Stäng fönster Landskrona kn, CITADELLSTADEN 1:8 SOFIA ALBERTINA KYRKA
Anläggning - Värdering
| Sofia Albertina kyrka, SOFIA ALBERTINA KYRKA | |
| 6/26/15 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Sofia Albertina kyrkoanläggning Sofia Albertina kyrka ligger i södra delen av Landskronas centrum, nedanför resterna av den ursprungliga stadens ovanligt rätlinjiga medeltida kvarter. Sofia Albertina är hjärtat i den s.k. Nya staden, som började anläggas vid 1700-talets mitt av försvarstekniska skäl. Projektet sjösattes bara delvis, men i kyrkans närområde finns mycket av det som byggdes kvar, såsom Adolf Fredriks Kasern, Gamla Kassan och torgrummet väster om kyrkan, idag Jönsaplan. Bebyggelsen runt kyrkan är disparat från olika tider, av ömsom enklare, ömsom mer formell karaktär. De äldsta stenhusen i området visar på en för Landskrona unik utveckling, eftersom övriga skånska städer under 1700-talet byggdes ut i trä eller korsvirke. Bland de nyare tillskotten märks Landskronas stadshus vid hamnbassängen, en rest från den kanal som fram till 1860 flöt norr om kyrkan. Kyrkparken runt Sofia Albertina anknyter i stora delar till 1700-talets och Hårlemans stadsplan, med rätlinjigt gatunät, stora torg och kullerstenssatta gator kantade av träd. Hårleman var alltid mån om de sammanhang, där hans byggnader skulle fogas in. Han eftersträvade en helhetssyn på byggnad och park, där stadsbilden prioriterades framför kravet på arkitektonisk tidsenlighet. Kyrkparken fick en strikt plan med gräsmattor, trädrader och grusade gångar fram till kyrkans entréer. Parken idag har dock inte helt den gestaltning Hårleman avsåg; den är öppen mot omgivningen istället för att ligga bakom en mur, vilket ger miljön en helt annan karaktär. Kvartersstrukturen har delvis luckrats upp genom att vägen i söder ersatts av en gc- väg. I planerna för Nya staden var tomterna kring Jönsaplan avsatta för ståtliga byggnader, som aldrig kom att uppföras. Sedan Ventrafiken flyttats från torget används Jönsaplan mycket begränsat. Terminalen står kvar, och det storskaliga torget används mest till parkering. Kyrkan saknar således en värdig inramning mot entréfasaden i väster, som kan ge det vackra samspel mellan torg och kyrka som Hårleman avsåg. Carl Hårleman räknas som en av Sveriges genom tiderna främsta arkitekter. Sofia Albertina är den enda av hans kyrkor som uppfördes, vid sidan om den vid Övedskloster slott. Båda kyrkorna är isolerade exempel på tidig gustaviansk arkitektur av högsta arkitektoniska klass, från en tid då det skånska kyrkobyggandet var ytterst begränsat. Sofia Albertinas höga arkitekturhistoriska värden ligger framför allt i dess oförändrade exteriör. Dess representativa uttryck är unikt både för sin tid och för sitt sammanhang. Fasadernas särprägel kommer från det handslagna teglet, koppartaket och de tre portalerna med sina originaldörrar. Exteriören är stram och självklar, med utsmyckningen begränsad till pilastrar, enkla rusticeringar och några rokokopräglade kartuscher. Arkitekturen är influerad av italiensk barock och förmodligen av Tessins barockklassicistiska Fredrikskyrkan. Den nyklassicistiska grundplanen med symmetri och axialitet hade Hårleman utprovat sedan tidigare, allra först som kopparstick för Hallingebergs kyrka. Det ursprungliga kyrkorummets rymd och proportioner finns bevarade, likt trätunnvalvet som introducerades av bl.a. Hårleman. Till kyrkans arkitektoniska värden hör även det fint proportionerade trapphuset i det norra tornet. Kyrkans byggnadsprocess pågick ända till invigningen 1816. Efter Hårlemans död 1753 rationaliserades med tiden vissa av hans drag bort; bl.a. reducerades fasaddekoren och lökkupolerna ersattes med enklare, klockliknande huvar, som var vanliga under 1700- talets sista kvartal. Den vattensjuka marken och det otäta taket vållade direkt problem, och utgör ännu ett hot mot kyrkans bevarande. Grundläggningen på sand som varit havsbotten ger risk för kapillärt uppstigande saltvatten och vittring av murverket. Taken har lagats i flera omgångar, och är idag ett lapptäcke av plåtar från olika tider. Hårlemans enkla och odekorerade kyrkorum utplånades vid Ove Petersens hårdhänta restaurering på 1800-talet. Putsen knackades då ner, och valv och väggar dekorerades av Svante Thulin, en av de mest framträdande dekorationsmålarna vid sekelskiftet 1800- 1900. Väggarnas lisener gjordes om till listverk och pilastrar. Sedan dess har gjorts flera interiöra ombyggnader, där den ursprungliga nyklassicismen blandats upp med olika stilar. Golvmaterialen har ersatts av enhetlig kalksten, och i fönstren har satts in glasmålningar, som främst brukar förknippas med det gotiska kyrkorummet. För att dessa ska träda fram så har Thulins väggdekorer målats över i enhetligt grått, vilket bidragit till ett mörkare kyrkorum än vad som ursprungligen avsågs. De erkända konstnärerna Gehlin, Emond och Olson har även gjort glasmålningar åt St:a Maria kyrka i Helsingborg. Sammantaget ger interiören idag ett något splittrat intryck, som bryter mot exteriörens stramhet. Kyrkorummet ger samtidigt en pedagogisk bild av olika tiders restaureringsideal, som inte alltid präglats av varsamhet. I den ursprungliga inredningen har både orgelfasaden, den äldre altaranordningen och predikstolen höga kulturhistoriska värden. De är ritade av Carl Gustaf Blom Carlsson, som inom kyrkans verksamhet gjort sig känd för sina orgelfasader, och sin tids främste bildhuggare Axel Magnus Fahlcrantz. Altarets gyllene kors med svepduk och törnekrona blev vanligt under den nyklassicistiska perioden. De tre inventarierna är fint samkomponerade i sträng empirestil. Den tidstypiska bänkinredningen från 1880-talet av Ove Petersen har sedan 1970-talet ommålats, så att dess vita och förgyllda toner står i samklang med den äldre inredningen. Petersen har även gjort altaruppuppsatsen, vars tavla är målad av Carl Bloch. Hans storformiga kompositioner var mycket uppskattade vid slutet av 1800-talet. Där man inte hade råd med en äkta Bloch beställde man gärna en kopia, t.ex. i Torrlösa kyrka som har samma altarmålning som Sofia Albertina. Motivet Christus Consolator har en positiv ton; till skillnad från många andra konstnärer, har Bloch undvikit korsfästelsen och avbildat Jesus som icke lidande. Från tidigt 1900-tal märks det ovanliga series pastorum, målat direkt på sakristiaväggen. Bland kyrkans kulturhistoriskt intressanta föremål ska till sist nämnas de, som kommer från tiden före kyrkans uppförande. Dit hör den romanska dopfunten, som först kan ha stått i någon landsortskyrka, och epitafiet över prosten Petrus Qviding. Från den gamla kyrkan kommer även två mässingskronor, och fyra kyrkklockor från olika tider. Dessa kompletteras av det flitigt använda klockspelet från 1967. |
