Stäng fönster Eslöv kn, ÖSTRA KARABY 21:1 ÖSTRA KARABY KYRKA
Anläggning - Värdering
| ÖSTRA KARABY KYRKA | |
| 11/4/16 |
| Motivering |
|---|
|
Kulturhistorisk karaktärisering för Östra Karaby kyrkoanläggning Östra Karaby kyrka uppfördes under romansk tid, de flesta byggnadsarkeologiska spåren pekar mot en tidpunkt kring sent 1100-tal eller tidigt 1200-tal. Tack vare det höga läget, 90 meter över havet med milsvid utsikt, har platsen haft en mycket lång kontinuitet som betydelsefull för människor i området, inte minst i rituellt hänseende. I förkristen tid lär den till kyrkan närbelägna Karaby lund fungerat som offer- och kultplats, och tecken finns även på att Karaby i senare tid varit tingsplats. Det omgivande öppna odlingslandskapet är sannolikt i stora drag oförändrat sedan järnåldern. Kyrkobyggnaden behåller trots tillbyggnaden i väster en småskalighet som sedan 1800-talets rivnings- och ombyggnadsvåg är ovanlig i Skåne. När andra medeltida helgedomar antingen revs till förmån för nybyggnader eller byggdes ut kraftig med exempelvis korsarmar begränsades de volymmässiga förändringsarbetena i Östra Karaby till en mindre förlängning av långhuset. Fönsterpartierna och trappstegsgavlarna som också tillkom vid dessa arbeten är välbevarade och typiska inslag för tiden och inte minst för mannen bakom restaureringen, domkyrkoarkitekten C.G. Brunius. Vanligtvis hade kyrkorna försetts med torn redan under medeltiden, och av de få kyrkor som ännu inte fått torn innan 1800-talets expansiva kyrkobyggnadsperiod kvarstår Östra Karaby som den enda medeltida kyrkan i Rönnebergs och Onsjö härader utan torn och med bevarad klockstapel. Den sistnämnda uppfördes 1713 och utgör en väsentlig del av helhetsmiljön. Från 1700-talet, närmare bestämt 1728, härstammar också vapenhuset i norr. Även interiört präglas kyrkan av ett småskaligt och ålderdomligt uttryck, med medeltida volymer och valvslagningar. De bevarade kalkmålningarna i koret, enkla och geometriska, har ett högt konsthistoriskt värde. Målningarna är ovanliga då man i många kyrkor oftare valt att bevara mer sentida och figurativa målningar. Det romanska altaret som är samtida med kyrkans uppförande men ommurat under medeltiden är sannolikt det enda eller ett av mycket få bevarade medeltida huvudaltare i Lunds stift, och har således mycket höga bevarandevärden. Bland den fasta inredningen bör i övrigt nämnas bänkinredningen, troligen från 1700-talet, som starkt bidrar till kyrkorummets ålderdomliga prägel, samt dopfunten, som har en ovanlig utformning och troligen haft en annan ursprunglig funktion. Kyrkogårdens ursprungliga del respektive utvidgning är tydlig läsbara i förhållande till varandra. De medeltida delarna närmast kyrkan har historiskt givetvis haft fler vårdar än idag, men de gräsbevuxna ytorna utan synliga gravplatsindelningar bidrar till anläggningens ålderdomlig uttryck. Utvidgningen från 1874 är i sig en symbol för dåtidens befolkningsökning, men också ett typiskt exempel på kyrkogårdsarkitektur från sent 1800- och 1900-tal, byggd på symmetri med kvarter och gravplatser i rutnätsplan indelade av lågt klippta häckar. Sammantaget är Östra Karaby kyrkoanläggnings främsta kulturhistoriska värde den välbehållna och sammanhållna helhetsmiljön som på ett pedagogiskt och autentiskt vis bevarar och förmedlar bilden av en traditionell skånsk kyrka. Plats, omgivning, kyrkogårdens äldre strukturer, kyrkobyggnadens småskalighet, fristående klockstapel samt äldre inredning och inventarier är alla bärande element i upplevelsen av anläggningen. |
