Stäng fönster Gislaved kn, BURSERYD 2:38 BURSERYDS KYRKA
Anläggning - Värdering
| BURSERYDS KYRKA | |
| 1/1/07 |
| Motivering |
|---|
|
Kvarter A Kvarter A har ett begränsat vårdbestånd från 1930 – 50-talen med tidstypisk låg profi l. Den ursprungliga karaktären med grusbäddar och inhägnader är idag borta, varför endast ett par vårdar med titel och en mer storskalig vård har ett kulturhistoriskt värde. Ett nytt område med urngravar speglar vår tids gravsed. Ett gestaltningsmässigt värde fi nns i kvarterets avgränsande stödmurar med trappa. De många borttagna vårdarna längs kyrkogårdsmuren besitter kulturhistoriska värden ur såväl konst- som lokal och personhistoriskt perspektiv. Särskilt gäller detta de handhuggna äldsta vårdarna och järnkorsen. Kvarter B Kvarter B har ett blandat gravvårdsbestånd med höga kulturhistoriska värden. Den äldsta vården över prosten Gaslander är en handhuggen 1700-talssten som troligen står på ursprunglig plats. Denna speglar den lokala gravkonsten innan industrialismen. Högresta vårdar från förra sekelskiftet ger ett dynamiskt intryck av kvarteret. Av det tidigare allenarådande gravskicket med grusbäddar kvarstår idag endast en, vilken har ett pedagogiskt värde. De många vårdarna med titel visar att kvarteret haft en viss status och de förmedlar även person- och lokalhistoria. Kvarter C – E Kvarter C – E har genom borttagning av grusbäddar, häckar och många äldre vårdar en idag utslätad karaktär. Låga mellan- och efterkrigstida vårdar dominerar intrycket. En kontrast mot dessa utgör den handfull högresta granitvårdar från förra sekelskiftet som signalerar sin tids ståndssamhälle. De få kvarvarande grusbäddarna har ett värde som vittnesbörd om ett tidigare allenarådande gravskick. Några gjutjärnskors speglar den första industriella gravkonstproduktionen, knuten till bygdens järnbruk. De kulturhistoriska värdena ligger i de äldre vårdar som fi nns kvar, de står för historiskt djup och dynamik. Vårdar med titlar berättar om socknens historia. Omistliga är de korsristade hällar som sannolikt är medeltida. Kvarter F – K 1907 års kyrkogård har ett tidstypiskt mellan- och efterkrigstida gravvårdsbestånd med låg profil. Vissa av vårdarna besitter ett kulturhistoriskt värde genom titel eller konstnärlig utformning. I övrigt ligger värdet i områdets gestaltningsmässiga kvaliteter med kallmurade terrasser. En gammal ek och ett sorgeträd utgör stämningsskapande inslag. Kvarter L – O Det kulturhistoriska värdet på 1961 års kyrkogård är främst kopplat till de gestaltningsmässiga kvaliteter som de kallmurade terrasserna står för. Den enhetliga, låga profi len på vårdarna speglar folkhemmets kollektivistiska kyrkogårdsideal. De ihopsamlade vårdarna från gamla kyrkogården besitter person- och lokalhistoriska värden. kyrkogården som helhet Burseryds kyrkogård har medeltida ursprung. Om detta minner idag endast några korsristade hällar vid södra ingången. Kyrkogården består av en gammal del – vilken fått nuvarande utsträckning under 1800-talet – och en yngre del från 1907 och 1961. De båda delarna skiljs åt av en gammal landsväg. Gamla ekar och lövvegetation inramar kyrkogården. Gamla kyrkogården har en utsträckt form som bestäms av den åsrygg den ligger på. Kyrkogården omges av kallmurar från 1800- talet, till stor del stödmurar, på vilka i sen tid rests svarta järnstaket. Ingångarna i väster och söder har granitstolpar från 1800-talet och den södra en smidesgrind från denna tid. De gångar som sammanlänkar kyrkogården och definierar gravkvarteren är idag asfalterade, detta i kombination med omfattande borttagande av kvarterens grusbäddar, gravinhägnader och äldre stenar har lett till ett utslätande av kyrkogårdens karaktär. Det kulturhistoriska värdet ligger i övergripande strukturer och enskilda gravvårdar. Mellan och efterkrigstidens låga vårdar dominerar intrycket på större delen av kyrkogården. Dock finns en handfull äldre, vanligen högresta vårdar, främst i norr och vid kyrkan. Dessa ger ett historiskt djup och en viss dynamik åt kyrkogården. Äldsta vården på ursprunglig plats är en parsten från 1793. Denna liksom fl era enkla stenar från samma sekel, sekundärt placerade längs kyrkogårdsmuren, speglar den hantverksmässiga gravkonsten i bygden innan industrialismen. Till denna räknas även två smideskors. Några gjutjärnskors speglar den första industriella gravvårdsproduktionen, knuten till bygdens järnbruk. Endast ett fåtal grusgravar kvarstår i oförändrat skick, varför dessa är av ett pedagogiskt intresse. Vårdar med titel besitter lokal- och personhistoriska värden. Några kyrkoherdegravar visar på Burseryds historia som moderförsamling. Nya kyrkogården tillkom 1907 och utvidgades kraftigt 1961 genom trädgårdsarkitekterna S Gibson och G Bergfeldt. Den sluttande terrängen har föranlett omfattande terrasseringar med kallmurade stödmurar, vilka är kyrkogårdens särdrag. De fl esta murkrön är försedda med järnstaket av samma slag som på gamla kyrkogården. I sin stora mängd ger de bitvis ett oroligt intryck. Även här är gångarna asfalterade. Entréerna bär konstrika smidesgrindar från 1907. Gravvårdsbeståndet präglas helt av mellan- och efterkrigstidens låga gravvårdar, vilka kan ses som uttryck för ståndssamhällets utjämning under 1900-talet. Titlar och familjegravar förekommer endast på den södra delen från 1907. Karaktären är i hög grad efterkrigstida genom frånvaron av grusbäddar, vilket tidigare funnits på den södra delen. Där kvarstår endast ett stämningsskapande sorgeträd. I två hörn av norra delen har borttagna vårdar från gamla kyrkogården samlats, dessa besitter person- och lokalhistoriska värden. Två sentida områden med urngravar på gamla och nya kyrkogården speglar vår tids gravsed. Kyrkogårdar rymmer information om personer, gårdsnamn och försvunna yrken. På en kyrkogård är det naturligt att gravvårdar och gravrätter ändras. Det är dock viktigt att man i den långsiktiga förvaltningen är uppmärksam på att bevara de olika delarnas karaktär och att gravvårdar från olika tider finns representerade. Att tänka på i förvaltning av kyrkogården: - Skillnaden mellan kyrkogårdens äldre och yngre del. - Kallmurar, granitstolpar, smidesgrindar, äldre träd, terrasseringar och gångnät är viktiga delar av kyrkogårdens gestaltning. - Vårdar äldre än 1940 eller med titel bör bevaras på plats, inklusive eventuella arrangemang som t. ex. grusbädd. Vårdar äldre än 1850 eller av järn skall fi nnas med på kyrkans inventarieförteckning. |
