Stäng fönster Värnamo kn, GÄLLARYDS STOM 2:1 GÄLLARYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| GÄLLARYDS KYRKA | |
| 1/1/08 |
| Motivering |
|---|
|
Område 1 (kvarter A och F) I den här typen av samstämmigt område med upprepade rader av gravvårdar är de olika stenarnas utformning viktig för kvarterets karaktär. I övrigt ligger det kulturhistoriska värdet främst i enskilda vårdar av lokal- eller personhistoriskt intresse. Område 2 (kvarter B-E) Blandningen av vårdar från olika tider, och därigenom olika uttrycksätt, är mycket viktig för upplevelsen av området. Att äldre vårdar bevaras på plats är betydelsefullt för förståelsen av kyrkogårdens historia och tillkomst, något som tydligt framgår i område 2. Område 3 (kvarter G-I och K) Området har en tidstypisk karaktär från andra hälften av 1900- talet med raka rader av gravvårdar i gräsmatta. De äldre vårdarna öster om koret har en karaktär som snarare hör till område 2. Det kulturhistoriska värdet ligger främst i ålderdomliga och enskilda gravvårdar. Minneslund Minneslunden har en diskret och konstnärlig framtoning, det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till lunden som ett typiskt tecken på vår tids nya önskemål och förutsättningar. kyrkogården i dess helhet Gällaryds kyrkogård har medeltida ursprung. Den gamla kyrkan omtalades 1290 och var en träkyrka som låg cirka 50 meter söder om den nuvarande som uppfördes 1782-86. Kyrkogården har utvidgats vid tre kända tillfällen, 1843 mot söder då förmodligen hela kyrkogården ordnades, 1936 mot norr och öster samt 1975 ytterligare mot öster. Den omgärdande stenmuren växlar mellan fristående och stödmur beroende på den omkringliggande markens belägenhet. Grusgångssystemet är i stort sett detsamma som 1936, och möjligen även tidigare än så, och det är positivt att så mycket av det bevarats. Det fi nns ingen regelrätt trädkrans men runt större delen av kyrkogården växer träd av olika ålder, främst lind men även ek, alm och lönn. Dessa tre element, stenmur, äldre träd och grusgångssystem, är typiska för landbygdskyrkogården. Kyrkogårdens präglas idag till stor del av mellan- och efterkrigstidens låga och tämligen enhetliga vårdar i raka nord-sydliga rader. Söder och strax öster om kyrkan fi nns ett påtagligt inslag av äldre vårdar från sent 1800-tal och 1900-talets förra hälft. Här låg den tidigaste kyrkogården, men eftersom ingen gravvård är äldre än 1848 ordnades förmodligen hela området efter utvidgningen 1843. Äldre vårdar markerar sig genom sin storlek och speglar andra ideal än efterkrigstidens. Flera av dessa har haft grusbäddar som nu är borttagna. Endast ett fåtal gravar har bevarad grusbädd och/eller omgärdning som smidesstaket eller häck vilket är av pedagogisk betydelse för kyrkogården. På Gällaryds kyrkogård är de äldre, mer högresta vårdarna viktiga för den historiska förståelsen av kyrkogården och dess tillkomst. Invid sakristian fi nns kyrkogårdens äldsta vårdar sekundärt placerad. Av intresse är två gjutjärnshällar från 1666 och 1755, vilka är i det närmaste unika i landet. De titlar som fi nns, främst på de äldre vårdarna, visar på närheten till Ohs bruk samt speglar kyrkans betydelse. Vårdar med titel är av vikt att bevara som en koppling till socknens förfl utna. Utvidgningarna i norr och öster domineras av efterkrigstidens uniforma vårdar med låga och breda proportioner. Under 1900-talets senare del har kyrkogården fått en mer lättskött karaktär med gräsmatta och raka rader av gravvårdar, en karaktär som är vanlig på landets kyrkogårdar. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på vid förvaltningen av kyrkogården - Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras. - Vårdar äldre än 1850 samt vårdar av järn och kalksten ska fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Murar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och bör bibehållas. |
