Stäng fönster Sävsjö kn, VRIGSTAD 3:88 VRIGSTADS KYRKA
Anläggning - Värdering
| VRIGSTADS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A-B Den här typen av kvarter med upprepade rader av låga och breda vårdar är vanlig på länets kyrkogårdar. Den övergripande strukturen med rygghäckar, blodbokar och pelarekar skapar en rumslighet som är typisk för andra hälften av 1900-talet. Kvarter C-D Området har en typisk utformning som uppstod under 1940-50- talen med gravvårdar placerade längs med rygghäckar. Vegetationen skapar en rumslighet som är viktig för upplevelsen av kvarteren. Enskilda gravvårdar med lokal- eller personhistoriskt värde är av central betydelse. Kvarter E-F Kvarteren väster om kyrkan har i stort sett samma karaktär som den övriga kyrkogården. Denna utveckling mot en enklare och mer lättskött kyrkogård är typisk för andra hälften av 1900-talet. Det kulturhistoriska värdet i kvarteren ligger främst i den övergripande strukturen med gräsytor och rygghäckar. Kvarter G-I Området längs muren har en större blandning av vårdar jämfört med den övriga kyrkogården. Det är den låga formen som är allmännast med de äldre vårdarna som solitärer. De äldre, mer högresta vårdarna ger ett historiskt djup till kvarteret och är av stor pedagogisk vikt i kvarteren. Kvarter K-M Det kulturhistoriska värdet ligger i den tidstypiska utfomningen och i användandet av vegetationen som en del av kyrkogårdsrummet. kyrkogården i dess helhet Vrigstads kyrkogård har medeltida ursprung. Den förra kyrkan byggdes förmodligen i början av 1100-talet. Den nuvarande uppfördes 1865-66 strax norr om den gamla. Kyrkogården utvidgades 1971 efter ett förslag av kyrkogårdsarkitekten Ragnar Ekstedt. Den gamla delen omgärdas av en trädkrans av ask och lönn och längs den nya delens tre sidor växer lind. Den södra muren återanvändes som avgränsning runt utvidgningen. De tre ingångarna har alla smidda järngrindar med tidstypisk utformning. Kyrkogårdens gamla del, som utgör två tredjedelar, har fått sin karaktär under 1900-talets andra hälft. Samtliga kvarter utom de längs med muren har rygghäckar, av tuja, idegran och måbär, i nord-sydlig riktning. Det är den låga och breda vårdtypen, vilken blev modern under 1930-talet, som dominerar. Liksom på många andra kyrkogårdar följer Vrigstads efterkrigstidens ofta likriktande utveckling. Parallellt med folkhemsbygget utjämnades skillnader i social rang på kyrkogården och alla gravvårdar fi ck mer eller mindre samma utformning med låga och breda gravstenar. Ett fåtal äldre, mer högresta vårdar höjer sig över de andra och är viktiga för kyrkogårdens historiska dimension. Kvarteren längs med muren avviker även i det här fallet med ett större bestånd äldre vårdar, därav kyrkogårdens äldsta, ett smideskors från 1811. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till den övegripande strukturen med gräs och rygghäckar samt till vårdar med lokal- eller personhistoriskt värde, ett exempel på detta är korsen resta över de polska fl yktingarna. Längst i söder fi nns utvidgningen som togs i bruk 1974. Kvarteret har en enhetlighet som är typisk för tillkomsttiden, med regelbundet placerade gravvårdar av liknande utseende i upprepade rader längs rygghäckar. Det kulturhistoriska värdet är främst kopplat till denna tidstypiska utformning och homogena regelbundenhet, karaktären är dock inte unik utan snarare mer typisk och är väl företrädd på de flesta kyrkogårdar i landet. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar ändras och gravrätter återgår och får ny ägare. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och gravvårdar från alla tider. Att tänka på vid förvaltningen av kyrkogården - Vårdar äldre än 1940 och vårdar med titel bör bevaras på plats. - Vårdar äldre än 1850 och vårdar av järn ska finnas med på kyrkans inventarieförteckning. - Rygghäckar har en rumsskapande verkan på kyrkogården. - Murar, smidesgrindar, trädkrans och grusgångar är väsentliga delar av kyrkogårdens utformning och bör bibehållas. |
