Till Riksantikvarieämbetets startsida

 

Bebyggelseregistret (BeBR)

Bebyggelseregistret (BeBR)

Stäng fönster Simrishamn kn, MELLBY 13:2 SÖDRA MELLBY KYRKA

 Anläggning - Värdering

södra mellby kyrka, SÖDRA MELLBY KYRKA
9/1/21
Motivering
Södra Mellbys kyrkomiljö utgör ett betydelsefullt inslag i den välbevarade bymiljön. Kyrkan ligger ännu i dess södra utkant och gränsar till det öppna landskapet Det dominerande läget är en viktig del av kyrkans värde i det omgivande landskapet inte minst som sjömärke för sjöfarare. Av stor betydelse är också kyrkomiljöns kontinuitet genom den gamla kyrkan. Minnet av den gamla kyrkan bevaras framför allt genom den gamla begravningsplatsen men förvaltas också genom montrarna och modellerna i kyrkans södra korsarm och den gamla kyrkans inventarier. Även om den gamla kyrkan finns relativt väl beskriven i äldre källor har inte kyrkplatsen undersökts och sammanhanget kring kyrkans äldsta byggnadstid är relativt okänt. Förlusten av Södra Mellby medeltida kyrkan är ett av de svåraste misstagen vid 1800-talets rivningsvåg av kyrkor i Skåne.

Den nya kyrkan är typisk för sin tid men ovanligt stor. Framför allt portalerna har något överdrivna proportioner, kanske för att väga upp bristen på arkitektonisk finess. Detta ger kyrkan ett lite provinsiellt intryck. Den överdrivna skalan har sin förklaring i att socknarna tävlade om den största kyrkan. Kyrkans exteriör är numera helt vitkalkad vilket ger ett platt intryck och att list-verk och omfattningar inte framträder lika tydligt.

Invändigt har kyrkan en imponerande takhöjd och rymd vilket måste ha varit en stor kontrast från den gamla kyrkan. Bänkplatserna är dominerande genom sitt antal och visar vad som var huvudfokus när kyrkan byggdes Ett annat karaktäristiskt drag som Södra Mellby delar med flera nygotiska kyrkor på Österlen är att man inte uppfört läktare i korsarmarna trots kyrkorummets storlek. Kyrkans korsarmar har inte heller delats av från långhuset under senare tid i likhet med många andra nygotiska kyrkor vilket gör att storleken, rymden och ljuset ännu kan upplevas. Även invändigt har kyrkans färgsättning förenklats sedan uppförandetiden och kyrkorummet ger ett något tråkigt och livlöst intryck. Borttagandet av den nygotiska koruppställningen är också en stor förändring som barockaltaret inte riktigt väger upp. Denna typ av åtgärd var vanlig under 1900-talet första hälft då kritiken mot de nygotiska kyrkobyggnaderna var stor och man ”återupptäckte” de gamla kyrkornas skönhets- och kulturvärden. Skalan på de äldre inventarierna, framför allt dopfunten, gör att dessa ser små och oansenliga ut i kyrkorummet trots ett högt kulturhistoriskt värde. Kyrkans dopfunt är inte speciellt välkänd men har ett högt värde bero-ende på dess levande bildframställningar. Flera nygotiska inslag finns trots senare renoveringar bevarade i kyrkan liksom många ursprungliga detaljer i form av dörrar och snickerier och golv. Ett av kyrkans främsta inventarier är orgeln från 1889 med ursprunglig fasad. Vissa lagningar och rekonstruktioner har utförts för att få orgeln så nära originalskicket som möjligt. Orgeln är ovanlig och har hög kvalitet vad gäller material och hantverk och både det musikaliska och antikvariska värdet är högt. Orgeln var redan när den införskaffades mycket exklusiv och har ett mycket stort värde för kyrkorummet.