Stäng fönster Simrishamn kn, JÄRRESTAD 99:1 JÄRRESTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| järrestads kyrka, JÄRRESTADS KYRKA | |
| 8/1/18 |
| Motivering |
|---|
|
Järrestads kyrkomiljö ligger i en mycket gammal kulturbygd, där Järrestad kan ha haft funktion som centralbygd före eller kring kristendomens införande i Skåne. Kyrkan kan ha byggts relativt tidigt, redan kring 1100-talets mitt, intill en stor damm. Placeringen nära vatten eller våtmark är mycket typisk för kyrkorna i sydöstra Skåne. Till skillnad från många av områdets samtida kyrkor byggdes Järrestads kyrka sannolikt utan västtorn vilket kan tyda på att Järrestad redan förlorat sin betydelse sin centralort i området. Utifrån studier av byns gamla tomtstrukturer har man inte kunnat identifiera någon större gård som skulle ha kunnat fungera som huvudgård vid tiden för kyrkans byggande. Placeringen av kyrkan mitt i byn antyder också att kyrkan byggts som gemensam sockenkyrka snarare än genom privat initiativ. Under hela medeltiden tycks därefter Tommarps kloster ha haft stort inflytande över Järrestad. En del intressanta arkitektoniska detaljer kan kopplas till kyrkans äldsta arkitektur. Enligt uppgifter från 1800-talet var koret tunnvälvt och murat med ljudkrukor. Ljudkrukor murades in i valven för att få bättre resonans. Murarna har också varit höga, långhuset relativt stort och portalöppningarna på både norra och södra sidorna har haft en ovanlig arkitektonisk omfattning. Portalöppningarna påminner närmast om portalerna i Östra Ingelstad genom sin utbyggnad i fasaden och har kanske varit murade med trappsteg likt de i Simris kyrka. Båda dessa kyrkor har man velat koppla till Carl Stenmäster vars namn är inhugget på portalen till Östra Herrestads kyrka. Att Östra Herrestads kyrka också har ljudkrukor inmurade i absiden förstärker bilden av ett samband med dessa kyrkor. Korportalen i korets södra sida och ljudkrukorna kan tyda på att kyrkan har haft en särskild liturgisk funktion kanske influerad eller initierad av klostret i Tomarp. En annan förklaring är att den kan kopplas till en regional byggnadshytta. Under medeltiden genomgick kyrkan en rad tidstypiska förändringar. Ett västtorn byggdes, valv slogs i långhuset, nordportalen sattes igen och ett vapenhus byggdes vid långhusets södra sida. Det oregelbundna murverket i tornets västra sida kan eventuellt tyda på att det tornet har föregåtts av en äldre tillbyggnad. Kyrkans byggnadshistoria före 1800 är relativt okänd men sannolikt var mycket av kyrkans ursprungliga arkitektur och karaktär relativt välbevarad när den undersöktes av Brunius vid 1800-talets mitt. Lyckligtvis undgick kyrkan tillbyggnad och utvidgning under 1800-talet vilket ännu gör det möjligt att uppleva kyrkans medeltida utsträckning både exteriört och invändigt. Renoveringen vid 1800-talets slut gick dock hårdhänt fram. Den allvarligaste förändringen skedde genom förstorandet av triumf- och tribunbågarna samt nedtagning av tunnvalvet i koret. Trots 1800-talets renovering finns betydelsefulla medeltida detaljer ännu bevarade. Portalöppningarna och långhusets ursprungliga murverk är viktiga delar av från kyrkans romanska tid. Valven och taklaget är värdefulla delar från senmedeltiden liksom västtornet. Uppgifter om valvmålningar i kyrkans valv saknas men det är mycket möjligt att det finns bevarat under senare putslager. I samband med ombyggnaden på 1800-talet tillkom det mesta av kyrkans utvändiga detaljer såsom fönsteröppningar, listverk, trappstegsgavlar och dörröppningar. 1800-talets tillägg utfördes i ”medeltidsstil” för att passa in i och också förstärka den ursprungliga kyrkans medeltida byggnadshistoria. Invändigt är orgelfasad, läktare, bänkinredningen, dopfunt och altaruppställningen från samma tid och bildar en viktig och kulturhistoriskt värdefull helhet. Orgeln är särskilt intressant då de delar som hör till 1800-talsorgeln är ett av Fogelbergs finaste och största bevarade pipverk. Ytterligare bevarade delar finns på tornvinden. Absidens/sakristians avskärmning från koret genom korskrank är ett tidstypiskt inslag i 1800-talets kyrkorum. Kyrkorummets färgsättning är en typisk förändring genomförd under 1900-talet då även orgelläktaren förlängdes. Senare tillägg i form av inbyggnader i tornets bottenvåning har en lågmäld karaktär och har inte påverkat kyrkorummet. Bland kyrkans inventarier utgör epitafiet utfört av stenhuggaren Kullberg ett viktigt och mycket välarbetat exempel på hans produktion och traktens stenhuggerikonst. Ytterligare ett exempel på stenhantverket i trakten är gravstenen i vapenhuset som kan kopplas till stenhuggarsläkten Appelgren. På kyrko-gården finns också många fina äldre gravstenar som sannolikt är tillverkade i området. Kyrkogården är allmänt mycket välbevarad, framför allt dess södra och östra del med grusade buxbomskantade gravplatser, tätt liggande med många höga och välarbetade äldre gravvårdar. Till kyrkogårdens höga värden hör också stenmuren med dess järnstaket och grindar och förrådet på norra sidan. Kyrkogårdens senare utvidgning har en naturlig åtskillnad från den gamla delen. Den nya delen har tidstypisk karaktär och planläggning och vackert läge intill ravinen i väster. Bårhuset är ett viktigt inslag i denna kyrkogårdsdel. |
