Stäng fönster Lund kn, VEBERÖD 52:1 VEBERÖDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| Veberöds kyrka, VEBERÖDS KYRKA | |
| 7/15/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Veberöds kyrkoanläggning Veberöds kyrka syns tydligt från ortens centrum på den markhöjning där kyrkan är belägen. Trots att det enda som återstår av den medeltida kyrkobyggnaden är långhusets murar, så har kyrkobyggnaden en historia som sträcker sig över 800 år bakåt i tiden. Dess nuvarande karaktär härrör i huvudsak från de två restaureringar som genomfördes under 1800-talets senare hälft. Byns äldre bebyggelse försvann till stor del i skiftena och dess äldre prägel har ytterligare förskingrats under 1900-talets senare hälft. Veberöds kyrka är därför en viktig länk som förklaring till bymiljöns äldre historia. 1848 restaurerades kyrkan under ledning av Carl Georg Brunius, dåvarande domkyrkoarkitekt i Lund. Brunius var professor i grekiska och en av landets främsta kännare av Skånes medeltida arkitektur. Någon motsvarighet till hans inflytande på landskapets kyrkobyggande stod vid denna tid inte att finna någon annanstans i landet. Brunius ritade ett stort antal nya kyrkor, men även profana byggnader, och han ledde flertalet större kyrkorestaureringar under årtiondena kring 1800-talets mitt. Av hans restaurering av Veberöds kyrka återstår idag tornet samt de nuvarande fönsteröppningarna. Tornets låga höjd är karaktäristiskt för den tidens tornbyggande i Skåne, då tornspiror var förbjudna på grund av risken för åsknedslag (under 1850-talet tilläts de återigen i och med införandet av åskledaren). Även kombinationen av slätputsad marksten och precist murade tegelomfattningar i rundbågestil är signifikativt för Brunius restaureringar från denna tid. Först senare, när den skånska tegelproduktionen kommit igång på allvar, var det ekonomiskt försvarbart att mura hela kyrkor i tegel. Den restaurering som företogs under ledning av S Hallberg gav kyrkan mer nyklassiska drag där den medeltidsinspirerade arkitektur som Brunius praktiserat 20 år tidigare tonades ner. Tornet bär ännu tydliga drag av Brunius tegelarkitektur och långhusets, korsarmarnas och absidens sammanhållna fasader i nyromansk stil utgör ett intressant exempel på 1800-talets kyrkliga arkitekturhistoria i Lunds stift. Kyrkans interiör är i sin volym bevarad sedan Hallbergs restaurering på 1870-talet. Kyrkorummet domineras av de reveterade tunnvalven och bänkinredningen från 1930. Ett antal av kyrkans äldre inventarier finns ännu bevarade och tilldrar sig särskilt intresse. Däribland dopfunten från 1200-talet, predikstolen från 1591 och altaruppsatsen som innehåller delar från 1500- och 1700-talen. |
