Stäng fönster Ljungby kn, ELINGE 7:3 HAMNEDA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Hamneda kyrka, HAMNEDA KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Kvarteret har en ganska homogen sammansättning, med sina många äldre gravstenar. Dessa är i regel av diabas och relativt högresta i formen. Avsaknaden av rygghäckar förstärker den speciella karaktären som de höga mörka stenarna i räta linjer ger. Det är vid framtida eventuell gravsättning viktigt att se till kvarterets homogenitet och i möjligaste mån anpassa nytillskotten till de äldre vårdarna. Återanvändning av äldre stenar är önskvärt och färgskalan bör behållas. Inblandning av moderna varianter i fri form eller mindre naturstenar är mindre lämpligt. Kvarter C Karaktären liknar den hos de tidigare kvarteren, men med något fler nyare stenar. Det är dock fortfarande det äldre inslaget av gravvårdar som dominerar intrycket och nytillskott bör därför ske mycket restriktivt, med anpassning till den befintliga färgskalan. De modernare stenarna som redan placerats avviker mycket i färg och form från de befintliga. Det är önskvärt att större hänsyn tas till kvarterets äldre prägel och att nya vårdar anpassas till de äldre eller att äldre stenar återanvänds. Kvarter D Kvarteret präglas av de många familjegravarna, varav flera är hällar i diabas. Till utseendet är karaktären mer blandad i detta kvarter. De högresta stenarna är i minoritet och domineras av de låga rektangulära från 1930-talet och framåt. Vid eventuella nya gravsättningar bör vårdarna anpassas efter de befintliga, det vill säga hållas låga utan alltför avvikande färg. Eftersom kvarteret saknar rygghäckar bör extra vikt läggas vid en väl sammanhållen bild. Kvarter E Kvarteret utmärks av sina två stora monument, Blixtstenen och den inhägnade obelisken. Ett tiotal högresta stenar finns, men kvarteret domineras av låga stenar. De flesta är låga och rektangulära av modern typ, men här finns också ett flertal låga smala av äldre typ. Eftersom rygghäckar saknas är det vid skapandet av nya gravplatser lämpligt att vårdarna anpassas efter de befintligas storlek, form och färg. Kvarter F - H Kvarteren F, G och H upplevs som mycket homogena då de domineras av sina jämna rygghäckar. Gravvårdarna ställs inte mot varandra utan tillåts upplevas var och en för sig. De låga rektangulära stenarna är flest till antalet, men här förekommer allehanda former och storlekar. Inslaget av röda och grå stenar är mycket högre i dessa kvarter, liksom antalet stenar i hallandia och labrador. Formerna varierar mycket, vilket inte har så stor betydelse då rygghäckarna skiljer raderna åt. Man bör dock undvika att sätta identiska stenar intill varandra, vilket förtar något av deras hantverksmässiga kvalitet. Det gäller särskilt de som har en friare form. När dessa hamnar bredvid varandra blir det alltför uppenbart att deras form inte är så unik som man kan tro. Rygghäckarna är av fyra olika sorter. Detta är av mindre betydelse, men den som består av tujabuskar är i mycket dåligt skick. Den bör omedelbart grävas upp och ersättas av en ny häck som harmonierar med de övriga, gärna av oxbär. Det finns gott om utrymme för nya gravsättningar i kvarteren. Dessa bör ske med hänsyn till de befintliga stenarnas höjd och inte överstiga rygghäckarnas. Form och färg är av mindre betydelse i detta avseende. Sammanfattande bedömning och karaktär Hamneda nya kyrkogård har kvar sin ursprungliga storlek som står väl i proportion till kyrkobyggnaden. Den har på grund av församlingens litenhet ännu inte behövt utvidgas, utan har fått behålla sin symmetriska ursprungsplan. Av samma anledning återstår nästan samtliga gravar från dess att kyrkogården anlades, dock inte i helt oförändrat skick. Det framgår av äldre fotografier att så gott som alla gravvårdar fram till 1950-talet varit grustäckta och omgärdats av stenram och buxbomshäck. Dessutom var i princip hela den utnyttjade delen av kyrkogården grustäckt, med smala gångar mellan varje linje. Av detta skick, som började upplösas i slutet av 1950-talet och under 1960-talet, återstår idag endast spridda grusgravar på en i övrigt helt gräsbevuxen yta. Förutom dessa finns ytterligare några gravar där själva stenramen finns kvar. Att återgå till grusade ytor ter sig inte realistiskt idag, men man bör särskilt vårda de grusgravar som finns kvar och sörja för att de bevaras. De är ett viktigt kulturhistoriskt inslag på kyrkogården och en påminnelse om hur platsen en gång sett ut. Det är inte heller möjligt eller ens önskvärt att återställa de gångar som lagts igen. De äldsta gravvårdarna härrör från decennierna innan kyrkogården ens anlagts. Det har sin förklaring i att ett flertal gravar flyttades från den gamla kyrkogården då den nya invigdes. Den gamla kyrkans öde var beseglats och efter att den sprängts var det antagligen inte så attraktivt att ha sina nyligen avlidna anhöriga kvar på den öde kyrkogården. Endast ett fåtal gamla gravar har under åren tagits bort. Detta gör att det trots allt finns lite inblandning av nyare vårdar i de äldre kvarteren, även om dominansen av gamla stenar är stor. Det finns dock inte någon tydligt utläsbar tidsordning och inte heller någon antydan till allmän linje kvar. En handfull singelgravar finns i kvarter A, men de ligger inte i absolut kronologisk ordning. Om fortsatt gravsättning i kvarteren A till E skall ske bör det utföras med största hänsyn till deras gammalmodiga karaktär. Små naturstenar samt vårdar av typen fri form bör helst undvikas då dessa står i stark kontrast till de befintliga högresta stenarna. Avsaknaden av rygghäckar i dessa kvarter gör stilblandningen extra känslig. Här bör istället äldre återanvända gravstenar användas, eller nya som stilmässigt kan passas in utan att störa kvarterens homogenitet. Bland gravstenarna märker man att inslaget av diabas är mycket stort. Detta gäller inte bara de tidiga högresta stenarna utan även långt in på 1960-talet var materialet vanligt. Likaså är antalet familjegravar mycket stort. De är ofta utförda som en liten diabashäll med endast mannens namn på, ordet familjegrav, men utan årtal. Av dem som är daterade kan man utläsa att typen av sten varit vanlig in på 1980-talet. De delar av kyrkogården som på flygfotografier från 1941 och 1951 verkar i princip fullbelagda är kvarteren A till E. De kan med sin tradition av grusgravar räknas som kyrkogårdens äldre del, medan de senare vårdarna gravsatts i gräsmattetäckt mark. Särskilt kvarteren A, B och C präglas av sina mörka högresta stenar. Titlar är förstås mycket vanligt förekommande på de äldre stenarna, men försvinner under 1950- talet. I viss mån kommer de tillbaka på 1990-talets gravstenar. Angivande av ortsnamn förekommer allmänt under hela tidsspannet. Det är dock relativt sällsynt med gårdsnamn, psalmhänvisningar och citat på Hamneda kyrkogård. Växtligheten är ganska gles på kyrkogården, eftersom rygghäckar bara finns i de tre nordöstliga kvarteren och trädkrans saknas. Avsaknaden av trädkrans eller högre häck ger ett öppet och något naket intryck, vilket känns främmande för den här typen av sen 1800-talskyrkogård. Det vore önskvärt med en högre omgärdning, exempelvis en häck innanför staketet av stenstolpar och kätting. Den befintliga låga i väster och norr är lägre än rygghäckarna och ger inte intryck av att vara en egentlig omgärdning. Trädbeståndet utgörs i huvudsak av hamlade oxlar runt kyrkan och de fyra gångarna. Dessa är alla mer eller mindre svampangripna och på utdöende. Ett antal är redan döda och står under sommarhalvåret i stark kontrast till de övriga. Nyplantering av samma sort har visat sig lönlös då träden växer dåligt. Det är oundvikligen så att träden inom en snar framtid försvinner och man bör då överväga att plantera en annan art som inte genast angrips av samma svamp, exempelvis lönn. Traditionen med hamlade trä dalléer på Hamneda kyrkogård går tillbaka till dess anläggande och bör därför hållas levande, särskilt som omgärdande trädkrans inte finns. De kvarter som blivit belagda efter 1950-talets början, F, G och H, har en annan karaktär än de övriga. Här avskiljer rygghäckarna linjerna och skapar en stramare symmetri. De låga rektangulära stenarna dominerar och knappast någon höjer sig över rygghäckens höjd. I dessa kvarter finns också gott om plats för nytillskott. Här är platsen inte alls så känslig för gravvårdarnas utseende, så länge de inte är för höga. Här kan med fördel stenar i fri form samt naturstenar placeras utan att varken sticka ut eller försvinna i mängden. Denna del av kyrkogården bör i första hand utnyttjas för nya gravsättningar innan gamla gravplatser i kvarter A till E grävs om. Kyrkogårdens yta är stor sett till innevånarantalet i socknen och bör därför räcka ett par tre decennier till, utan att äldre gravar behövs tas bort. Hamneda kyrkogård har med tiden gått från att vara en omgärdad begravningsplats med grusade gravar, grusade ytor och ett flertal gångar, till en öppen gräsplan med få stora gångar. Denna utveckling från grus till gräs har varit ett sätt att spara arbetskraft och överrensstämmer med utvecklingen för de flesta kyrkogårdarna i Kronobergs län. Man kan därför inte återgå till det som en gång varit, utan måste koncentrera sig på att vårda det som är kvar. I Hamnedas fall gäller det de kvarvarande grusgravarna, samt homogeniteten i de äldre kvarteren. De är viktiga för kyrkans och kyrkogårdens identitet. |
