård. Den romanska stenkyrkan uppfördes troligen i slutet av 1100-talet. Dopfunten som är samtida med kyrkan anses ha huggits av Mårten Stenmästare, som möjligen även var kyrkans byggmästare. En murverksundersökning tyder på att koret och absiden i öster kan ha uppförts något senare än långhuset, samt att en utvidgning skett i väster senare under medeltiden, eventuellt på 1400-talet då kyrkorummet valvslås och ett vapenhus tillkommer i söder. Alternativt kan det för romanska kyrkor oproportionerligt långa långhuset förklaras av att ett västtorn påbörjats men aldrig färdigställts, en teori som finner visst stöd i de något kraftigare murverken i långhusets västra del. Innan det nuvarande tornet uppfördes 1837 hängde kyrkklockorna i en fristående klockstapel söder om kyrkan. Den lanternin som då krönte tornet ersattes av dagens högresta spira 1861. Kyrkan karaktäriseras idag av den typiskt romanska dispositionen med långhus, lägre och smalare kor samt halvrund absid i öster, men även av det klassicistiska tornet vars utformning med fullbred bottenvåning som delvis inkorporerats i det förlängda långhuset ger kyrkan ett särpräglat yttre. De medeltida murverken har liksom takstolskonstruktionen, som har ett stort inslag av medeltida ekvirke, höga arkitektur- och byggnadsteknikhistoriska värden. Interiören präglas av 1800-talets ideal med stora och ljusa kyrkorum. Från denna tid härrör de stora rundbågiga fönstren och det reveterade tunnvalvet som 1924 försågs med figurativa målningar mot en bakgrund av en blå och molnbeslöjad himmel. Takmålningarna framstår som det enskilda objekt som gör störst avtryck i interiören. Koret bevarar sin medeltida prägel, med ribbvalv och sedan 1952 frilagda senromanska kalkmålningar, vilka tolkats framställa en bröllopsprocession. Målningarna, som det även finns numera mycket fragmentariska rester kvar av på vinden ovan valvet, har höga konsthistoriska värden och är tillsammans med ribbvalvet och dopfunten avgörande för förståelsen av kyrkans äldsta tid. Den romanska dopfunten utgör kyrkans äldsta inventarium och har som sådant ett särskilt kontinuitetsvärde för församlingen. Här har socknens invånare invigts i den kristna gemenskapen i över 800 år. Altaruppsatsen och predikstolen är barockarbeten av hög konstnärlig och hantverksmässig kvalitet, medan den enkelt utformade bänkinredningen representerar de nygotiska kyrkobyggnadsideal som var rådande i landet vid slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Kyrkans orgel med orgelfasad i klassicerande stil tillverkades av den framstående orgelbyggaren Eskil Lundén i början av 1900-talet. Orgeln, som i ursprungligt skick skulle haft stort musikaliskt och kulturhistoriskt värde, har förvanskats vid en ombyggnad på 1960-talet. Då originaldelarna finns bevarade är en återställning i originalskick emellertid möjlig. Bland kyrkans övriga inventarier av kulturhistoriskt intresse bör särskilt nämnas en järnbeslagen skamstock, troligen från 1600-talet, och en järnbeslagen offer- eller fattigstock av okänd ålder, föremål som illustrerar äldre tiders sociala förhållanden. Brandstads kyrkogårds äldsta delar är samtida med kyrkan och har därmed höga kontinuitets- och traditionsvärden på platsen. Idag karaktäriseras anläggningen främst av kyrkogårdsidealen från tiden kring sekelskiftet 1900, med omgärdning av bogårdsmur och trädkrans, formklippta städsegröna barrväxter samt högresta gravstenar i diabas och granit på symmetriskt ordnade gravplatser. Kyrkogården har ett ovanligt homogent och frodigt system av lågt klippta buxbomshäckar som omgärdningar kring gravplatserna. Större familjegravar har i flera fall gravvårdar i form av monumentala bautastenar med avgränsning av kedjor i pollare och i ett enstaka fall förekommer järnstaket. De äldre vårdarna blandas med lägre och bredare gravstenar som blev vanliga från 1930-talet och framåt. I nordöst dominerar lägre gravstenar helt. Längst i öster har kyrkogården karaktär av park med fritt placerade buskar och lövträd. Här finns även mer samtida gravskick representerade i form av askgravplats och urngravar. |
