Stäng fönster Kalmar kn, MORTORPS KYRKA 1:1 MORTOPRS KYRKA
Anläggning - Värdering
| MORTOPRS KYRKA | |
| 10/1/05 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk bedömning av enskilda kvarter/områden Kvarter A Kvarter A har sannolikt sedan medeltiden och fram till en bit in på 1800-talet använts som kyrkogårdens huvudsakliga begravningsyta. Under en period i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kan man tänka sig att familjegravar lades på södra sidan om kyrkan, i det här aktuella kvarter A, medan linjegravarna lades på den norra. Traditionellt sätt har den södra sidan av en kyrkogård ofta haft högre status än den norra. I Mortorp har också ingången i söder gjort att södra sidan varit mer synlig för besökarna. På 1920-talet verkar man ha planlagt området med linjegravar i mitten och en ram av familjegravar runt omkring. Samtidigt togs kvarter B i bruk för familjegravar. Vid denna tid var merparten av kyrkogården grusbelagd, även delar av linjegravsområdet. Många av gravplatserna omgavs av låga häckar, stenramar, staket eller markerades av en murgrönskulle. Av detta finns idag inga spår. Enstaka ålderdomliga gravvårdar finns dock bevarade i området vilket ger en känsla av historisk kontinuitet. Vårdarna från 1800-talets mitt bör bevaras på plats och föras in på församlingens inventarieförteckning. Det gäller även de tre gjutjärnskorsen som är i starkt behov av renovering. De enstaka bevarade linjegravvårdarna berättar om en tidigare vanlig gravform och bär socialhistoriska värden. Ett urval av linjegravvårdar bör långsiktigt bevaras. Gamla gravstenar kan återanvändas av familjemedlemmar eller nya gravrättsinnehavare genom att man vänder på stenen och en ny inskription görs på den forna baksidan. Kvarter B Kvarter B fick sin nuvarande omfattning på 1920-talet då en större utvidgning genomfördes mot norr. Gränsen går ännu att skönja i kyrkogårdsmuren och genom gravvårdarnas ålder. Troligen användes det dåvarande området under sent 1800-tal och tidigt 1900-tal mestadels för linjegravar, med enstaka omgivande familjegravar samt familjegravar bakom kyrkans kor. När kvarteret utvidgades planlades det med familjegravar längs kvarterets yttre dubbla rad och linjegravar i de inre raderna. Åtminstone många av familjegravplatserna, men även mindre gravplatser var då grusbelagda och omgärdades av järnstaket, stenram eller häck. Någon gång efter sent 1940-tal gavs kvarteret dagens struktur med de ryggställda raderna i mitten och rygghäckar. De allra äldsta vårdarna finns idag i den södra delen av kvarteret, ett mindre antal från 1800- talets slut och 1900-talets första år. De är vanligen höga vårdar av svart granit och karaktärsskapande för kvarteret. Av tidigare omgärdningar eller grusgravar finns idag inga spår. Majoriteten av kvarterets vårdar är från 1930-talet och framåt. Bland dessa finns mindre linjegravsvårdar från 1930- och 40-talet. I skillnaden mellan de påkostade familjevårdarna och de enkla linjegravvårdarna finns socialhistorisk värden att tillvarata. Gamla gravstenar kan återanvändas av familjemedlemmar eller nya gravrättsinnehavare genom att man vänder på stenen och en ny inskription görs på den forna baksidan. Kvarter C Kvarter C ligger som ett tydligt tillägg till den gamla kyrkogården. Kvarteret har en delvis annorlunda karaktär med lite mer grönska och med en mindre strikt struktur jämfört med övriga kyrkogården. På så vis har också anknytningen till den tidigare prästgårdsträdgården bevarats. Urngravar och minneslund är inslag som är typiska för det sena 1900-talets kyrkogårdar. Gravvårdarna i området är tidstypiska till sin karaktär. KULTURHISTORISK BEDÖMNING AV KYRKOGÅRDEN I DESS HELHET Mortorps kyrka och kyrkogård ligger vackert i odlingslandskapet med närheten till Hagbyån och i traditionspräglad miljö med klockstapel och medeltida tiondebod. Stenmur och bevarade äldre träd hör också till den sammantaget värdefulla kulturmiljön. På Mortorps kyrkogård har sockenborna begravts sedan medeltiden. En vandring över kyrkogården berättar om olika synsätt när det gäller begravningstraditioner, synen på döden och på sorgarbete i stort. Enstaka gravvårdar och grupper av vårdar vittnar om skiftande ideal och ibland om hantverksskicklighet. De rymmer information som handlar om person- och eller lokalhistoria i form av personnamn, ort-/by-/gårdsnamn och titlar. På Mortorps kyrkogård är hemmansägare och lantbrukare de vanligaste titlarna. Andra som förekommer såsom handlande, kyrkovärd, målaremästare, fabrikör och nämndeman vittnar alla om kunskap, näringar och samhällsfunktioner som funnits i trakten. Gård- eller bynamn finns angivet på majoriteten av vårdar. Som i så många andra landsortssocknar har det här varit viktigt att tala om vilken del av socknen man kallat sitt hem. Länge utgjordes hela kyrkogården av ytan söder om kyrkan kompletterad med ett litet område norr om kyrkobyggnaden. En större utvidgning utfördes i norr på 1920-talet och i öster på 1950-talet. Kyrkogårdsytan har på så vis mer än fördubblats under 1900-talet. Kyrkogården rymmer idag spår från 1800-talets mitt och framåt, men är främst en produkt av 1900-talets användning. De grusgravsområden som fanns åtminstone under sent 1800-tal och 1900-talets första decennier såddes igen 1950-70-talen. Då togs också omgärdningar i form av stenramar, häckar och staket bort, liksom det tidigare så vanliga murgrönskullarna. I kyrkogårdens två äldsta kvarter finns familjegravplatser från 1800-talets mitt och framåt anlagda som en ram kring ett inre område som består av en blandning av familjegravplatser och linjegravplatser. Avskiljandet mellan köpta och allmänna gravar var viktigt då kyrkogårdskvarteren anlades i den form de har idag. Företeelsen berättar om sociala skillnader i samhället och har ett socialhistoriskt värde. Antalet gravstenar från 1800-talet och det tidiga 1900-talet är relativt litet. Samtliga vårdar från 1800-talets mitt ska föras in på församlingens inventarieförteckning. Här gäller det framförallt de två kalkstensvårdarna. Även gjutjärnskorsen ska föras in på inventarieförteckningen och vårdas såsom kyrkliga inventarier. I många av de enstaka gravvårdarna finns kulturhistoriska värden att tillvarata. Det kan handla om personhistoriskt eller lokalhistoriskt värde, om socialhistoriskt eller konsthistoriskt värde. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar byts ut och att gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika kyrkogårdsdelarnas karaktär och gravvårdar från alla olika tider. Sammanfattningsvis: • Mortorps kyrka utgör centrum i en medeltida kyrkomiljö. Här har socknens religiösa centrum funnits under en lång sammanhängande tid. Kyrka och kyrkogård tillsammans med tiondebod och klockstapel utgör en värdefull kulturmiljö. • Ett kulturhistoriskt värde finns i kyrkogårdens struktur som sådan med de olika tidsskikten, som speglar olika skeden i kyrkogårdens utveckling. |
